VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Förlossningsstart?

Igår kväll ganska sent kände jag en lätt ömhet i min rygg. En väldigt behaglig sådan. Anton och jag tittade på serie och jag fick massage i nedre delen av ryggen som lindrade. När vi senare gick och la oss för natten vid elva somnade Anton under tiden jag pratade med honom i princip haha. Han var jätte trött och jag var ovanligt pigg. Jag kände små sammandragningar som kom och gick med jämna mellanrum men de avtog tillslut. Dock hade jag svårt att somna för att jag var så nyfiken på om det skulle leda till något mer. Jag tror jag somnade vid halv ett ungefär. Nästa gång jag vaknade var klockan fyra. Då hade jag en molande värk i nedre delen av ryggen men på ett mer bestämt sätt. I det stadiet befinner jag mig fortfarande i och jag kunde inte låta bli att stiga upp för att se om det blir till något annat.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för någonstans är jag väldigt spänd och nervös men samtidigt är jag taggad och förväntansfull. Jag vill dock inte väcka någon annan försen jag vet med säkerhet att det är en början på förlossningen. Det är så svårt att veta ibland och just nu kan det likaväl gå över eller trappas den molande värken upp och blir intensivare.

En förlossning består av fyra olika faser: latensfasen, öppningsskedet, utdrivningsskedet samt en efterbördesfas. Om jag misstänker rätt är jag inne i latensfasen. Det är fasen där kroppen förbereder sig aktivt inför förlossningen med värkar och sammandragningar. Dessa kan dock skilja sig åt, kännas på olika ställen och vara olika intensiva. Jag vet att det i princip alltid känns som mensvärk för de flesta kvinnor vilket kan sitta i både ryggen och vid framsidan där äggstockarna sitter.

I öppningsskedet är förlossningen med säkerhet igång. För mig har det varit väldigt tydligt när jag går in i denna fasen under tidigare förlossningar för de sammandragningarna jag har haft gör genast ont och går över i regelbundna värkar. Så var det med både James och Chloéy. Under denna fasen ska man åka in till förlossningen om man inte har gjort det tidigare och eftersom jag ska vara extra vaksam över förlossningstecknen för att hinna in till förlossningen i tid är jag särskilt observant denna gången. Jag vill dock att den molande värken jag känner just nu ska sitta i lite längre för att kunna bedöma om jag ska ringa in till förlossningen. Innan dess ska jag i sådana fall även väcka Anton såklart och ordna med barnvakt haha. Jag borde känna sammandragningar fram i magen igen om förlossningen verkligen har satt igång så jag väntar med spänning!!!

Under näst sista fasen ska bebisen komma ut vilket hörs på namnet ”utdrivningsskedet”. Det är under denna fasen som bebisen krystas ut om den ska födas vaginalt. Den här fasen är både min favorit men också riktigt jobbig och intensiv. När man går in i denna fasen vet man att slutet är nära och att smärtorna snart kommer försvinna vilket är en stor lättnad. Dock krävs det extremt mycket kraft, energi och psyke för att krysta ut en bebis. Inte konstigt att det sägs att barnafödande kan jämföras med att springa marathon. Under min senaste förlossning med James var det oerhört tydligt när mina krystvärkar började för hela kroppen visade det för mig (och alla andra i rummet) genom att själv spänna sig och trycka på nedåt. Det var liksom ingenting jag själv kunde styra över och barnmorskor vet när sådana värkar har satt igång för jag har fått höra att kvinnor ger ifrån sig ett särskilt läte just då. Jag antar att jag också gjorde det men för egen del var det en häftig känsla att känna att min kropp tog i för glatta livet när hela magen och livmodern spände sig för att få ut James som låg i magen. Det var inte en lika tydlig start på denna fasen när Chloéy skulle komma ut. Därför minns jag inte.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: det finns ingen bättre känsla i världen än den som infinner sig i kroppen när man först träffar sin nyfödda bebis. I den stunden försvinner alla världsliga problem och katastrofer och i ögonblicket finns bara du, bebisen samt partnern. Ingenting annat betyder någonting. Det är som att sväva på moln och allting känns lätt, bokstavligt talat tyngdlöst. Om förlossningen går bra utan några komplikationer får man ta barnet till sig direkt när det kommer ut. Det gäller dock inte om barnet eller mamman inte mår bra. När Chloéy föddes 6 veckor tidigt var det en sådan förlossning som kunde innebära att jag inte skulle får mer än se henne när hon hade kommit ut. Hon kom ut frisk och alert trots allt vilket gjorde att läkarna på plats lät mig behålla henne på bröstet en stund innan hon fördes bort för undersökning och kontroll. Hon lades direkt in på neonatalavdelningen för att personal skulle titta till henne regelbundet vilket var en stor trygghet för både Anton och mig. När James kom fick han ligga på bröstet direkt han också. Till skillnad från Chloéy fick han stanna där. Det var en underlig känsla att få ”behålla” vår bebis den gången för det fick vi inte riktigt med Chloéy. James var i samma rum som oss hela tiden och det var vi inte vana vid men det var absolut något vi föredrar.

I efterbördesskedet drar livmodern ihop sig. Åtminstone SKA den dra ihop sig. Efter att jag hade krystat ut James tog det lite längre tid för min livmoder att dra ihop sig vilket gjorde att jag började blöda. Det var en process i sig att få bukt på blödningen men tillslut fick personalen det efter mycket mediciner och redskap. I ett värsta scenario kan man behöva opereras om blödningen mot förmodan inte skulle stanna upp. Men i de flesta fallen gör den det. Sedan ska vi inte glömma moderkakan som ska ut innan livmodern kan dra ihop sig. Det var denna detaljen som gjorde att min livmoder inte kunde det, för att min moderkaka inte kom ut som den skulle. Efter att Chloéy kom ut krävdes det bara en push från mig för att få ut moderkakan men när James hade kommit satt den fortfarande fast i min livmoder.

Under de närmsta dygnen efter en förlossning är det vanligt med eftervärkar. För mig har det känts som kraftig mensvärk och det kommer för att livmodern fortsätter dra ihop sig ordentligt. OM man bestämt sig för att amma kan denna värken vara mer intensiv under amningstillfällena men det är något övergående. Sedan är det så att ju fler barn man har fött sedan tidigare, desto kraftigare eftervärkar får man. Jag förväntar mig det denna gången för med James var mina eftervärkar okej. De gjorde ont men var hanterbara. Nu undrar jag om det kommer kännas ännu mer efter att trean kommit ut…

Jaa ni. Jag vet inte exakt vart jag vill komma med detta inlägget. Låter mer eller mindre som att jag försöker förmedla hur en förlossning går till. Kanske hjälpte detta mig att tänka på något annat för stunden och det är bara bra för jag stressar lätt upp mig. Klockan är snart fem och jag har fortsatt molande värk i nedre delen av ryggen som inte släpper. När det känns som att det ökar i smärta kommer jag lägga mig i ett bad har jag tänkt. Vi får se vart detta tar oss. Ska det bli en februari-bebis som jag trott ändå???

(Om ni är intresserade av att läsa mer om de olika faserna ska ni gå in på 1177:s hemsida, de har tydlig och bra info och med mitt egna facit i hand stämmer informationen de har kring faserna överens med de två förlossningarna jag själv har upplevt haha)

DSC02728


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna