VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ett dygn utan barnen

Jullovet är alldeles snart slut och sista natten ska de stora barnen spendera hos sin farbror och hans flickvän. Dem har sett fram emot detta hela veckan och var super exalterade när jag sa hejdå förut. De skjutsade nämligen mig till tåget för jag är på väg mot Stockholm och ska vara där på en snabb visit till imorgon. Anton kommer vara hemma med Tyler helt själv och det är första gången han är det tror jag, över natten. Visst har jag åkt hemifrån utan Tyler och hittat på saker men jag har varit borta i några timmar eller en halv dag max. En natt är en uppgradering och jag är självklart nojig över att inte vara hemma med Tyler. Men det kommer gå jättebra!

Vi blev bjudna upp till Stockholm för att återigen fira en av mina bröder som fyller tjugo nästa vecka. Jag har redan firat honom men kände ändå att jag ville vara med när det var ett gäng som blev bjudna för att köra 3-kamp och äta mat. Anton och jag ordnade med barnvakt till alla barnen på olika håll. Tyler skulle egentligen haft två barnvakter hos sig i vår lägenhet men det blev ändrade planer för att Tyler har väldigt svårt att sova när vi inte är hemma. Det har varit väldigt kämpigt under en tid med sömnen nu igen men det börjar bli lite bättre och Tyler känns tryggare i sin spjälsäng återigen. Och han litar på att vi finns där hemma någonstans trots att han ligger själv i ett annat rum. Vi delar nämligen inte rum med Tyler. Förut gjorde vi det, när han kunde sova i sin lilla vagga. Men den växte han såklart ur och vi gjorde nya rutiner med sömnen i hans säng. Så småningom kommer sängen flyttas in i vårt sovrum för att Chloéy ska få ett eget rum under våren. Hon ser fram emot sitt egna rum otroligt mycket och frågar ofta när det kommer ske. Ibland blir hon förbannad över att hon inte har fått ett eget rum ännu men vi låter henne vänta tålmodigt och lär henne att man inte kan få allt på en och samma gång. Att det kommer kosta pengar och ta tid att göra i ordning rummet. Hon börjar faktiskt få lite förståelse för det nu och pratar pedagogiskt med oss och säger att vi måste spara pengar för att kunna köpa en ny säng och andra saker som kommer behövas. Inom en snar framtid kommer hon få sitt efterlängtade rum och det ska bli så skönt att James och Chloéy inte kan störa varandra på kvällarna när de ska sova. Inte på samma sätt i alla fall.

Chloéy har väldigt svårt att somna över huvud taget på kvällarna. Det är inte enklare nu när det är lov heller för den delen. Hon har så många funderingar och tankar som hon bara måste få ur sig. Jag säger att vi får ta det dagen efter men det godtar hon inte. Hon klättrar ner från sin säng ofantligt många gånger och vi måste ta in henne på rummet igen och igen och igen. Mamma sa till mig att jag var likadan. Att jag var så nyfiken på vad mamma och pappa gjorde på kvällarna när jag inte fick vara med för att det var läggdags. Jag har faktiskt några minnen från det. När jag steg upp och försökte smyga nerför trappan men dem hörde mig varenda gång haha. Chloéy försöker väldigt länge innan hon förstår att vi inte kommer ge oss. Hon vet att vi är extremt trötta vissa kvällar och då försöker hon ännu mer. Det slutar ofta med gråt och bråk vilket är svårt att undvika. Hon får ju inte som hon vill och vi måste säga till ordentligt och ibland jaga in henne på rummet igen. Fösa in henne och bära upp henne i våningssängen. Det är inte en lätt match. Man tycker man försöker vara så pedagogisk man kan genom att inkludera henne och låta henne vara med och bestämma hur kvällsrutinerna ska se ut. Till exempel om hon vill läsa saga eller lyssna på en saga. Men det räcker liksom inte. Hon bara ska gå upp ändå. Vara på James och få all uppmärksamhet. Det är något som verkligen kännetecknar henne. Hon är en riktig bov när det gäller uppmärksamhet. Om hon inte har den gör hon allt för att få den. Till varje pris.

Det är väldigt tydligt när barnen har varit lediga länge, att de är i stort behov av en annan sorts stimulans än den som vi ger dem hemma. I början av alla lov tar det tid att anpassa sig till att vara hemma och göra saker i en lugnare takt. När skolorna sätter igång igen tar det ett par veckor att vänja sig vid dem rutinerna igen. Men de mår som bäst av att träffa sina kompisar och leka av sig. Få lära sig andra saker än det vi lär dem. De lär sig väldigt mycket från oss också. Om inte så frågar de om allt möjligt och de får oftast svar tillbaka som är genomtänkta. När vi gick igenom en kyrkogård häromdagen lärde jag dem vad som händer med döda kroppar exempelvis. Hemskt att tänka på kanske men ändå intressant för dem att veta. De trodde att allas kroppar låg kvar under jorden men jag förklarade för dem vad som egentligen händer. Jag jämförde med något så simpelt som ett bananskal. Frågade dem vad som händer med skalet när man slänger det utomhus. Det ruttnar. Ja sa jag. Samma sak händer med våra kroppar. Chloéy kom fram till att hon också vill bli kremerad som jag själv vill bli haha. Men jag sa bara att det får du bestämma när du är äldre. För du ska dö när du är JÄTTE gammal!

Trots att jag är riktigt hemmakär men vantrivs i kaoset ibland, ska jag njuta av att vara bara jag under ett dygn. Inte jaga efter mina tre barn eller sambo. Inte stressa. Göra allt i min egen takt och bara strosa. Jag tar inte sånt här för givet. Jag tar tillvara på all tid. Inklusive att sitta här på tåget i lugn och ro, helt själv. Hur underbart är inte det?!

 20211224_114353 20211202_131432


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna