Jag känner mig allmänt deppig. Ser inte ljuset i tunneln längre utan det känns som jag är fast i ett snurrande hjul. Det var SÅ nära en anställning häromveckan. Verkligen på håret. Men tillslut pausade dem rekryteringen på grund av förseningar med leveranser. Det var oväntat och jag tappade min sista gnista då. Allt kändes ju toppen och det var inte bara på mitt eget håll för en gångs skull. Men så är det utomstående faktorer som fortsätter vara stora hindren. Ännu en gång kunde jag inte ha gjort bättre ifrån mig och därför är det särskilt jobbigt efteråt när det inte resulterar i en anställning.
Tyvärr tappar jag även gnistan i föräldrarollen också. För än så länge vet jag inte när det tar slut. Samtidigt ska det tas tillvara på tiden men det är svårt när den inre stressen uppenbarar sig gång på gång. Jag försöker trycka tillbaka den så gott det går men ibland kommer den ikapp. Under en sådan dag kan jag antingen bli stressad till den grad att jag är överaktiv och gör oräkneliga sysslor i hemmet. Men när jag inte får den sortens energi blir jag istället sittandes eller liggandes i soffan utan någon ork eller motivation över huvud taget. Jag följer enbart Tylers mat och sov-klocka och gör det mesta per automatik. Försöker låtsas vara glad för att lura hjärnan lite och ibland fungerar det. Om det är något som gör mig glad är det oftast barnen. Men de gör mig minst lika tokig också.
Att jobba är en stor del i livet. Det handlar inte längre bara om att försörja sig. Det handlar om att trivas, känna gemenskap och känna en mening med det man gör. Det är inte bara cheferna som ska välja sina arbetstagare. Arbetstagarna ska välja det jobbet och den chefen som känns bäst. Det gör konkurrensen ännu hårdare. För mig är trivseln oerhört viktig men något som jag värdesätter högst är en bra chef. Jag har haft för många chefer som inte presterat mer än hälften så bra som de borde. Chefer som har utnyttjat, mobbat och varit ganska inkompetenta. Men jag har haft några få av en helt annan värld och det är en sådan chef jag siktar mot nu också! Men det är såklart mycket annat som ska stämma överens också. Inte konstigt att det är svårt att hitta jobb nu för tiden .. Inte minst kravspecifikationerna som är otroligt orealistiska. Ofta helt omöjliga att uppnå. Ibland tänker jag bara att ”jag är ju bara mänsklig”, ”hur ska jag ha hunnit med alla dessa saker?”. Antingen är man för ung eller för gammal. Något mittemellan verkar vara svårt att hitta.
Jag hoppas jag får ny energi som tar mig vidare framåt. Men någon gång lite då och då måste jag få ha dåliga dagar när jag inte ser lika ljust på framtiden eller inte tänker positivt om någonting. Det kommer åtminstone nya dagar när jag får chans att ta nya tag!
Kommentera