VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Kroppen efter förlossningen

Nu har det gått mer än en månad sedan lilla Tyler föddes. Det känns som han har funnits hos oss i ett halvår minst för han är så självklar i vår familj. Under de första två veckorna var jag väldigt svag och i behov av återhämtning hela tiden. Jag var pigg i huvudet men kroppen sa åt mig att vila. Min kroppshållning var dålig och jag var öm i magen och bäckenbotten samt underlivet. Jag hade hemorrojder som gjorde fruktansvärt ont men som tur var hade jag inga stygn eller sprickor i underlivet från förlossningen och det är jag väldigt tacksam för. Jag har genomgått tre förlossningar utan att spricka på någon av dem vilket inte är så vanligt. Tvärtom är det vanligt att spricka och behöva sy ett par stygn.

När man har fött barn är muskulaturen i magen svag, både när man fött vaginalt och när man genomgått kejsarsnitt. Det är dock på två olika sätt men jag vet bara hur det känns efter en vaginal förlossning och det är som att musklerna har blivit förslappade. De lyssnar inte riktigt på signalerna man ger dem och de stöttar inte kroppen på samma sätt som innan. Samma sak händer med musklerna i underlivet för de som föder vaginalt och jag upplever det som att något ”saknas” där nere. För en del kvinnor kan det vara svårt att hålla tätt också men det problemet har jag inte haft.

För mig har kroppen varit mer svag nu efter en tredje förlossning. Återhämtningen har tagit lite längre tid jämfört med de andra två gångerna och jag har tagit det extra lugnt. Jag har fortsatt att inte bära för tungt och jag har inte sprungit omkring när jag har lekt med barnen. Jag kommer inte börja träna försen jag har träffat barnmorskan på efterkontrollen som sker 6-8 veckor efter man har fött. De rekommenderar alla att vänta tills efterkontrollen med all träning förutom promenader och jag har följt det rådet varje gång. Den enda träningen jag utför nu är just promenader och det räcker långt. Men jag har tagit det lugnt när jag går också för att jag har behövt träna upp min hållning i ryggen bland annat. Under de två första veckorna var det särskilt svårt men nu efter mer än en månad klarar jag av långa promenader utan att känna mig helt slut efteråt.

Eftersom underlivet blir ömt och svullet efter en vaginal förlossning kan det kännas obehagligt att hosta, nysa, hoppa och gå korta sträckor. För mig har det alldeles nyligen börjat kännas okej att nysa igen men innan dess har jag hållit igen. Den första veckan efter förlossningen var det väldigt svårt och ansträngande att gå korta sträckor så jag satt mycket. Men det är ändå viktigt att röra på sig för att stärka musklerna, dock tror jag det bästa är att göra det i lugn takt och det viktigaste av allt när det gäller eftervård är att lyssna på sin egen kropp. Alla fungerar olika och vi läker också olika. Och trots att man har läkt fort efter sin första förlossning exempelvis, kan det ta längre tid efter sin andra eller tredje som för mig i detta fallet.

Min fokus har hela tiden varit barnen. Alla tre barnen. Inte min kropp. Tyler har gått först många gånger och det beror mestadels på att han är precis ny men också för att jag ammar honom och behöver vara med honom av den anledningen. Nyfödda behöver mycket omvårdnad också så det är inte konstigt att Chloéy och James får mindre uppmärksamhet. Än så länge verkar de inte ta illa upp av det men ibland ser jag tendenser till att Chloéy blir ledsen eller sur över att jag och Anton inte kan vara med henne lika mycket. Så kommer det vara nu och det är bara någonting vi alla måste anpassa oss till.

Något som jag tycker har varit jobbigt och fortfarande tycker är jobbigt nu är att mer än hälften av mina kläder inte passar mig. Jag går mestadels omkring med mjukiskläder och de allra bästa plaggen lånar jag av Anton! Jag lånar till och med hans kalsonger nu för tiden vilket jag aldrig har gjort tidigare. Men hans kalsonger är så mycket skönare än mina egna trosor just nu så jag tänker fortsätta med det tills mitt midjemått och min rumpa har minskat i storlek något. Som ni vet har jag rensat här hemma och då rensade jag även min egen garderob vilket fick mig att inse hur lite av kläderna jag har som passar för tillfället. Det positiva är att jag kommer kunna använda nästan allt igen om några månader men det tråkiga är att jag inte har särskilt mycket att välja på nu. Därför blir det enklast att bara ta på mjukisbrallorna och Antons pösiga t-shirts. Det är även knepigt att hela tiden tänka att jag ska ta på mig en topp som är amningsvänlig. Jag har inte handlat på mig massor av amningskläder för de varar inte föralltid. Istället tycker jag det är bäst att i sådana fall köpa plagg jag kan ha användning av senare. Till exempel sådana man kan knäppa upp vid bysten eller överdelar som har mycket stretch i sig. Just överdelar är någonting jag behöver köpa flera utav och framöver kommer jag spana efter smarta toppar och t-shirts som jag kan ha användning av i framtiden också. Om ni har tips på några särskilda får ni väldigt gärna komma med dem!

För det mesta känner jag att min kropp har läkt väldigt bra. Jag känner mig ”normal” och som mig själv förutom alla extra kilon jag besitter. Men det är någonting som försvinner med tiden och det är inte mitt fokus alls. Som sagt ligger fokusen på barnen, även på Anton och vår relation. Det krävs mycket planering och prioritering för att få tiden att räcka till allt och alla. Vissa dagar blir kaos men andra dagar blir perfekta. Det är precis så det är att vara mitt inne i familjelivet och jag älskar det fortfarande trots dess brutala vändningar ❤❤❤

På bilderna kan ni se hur jag ser ut nu, sex veckor efter förlossningen. Magen finns kvar och det ser ut som att jag är gravid i fjärde månaden ungefär men så är det och det gör mig ingenting. Det hjälper inte att hetsa kring kroppsideal för min kropp är min kropp och den tar den tiden den behöver. Vissa mammor har ingen mage alls efter en förlossning men det allra vanligaste är att det blir en ”gravidmage” över som hänger med ett tag efteråt. Bristningar har jag många av, både på benen och vid höfterna samt på brösten. Denna gången fick jag även några bristningar på magen och samtliga är påminnelser om att jag har burit på tre underbara liv i min kropp. Jag är så otroligt förundrad över hur ett barn kan växa inuti en kvinnokropp och att min kropp har bakat tre barn i en och samma livmoder. Livets början är fantastisk och väldans häftig!

20210503_104046 20210503_104055


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna