VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Gravid i vecka 38

Förlossningen har ännu inte satt igång ordentligt men jag har fortsatt känningar vissa kvällar och dagar. Tyvärr har det inte ökat i intensitet, istället har min molande värk i ryggen och sammandragningarna försvunnit. Det känns ändå som att det kan sätta igång när som helst. I min förra graviditet när James låg i magen hade jag inte mycket sammandragningar. Värkarbetet satte igång ganska plötsligt och då var det tydligt för mig när förlossningen väl satt igång. Denna gången har kroppen börjat tidigt med kraftiga sammandragningar och det beror på att det är tredje barnet enligt barnmorskan. Dock gör det mig osäker på hur jag ska tolka signalerna…

Igår var jag hos barnmorskan för en rutinkontroll. Allting såg mycket bra ut, till och med järnvärdet som varit dåligt dessförinnan hade ökat sedan sist. Det gjorde både mig och barnmorskan förvånade för jag har slutat äta järntabletterna men försökt få i mig mer järn via kosten. Jag har läst på om vad jag ska tänka på att äta i samband med järnintaget för att kroppen ska ta upp järnet snabbare och det verkar ha hjälpt. För mig som tycker om leverpastej och blodpudding blir det enklare att få i mig tillräckligt.  Jag kan tänka mig att det är ännu mer utmanande för er som absolut inte gillar den sortens mat. Förutom att kolla järnvärdet mätte barnmorskan livmodern igen som växer ett par centimeter för varje besök vi haft nu varannan vecka. Mitt blodtryck är fortsatt lågt och stabilt, bebisens hjärtljud låter jättebra och den ligger bekvämt med rumpan vänd mot min vänstra del av magen och benen upp mot höger sida. Nästa besök kommer ske nästa vecka om inte bebisen bestämt sig för att komma ut innan dess. Hoppas, hoppas, hoppas!!!

Nu i slutet av graviditeten är jag ganska trött på att vara gravid precis som så många andra höggravida mammor är. Alla rörelser jag gör är klumpiga och tunga, magen är så stor att jag inte kan sitta ordentligt vid matbordet utan att spilla på mig själv och jag sover som en kratta. Det är svårt att inte tänka på faktumet att bebisen kan komma när som helst men de tankarna gör i sin tur att dagarna blir väldigt långa och tråkiga. Varje dag säger jag till mig själv ”tänk om bebisen kommer idag” men jag försöker att inte fokusera för mycket på det. Bebisens ankomst är det enda roliga som händer nu under våren egentligen och det är inte bara vi som väntar spänt. Både Antons och min familj samt vänner ser fram emot det. Corona pandemin gör inte den eviga väntan särskilt roligare för det går inte hitta på något för att få tiden att gå fortare. Jag känner ändå att vi får barn i rätt årstid detta året för under våren och sommaren som kommer kan man ses utomhus mycket oftare jämfört med vintermånaderna. Det möjliggör andra aktiviteter och föräldraledigheten blir därför inte lika ensam som jag tror att den har varit för många mammor och pappor under pandemin. Den kan vara ensam även när det inte är en pandemi, det har jag själv upplevt och det tar väldigt mycket på det psykiska måendet.

Fram tills jag får tydliga signaler om att förlossningen startar kommer jag fortsätta plugga mina två kurser och förbereda så mycket jag kan inför framtida inlämningar och annat. Jag har verkligen inget annat för mig ändå förutom att vila och sova när jag blir plötsligt gravidtrött. Hoppas ni får en bra torsdag och en bra helg, kram ❤

 20210226_055708 20210226_103656


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna