VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Idag ska bebisen komma!

Jag trodde aldrig jag skulle skriva ett inlägg när jag är 40 veckor gravid men här kommer ett och jag hoppas med allt jag har att det inte blir ett inlägg för ”Vecka 41” också. Idag är vi beräknade! Idag ska bebisen komma! För mig känns det som att den aldrig kommer ut för jag har trott att den ska komma de tre senaste veckorna. Nu är jag van vid att vara höggravid och det känns som jag varit det väldigt länge och att jag alltid kommer att vara det. Dagarna är långa och vi är alla ganska uttråkade här hemma i denna långa väntan. Barnen har nog tappat hoppet om att de ska få något syskon över huvud taget haha. Anton tar det som det kommer men väntar spänt på att jag ger signaler om att vi måste åka in till förlossningen. Själv har jag som sagt tappat hoppet om att den vill komma ut av sig själv denna gången.

Det skrämmer mig att gå in i vecka 40. Men endast på grund av att bebisen är färdigbakad och att den nu blir större och större därinne. Jag menar, man vill inte föda fram en 4-5 kg tung bebis. Aj säger jag bara. Det gör ont att föda ut mindre barn än så men jag vill helst undvika att gå över så pass långt att bebisen väger mer än 3,5 kg. Jag har ingen erfarenhet av att gå över tiden och jag gick inte över med varken Chloéy eller James som ni vet. Chloéy kom för tidigt och James kom två dagar innan BF.

När jag var hos barnmorskan sist bokade vi in ett besök nu på onsdag där jag ska träffa henne igen. Vi bokade också ett besök till lasarettet där man ska kolla fostervatten-nivåerna och hur bebisen mår med ultraljud. Detta inför en eventuell igångsättning. I Sverige måste man vänta till v.41+3 för att gå på den undersökningen, efter det får man tid för en igångsättning. Det tycker jag är sent. Jag tycker att alla kvinnor ska ha rätt att bli igångsatta SENAST i v.41+0. Det medför enbart risker att gå över tiden mer än nödvändigt, både för bebisen och mamman. Jag har läst mycket om ökad risk för dödlighet på bebisar när kvinnor går över graviditetsvecka 41. Varför väntar man längre än så då? Det kan även innebära svåra förlossningsskador som kan vara allvarliga för både mamman och bebisen. Jag ser inga fördelar alls med att vänta så länge och därför hoppas jag innerligt för min egen skull och vårt barn att den självmant vill ut denna veckan.

Nu under slutet av graviditeten har jag tagit det väldigt lugnt. Jag har vilat mycket och gör det fortfarande varje eftermiddag innan barnen ska hämtas på förskolan. Om jag har sovit sämre än jag brukar på natten blir det inte mycket plugg under dagtid, då spenderar jag mestadels min tid på att vila för jag känner att det är mer värt att jag är utvilad inför förlossningen än att jag lägger all min energi på att lämna in ett arbete i god tid. Jag ligger inte efter något med mina studier än så länge och jag gör det jag kan och orkar beroende på hur jag mår. Mitt psykiska mående har varit över förväntan de senaste 2 månaderna. Jag har varit lugn och mindre stressad vilket har varit skönt för oss alla. Jag känner mig som mig själv men har dåliga dagar som alla kan ha ibland.

Jag har inte haft halsbränna på några veckor för att bebisen har sjunkit ned så pass mycket att den inte trycker uppåt. Mitt illamående jag hade på kvällstid har heller inte varit lika extremt som innan, det har lugnat sig. Jag kan fortfarande få akut ont i magen och behöva gå på toaletten sent på kvällarna men för det mesta har magen varit lugn den också. I förra veckan hade jag problem med hemorrojder som gjorde så ont att jag bara ville ligga ner raklång i soffan eller sängen hela dagarna. Det gjorde ont att både gå och sitta så jag gjorde inte mer än det jag verkligen behövde. Nu har det onda försvunnit och jag hoppas det inte kommer tillbaka innan bebisen är ute.

Det jobbigaste just nu är under kvälls- och nattetid när bebisen stökar som mest i magen. Varje kväll från cirka 21.00 börjar den busa i magen och håller på till minst 23.00. Under de timmarna brukar jag gå och lägga mig men det har varit omöjligt att komma till ro när jag ligger ner och den sparkar bakut som en vildhäst. Det är jätte positivt att den rör sig men jag får nästan lite panik när den gör så för jag är extremt trött vissa kvällar och vill bara ha lugn och ro. När bebisen väl har lugnat sig och jag kan ligga ner ostört har jag problem med att röra mig, dels på grund av hur tung jag är men också för att mitt bäcken är väldigt ömt. När jag lyfter på en fot eller ett ben strålar det ut en smärta hela vägen upp i skelett-benen och jag anar att det beror på att mitt bäcken är utvidgat för att bebisen ska kunna passera enkelt vid förlossningen. Det är mest en obehaglig smärta som gör mig rörelsehindrad, även på dagtid. Jag försöker hålla mig i rörelse regelbundet för att inte bli ännu stelare och svullnare. Hela jag är svullen, mest benen och fötterna.

Nu tar vi en dag och natt i taget och alla vi känner hoppas att det ska sätta igång när som helst. Det ska bli så spännande att se hur den lilla bebisen ser ut samt hur barnen reagerar på att träffa den. Vi väntar otåligt på dig ❤

20210315_090105


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna