VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Kroppen 11 månader efter förlossningen

Om ett par dagar är det exakt elva månader sedan jag födde mitt tredje barn vaginalt. För tredje gången har min kropp återhämtat sig efter att ha anpassat sig till en graviditet, förlossning och allt därefter. Från hormonsvängningar till blödningar. När jag var gravid med Chloéy var jag i 20 års åldern och hon föddes en vecka innan jag fyllde 21. James kom en månad innan jag skulle fylla 22. Tyler föddes när jag var 26,5 år gammal och detta året fyller jag hela 28 år. Jag känner mig gammal när jag blickar tillbaka på hur ung mamma jag var när Chloéy föddes men egentligen var jag ju själv ett litet barn. Jag känner mig SÅ mycket klokare idag men jag vet att jag kände mig väldigt klok när jag var 21 också haha!

En stor skillnad jag har märkt på återhämtningen när jag jämför alla graviditeter är att det har tagit längst tid nu sista gången. Min kropp har varit mycket skör och mina fogar har varit som mest uttänjda. Mina höfter har aldrig varit så breda som de var när jag hade fött Tyler. Sakta men säkert har mina fogar och min hållning gått tillbaka till det normala. Utan hård träning eller onödig stress från mig själv. Jag har för en gångs skull låtit kroppen ta hand om det själv genom att låta den få TID. Jag tror det har varit extra bra för min del med tanke på att jag inte är 21 år längre. Ju äldre man blir desto större risker finns det med att bära och föda barn. Kroppen är inte ung föralltid. Dock var det enklast att trycka ut Tyler jämfört med de andra två men det kan bero på ryggmärgsbedövningen jag hann få. Även mina erfarenheter sen tidigare, någonting måste det ju ha gett. Men känslan efter förlossningen av att stå, gå, kissa, sova och allt var mer ansträngande efter min tredje gång. Visst har jag känt mig öm och mörbultad varje gång men med Tyler var det lite värre. Det tog mycket längre tid för mig att kunna gå ordentligt. Att stå upprätt utan att svanka för mycket eller för lite. Hållningen var kass i flera veckor. Jag vankade fram som en pingvin i säkert en månad. Blev andfådd av att gå ett varv runt kvarteret.

För första gången förstod jag vad andra kvinnor berättat om att inte kunna hålla tätt. För jag kunde inte nysa eller hosta utan att behöva gå akut på toaletten. Jag höll inne varje nysning och när jag skulle hosta spände jag varje muskel i min nedre del av kroppen och korsade benen ordentligt. Det kändes bokstavligt talat som att hela underlivet skulle ramla ner på golvet. En jätte konstig känsla men jag minns det väl. Så kände jag inte efter Chloéy och James hade kommit. Men för varje barn man föder tenderar det säkert att bli lite värre och man blir uppenbarligen slappare i muskulaturen. Det kan jag intyga utifrån mina egna erfarenheter. Sakta men säkert blev allting bättre och jag blev starkare i min bäckenbotten, i mina magmuskler och i resten av kroppen. Det tog ett par månader innan jag vågade leka datten med de stora barnen igen för det var väldigt obehagligt att springa kan jag lova. Så jag sprang inte försen det kändes okej rent fysiskt. Nu springer jag som jag gjorde innan graviditeten och jag är i princip helt återställd från alla biverkningar jag har haft. Jag har alltid känt mig lyckligt lottad som inte har bestående problem efter mina förlossningar. Det är vanligare än man tror och det är inte många som vågar tala öppet om sina problem. Till exempel urininkontinens. Att inte kunna hålla tätt. Trots knipövningar och andra medel kanske det inte fungerar men det är inget man ska gå och skämmas över i det tysta. Man ska söka hjälp. Jag minns att min senaste barnmorska sa att man ska kunna leva sitt liv som man gjorde innan graviditet och förlossning vilket betyder att allting som inte är ”vanligt” ska man söka hjälp för.

Samtidigt som det är väldigt tabu att tala om ovanstående saker är det också mycket hets kring hur man ska träna, hur man ska äta och hur man ska vara som mamma. Inte nog med allting man precis har gått igenom som kan vara väldigt traumatiskt, det ska börjas tidigt med träning och hälsa enligt många. För mig är det orimligt och totalt onödigt att stressa på det sättet. Men det är också svårt att undvika all press som syns på sociala medier och som också kan komma från nära vänner, släktingar samt familj. Jag har turen att inte ha någon i min närhet som hetsar mig kring detta. Men jag tror många får onödiga ”peakar” samt kommentarer om detta ämnet. Jag tycker den största pressen ligger i social media. Stora profiler lägger ut alltför orealistiska bilder före och efter som inte alls stämmer med verkligheten. Det är lätt att bli avundsjuk på andras utseenden men det hjälper inte en själv särskilt mycket. Jag följer inga profiler som får mig att må dåligt eller som får mig att tvivla på mitt eget utseende. Jag säger till mig själv i mitt eget huvud att sluta när jag tänker för mycket och sen håller jag mig borta från profilerna som får mig att känna tvivel. Jag kan bli väldigt provocerad av en del bilder för att jag vet hur många som kämpar med sin hälsa efter att ha varit gravida. Jag har själv inte den kroppen som går tillbaka till sin ursprungliga form efter ynka en månad eller två. Det kan omöjligtvis vara det normala. Snacka om att det ger många kvinnor ångest. Ändå ska man inte jämföra sig med andra men det blir ju så när vissa personer visar upp sig i bikinibilder veckor efter deras förlossningar. En själv har fortfarande inte badat i bikini sedan förra årets förlossning…. Baddräkt är det som gäller för mig nu. Jag fick slänga alla små över- och underdelar jag aldrig kommer komma i igen. För mina höfter är något bredare och mina bröst lite större och det gick knappt att komma i mina bikinis. För att slippa den ångesten gjorde jag mig av med dem och beslutade mig för att köpa nya badkläder nu till sommaren istället. Det gjorde mig tio gånger lyckligare än att kämpa förgäves med att få plats i mina gamla plagg. Denna gången har jag inte kämpat, jag har bara låtit det hända. Ibland rotar jag i min garderob efter kläder jag kunde bära innan graviditeten och plötsligt kommer jag i något gammalt plagg vilket ger mig en boost att fortsätta som jag gör. Helt i min egen takt, utan stress, dieter eller andra ”hacks”. Ta hand om er och kom ihåg att ni är fina precis som ni är!

❤❤❤

Före VS 4 månader efter förlossningen VS nu

 20210106_214247 DSC03806 20220208_215010


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna