VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Begravning av vår hamster..

Mörk, mysig och lugnande är hösten för mig. Jag har alltid tyckt om den för att jag gillar att bara sitta hemma och mysa. Inte ha lika många måsten och inplanerade aktiviteter. Att tända ljus är ju bland det mysigaste man kan göra som också ger en det där lugnet som behövs mitt i all vardagsbestyr. Det som är nackdelen med hösten är mörkret som leder till en trötthet som man aldrig är riktigt redo eller beredd för. Jag har definitivt inte varit redo i år heller och jag har känt mig lite deppig av någon anledning. Kanske för att jag är mitt i ekorrhjulet just nu vilket jag fasat för innan jag hamnade där. Men nu är det min verklighet och jag kan inte riktigt acceptera det ännu.

Anton och jag hämtade Tyler tillsammans på hans förskola idag. Han stod i ett av utegårdens förråd och lekte vilket gjorde att vi inte fick syn på honom i första taget. Men så tillslut tittade ett litet ansikte fram och han såg oss direkt. Hela hjärtat fylls med massa kärlek när våra blickar möts och han håller fram sina armar hela vägen bort mot oss som avslutas med en lång kram. Det känns riktigt jobbigt att Tyler går långa dagar. Jag har inte samma kontroll och möjlighet att hämta tidigt som jag hade när James och Chloéy var lika små. Vissa dagar är extra tuffa och då har jag svårt att tänka på något annat än att dagen ska ta slut och jag får träffa honom igen. Jag saknar de stora barnen också men det är en annan sak när dem är så små som Tyler är. Jag vet att både James och Chloéy älskar att vara på fritids till exempel. Vilket är jätte positivt. Vi får helst inte hämta tidigare om vi frågar dem. Men Tyler å andra sidan, han vet inte varför han är på förskolan och har inte en blekaste aning om vad Anton och jag gör på dagarna. Ibland undrar jag vad han tänker när han går runt där, utan att veta vad klockan är, eller när nästa måltid kommer, och framförallt när vi kommer och hämtar honom igen. Nu har han börjat förstå att vi kommer tillbaka vilket tog ett par veckor men det gör stor skillnad att han inte bryter ihop när vi lämnar på samma sätt längre. Nu är det mer några snyftningar och det är över så fort vi dragit oss undan hans synfält.

I helgen var Anton och jag iväg några timmar utan barnen. Casper, min lillebror, passade alla tre barnen och under tiden åt vi middag ute och gick på standup. Det var en mysig lördag kväll bara vi två! På söndagen lunchade vi hos Antons föräldrar. Vi tog även med en av våra dvärghamstrar som gick bort någon gång på natten/morgonen till söndag. Jag hittade honom liggandes utanför sin sovkoja, helt stel. Vi hade väntat oss att han skulle somna in för att han varit sjuk sedan ett tag tillbaka. Men han har varit pigg och snäll hela tiden så vi lät det vara tills hans kropp inte orkade mer. Dock tror jag att hans brorsa som är kvar i livet kommer vara deprimerad nu. De har hängt med varandra sedan de föddes. Han är över två år gammal och kommer nog inte leva så länge till ändå. I alla fall så begravdes Hugo som han kallades, bakom svärföräldrarnas lekstuga. Där ligger även deras egna hamstrar begravda som de hade när Anton var yngre. James och Chloéy verkade inte särskilt berörda av dödsfallet. Tyvärr har de inte haft intresse för att leka med dem under de senaste året. Men Chloéy kände lite empati för den andra hamstern som lever för att han är ensam nu. Efter att vår andra hamster gått bort kommer det inte bli fler hamstrar här hemma, inte som jag sköter om åtminstone.

Hoppas ni haft en bra start på veckan, kram!

20221009_135432 20221009_135407 20221009_135203 20221009_135124 20221009_135213 20221009_135159 20221009_134855


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna