VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Jag har nått min peak

”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” sägs det. Jag avskyr det uttrycket. Man vet ju aldrig hur länge man får vänta! Särskilt jobbigt var det när jag var barn. Till exempel när vi väntade på tomen på julafton och hade noll tidsuppfattning. I mitt vuxna liv väntar jag på helt andra saker såklart och ”viktigare” saker än tomten. Men som barn är ju tomten allra viktigast…

Har ni någon gång gjort en kaksmet och struntat i att baka själva kakorna eller kakan? Jag gjorde nämligen en smet för en stund sedan som inte ska bli några kakor inte. Den ska ner i magen. Det är min tröstsmet för dagen och för den senaste veckan som har varit extremt tuff. Jag går verkligen på mina reservbatterier för tillfället och jag bara väntar på att få vakna upp till en bättre dag. James var sjuk HELA förra veckan och gick till förskolan idag för första gången. Äntligen blev han frisk men istället blev Chloéy sjuk i helgen och Tyler har också något i kroppen som gör honom extra ledsen. I sin tur innebär det att Tyler nästan konstant vill bli buren, underhållen, vaggad, sövd, matad osv osv. Jag hinner liksom inte med att ta hand om mina äldre barn och nu när de har varit sjuka är dem också särskilt krävande. Jag vet inte vem som är värst faktiskt men både Chloéy och James tror att jag är deras betjänt. När jag var liten blev jag ompysslad när jag var sjuk och jag vill göra detsamma för mina barn men shit vad jobbigt det är. Jag bara springer mellan alla rum och hämtar saker hela tiden. Städar upp efter dem. Lagar mat och ordnar mellanmål 24/7. Sedan låter jag dem titta alldeles för mycket på tv och plattan. Det finns liksom ingen gräns för hur länge dem får titta. Ingen tickande timer som vi vanligtvis brukar ha. För jag har noll koll just nu och säger enbart till när jag kommer på det efter att jag utfört sjuttioelva sysslor och måsten.

Jag tror att jag har nått min peak i min föräldraledighet. Idag kände jag att jag verkligen inte orkar länge till. Att jag måste göra något annat. Samtidigt känner jag mig skitdum som tänker så men det är så sant och jag vet att alla här hemma skulle må bättre av att jag bytte sysselsättning. Jag tror att alla föräldrar har en gräns för hur länge dem orkar vara en bra förälder på föräldraledigheten. Vissa orkar vara hemma väldigt länge och inte tappa fattningen alls. Andra vill bara vara lediga i några månader. Hos en del är det alltid en förälder som tar det hårda lasset och får vara hemma trots att hen inte vill. Det är så himla olika. Men det viktiga är väl att lyssna på kroppen och signalerna samt sin egen magkänsla. Min magkänsla säger mig att det räcker nu. Tyvärr har jag ingen annan sysselsättning att gå till än men om någon skulle fråga mig om jag vill börja jobba imorgon hade jag tackat ja direkt! Så redo är jag. Och så mycket behöver jag en förändring. Anton sa till mig idag att jag har mycket bättre tålamod med Tyler än vad jag hade med James och Chloéy. Att jag hela tiden försöker vara positiv och låta glad fastän jag är frustrerad eller arg över något. Och det ligger någonting i det han säger. Jag lägger på en mask när jag är på dåligt humör för att inte smitta av mig på Tyler och jag försöker hela tiden tänka att det inte är hans fel när det blir totalt kaos här hemma. Och det är väl klart att det inte är hans fel! Men det är lätt att låta känslorna ta över styr och bli irriterad på allt och alla när man är mitt inne i en deppig period. Jag är glad att vi är mer medvetna föräldrar idag än vad vi var förut ❤

Idag var en mindre bra dag. Den blev aldrig bättre heller utan det blev bara jobbigare i takt med att timmarna gick. Middagen blev klar ovanligt sent så både James och Chloéy bröt ihop. De fick lite småtugg under tiden de väntade men barns tålamod när de inte får mat är verkligen noll. Chloéy som är sjuk fick ont i magen, troligtvis på grund av att hon har ätit dåligt under dagen. Jag satte mig därför i soffan bredvid henne för att ge henne lite yoggi. Vad händer? Jag tappar yoggin rakt på hennes mage stackarn och försöker göra mitt bästa för att inte skratta av ren utmattning och ironi. Vad är sannolikheten att jag ska tappa skålen just en kväll som denna när allt redan är på en låg nivå. Att strö salt i såren är väl inget nytt och det kanske inte var så oväntat ändå.. Jag har noll ork kvar idag. Orkar inte sätta på tv:n. Egentligen orkar jag inte ta mig till sängen heller för den delen. Jag skulle behöva sitta i ett isolerat rum över en helg känner jag. Utan några människor eller ljud. Min hjärna behöver det. När allt detta är över ska Anton och jag försöka få det barnfritt en natt. I alla fall från de stora barnen. Om det är något som kan ladda upp våra batterier extra fort är det barnpassning…

❤❤❤

20211026_172821 20211026_134059 20211026_210017


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna