Hej på er!
Denna veckan känner jag mig helt förvirrad. Jag har börjat tappa greppet om veckodagarna och måste kolla extra noga i kalendern. Antar att det beror på mina slappa dagar som mammaledig (och studerande). Men så slappt är det inte. Allt beror på Tyler och hur han mår. Han styr mig hela dagarna. När han ska äta, när han ska sova, när han vill mysa, när han vill ligga ner och öva motoriken, när han behöver byta blöja osv osv osv. Det finns inga rutiner ännu men jag har lärt känna något slags mönster som han följer på dygnen och jag märker när det rubbas på grund av att vi kanske inte är hemma vid en specifik tid som på kvällen när vi vanligtvis brukar sitta och mysa i soffan. När vi inte är hemma då brukar han bli väldigt ledsen och otröstlig. Mer än vanligt i alla fall och det vill man ju helst undvika. För under kvällstid är man alltid som tröttast och tålamodet tryter på en just då.
Jag bestämde mig i söndags för att jag bannemej skulle göra en inlämning igår måndag. Tror ni det blev av? NEJ. Tyler var vaken mestadels av dagen och ville ha mig nära så ofta det gick så jag tänkte att jag tar det på tisdag. Idag är det tisdag och tror ni jag fått något gjort idag? NEPP. Under hela förmiddagen hade jag honom i bärsjalen för han kom inte till ro men i sjalen sov han som en stock. Och då ville jag ju inte ta ut honom därifrån. Så satt vi ihop under några timmar tills han behövde äta. Sedan tog vi en promenad och nu sover han i vagnen. Alldeles snart ska vi hämta hem James och Chloéy från förskolan. Jag håller tummarna för att han håller sig sömnig på vägen dit. En av de värsta sakerna när man kör bil är att köra när ett barn skriker. Jag får lite smått panik och stannar hellre en gång extra för att lugna ner honom. Han är ju så liten också.
Utöver mina försök till att studera har jag börjat söka jobb igen. Min vision och mitt mål är att börja jobba i höst. Någon gång i aug/sept/okt. Nu har det gått så lång tid att jag definitivt inte vill vänta mer. Någon måste vilja ha mig. Eller? Det finns många fler jobb att söka än vad det fanns när jag var nyutexaminerad och corona precis hade brutit ut. Tack för det!!! Nu börjar jag också få nog på alla restriktioner hit och dit och det livet vi har levt under så många månader. Jag har inte tagit skada särskilt mycket egentligen förutom att jag hade noll chans till att få en anställning förra året. Men jag fick tänka om och gjorde det bästa av det. Sen kom Tyler och nu är jag ju mammaledig. MEN jag vill så gärna ut i arbetslivet och skaffa erfarenhet. Jag vill visa vad jag går för och utmana mig mer än jag gjort tidigare. Jag känner på mig att det börjar närma sig slutet på min långa väntan efter detta. Men innan väntan är över ska jag spendera en hel sommar med min familj och njuta av att faktiskt vara ledig en gång för alla. Jobba kommer man göra så många år i livet ändå…
Hoppas ni får en lugn och skön fortsatt tisdag, för det är väl tisdag? Haha.
KRAM!
Kommentera