VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Vecka 34, svårt att visa känslor

I början av veckan träffade jag min psykolog via familjehälsan. Jag känner en stor lättnad efter varje samtal vi har och jag trodde inte att det skulle göra så stor skillnad som det har gjort. Första samtalet handlade mycket om hur jag skulle hantera min vardag med barnen när de var hemma mycket och jag mådde väldigt dåligt. Nu känns vardagen lätt som en pannkaka jämfört med den tiden och det har mycket att göra med upplägget vi har i veckorna nu. Att få friheten att själv välja hur många timmar barnen ska gå på förskolan tror jag är den största skillnaden. Mina dagar är mycket lugnare, jag känner mig tillfreds och jag stimulerar mig själv genom att läsa studieböcker vilket jag tycker mycket om. Jag älskar att lära mig nya saker! Det känns som att jag är ”påväg” någonstans för att jag utvecklas och får nya färdigheter.

Efter varje samtal med psykologen kommer jag till insikt i minst en sak. Jag brukar reflektera och ta in allt vi har pratat om efteråt och ibland har det varit väldigt känslosamt. Ofta har det hänt att vi kommer in på samtalsämnen jag inte trodde jag behövde prata om men i slutändan har jag velat prata mer om samma ämne. Jag kan faktiskt dela med mig av min senaste insikt denna veckan för den är inte jobbig att prata om men den gjorde mig själv förvånad. Jag drog slutsatsen att jag är väldigt dålig på att visa känslor. Först var jag lite chockad över det jag kom fram till men efter att ha smält faktumet och accepterat att jag är sådan kändes det bättre. Men saken är den att jag aldrig sett mig själv som den sortens person och jag är uppfostrad på ett sätt som uppmanade mig och mina syskon att visa känslor samt prata öppet om dem. När jag tror att andra människor kan se att jag är ledsen eller mår dåligt och det känns självklart så är det inte självklart för dem. De har ingen aning för jag håller mina känslor inom mig mer än jag tror och tyvärr mer än jag behöver. Förmodligen är det en försvarsmekanism som har hängt med under alla år och den är svår att träna bort. Sedan vet jag inte om jag vill vara sådan här eller om jag vill bli bättre på att förmedla vad jag känner med kroppsspråk och ansiktsuttryck istället för att sätta ord på allt (vilket jag vet att jag är mycket bättre på)…

Nog om min psykiska hälsa. Jag har träffat barnmorskan denna veckan också och allt ser bra ut. Mitt järnvärde har ökat lite i takt med att jag började äta järntabletter för ett par veckor sedan. Helst vill jag sluta ta dem p.g.a. magbesvär men jag försöker stå ut. Livmodern växer fint och bebisens hjärtljud var jättebra. Jag fick själv chans att känna huvudet som fortfarande ligger fixerat i bäckenet. Barnmorskan brukar känna när jag ligger på rygg och efter hon kände denna gången sa hon till mig att jag också kan känna barnets huvud om jag gör likadant som henne. Jag tog ett djupt andetag och tryckte ner fingrarna vid nedre delen av magen och kände huvudet jag också. Lite häftigt ändå! Jag frågade Anton när jag kom hem om han ville göra detsamma men han avstod haha.

Schema-mässigt inför bebis ankomst håller vi på att pricka av BB-väskan och allt som ska packas i den. Jag kände mig helt nollställd denna gången och har verkligen behövt tänka till två gånger extra. Anton tipsade mig om att läsa mitt eget blogginlägg som jag skrev för flera år sedan om vilka saker man kan behöva i väskan. Jag ska nog kolla på det inlägget och se efter om det stämmer med sakerna jag har plockat fram än så länge. Det enda jag har fokuserat på är att det ska komma ut en till frisk bebis men jag har liksom inte brytt mig om jag har med mig ombyten och snacks, inte ens trosor haha! Bebisen kommer ut oavsett om vi har en BB-väska med oss eller inte men visst kan det vara skönt att ha egna hygienartiklar med sig och lite bebiskläder. När jag har packat färdigt tänkte jag visa er vad vi ska ha med oss, kom gärna med tips :)

Hoppas ni får en bra torsdag, kram ❤

20210117_205701


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna