VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Besök på Auroramottagningen

Alla är inte bekanta med ”Auroramottagningen” och många har inte någon aning om vad det är för en mottagning. Första gången jag hade kontakt med dem var inför James förlossning. Då pratade vi smärtlindring för att epiduralen inte fungerade när jag skulle föda Chloéy. Vi gjorde därför en plan över hur jag ville ha det under min andra förlossning, en plan som personalen tyvärr inte tog hänsyn till när jag kom in till förlossningen för att föda James 2016. I början av denna veckan besökte jag mottagningen igen. För er som inte vet är Aurora en mottagning för blivande mammor  (och pappor) med förlossningsrädslor. Dessa rädslor kan innebära i princip vad som helst, det kan handla om rädslor kring smärta, dödsångest, medicinsk smärtlindring och mycket mer.

I denna graviditeten blev jag remitterad till Aurora samtidigt som jag blev remitterad till familjehälsan angående min psykiska hälsa. Barnmorskan visste inte vart hon skulle skicka mig till en början och därför fick jag stå i kö på båda mottagningarna och nu har jag träffat både en psykolog på familjehälsan samt en barnmorska på Auroramottagningen. För min del är jag inte behov av att prata om rädslor egentligen. Det enda jag själv kände att de kan hjälpa mig med på Aurora är att prata alternativ gällande smärtlindring. Som sagt fungerade inte epiduralbedövningen första gången jag skulle föda och under andra förlossningen hann jag inte få någon bedövning. Jag var väldigt besviken på barnmorskan som förlöste mig senast för att både jag och Anton kände att hon inte lyssnade på oss. Vi blev lämnade i förlossningsrummet själva och fick inte den informationen vi skulle behövt. Jag fick inte den stöttningen jag hade velat ha heller.

Barnmorskan jag träffade denna veckan var en superhärlig kvinna som arbetar på förlossningen vanligtvis. Hon arbetar på Aurora en dag varje vecka om jag minns rätt. Bara det faktumet att man får sitta och prata med en barnmorska som faktiskt arbetar på förlossningen är hjälpsamt. De vet ju om alla rutiner och de känner till barnmorskorna som arbetar på förlossningen. Tillsammans gick vi igenom min senaste förlossning steg för steg med hjälp av journalen. Hon tolkade anteckningarna och siffrorna jag inte förstår mig på och förklarade vissa förlopp utifrån barnmorskornas perspektiv. Hon höll med om att kommunikationen mellan den dåvarande barnmorskan och mig samt Anton fungerade mindre bra eftersom vi inte fick fortlöpande information om vad som hände under förlossningen. Istället för att låta oss vänta med hoppet om att jag skulle bli bedövad med epidural kunde barnmorskan förklarat att jag förmodligen inte skulle hinna få den smärtlindringen, sedan hade det varit guld värt om hon hade erbjudit någon annan smärtlindring. Enligt barnmorskan på Aurora skulle jag inte hunnit få en epidural oavsett om läkaren hade stått utanför dörren direkt när vi kom in till förlossningen. Det var skönt att höra men jag undrar varför ingen sa det när jag låg i förlossningsrummet med smärtor från helvetet.

Utöver allt prat om epidural pratade vi om många andra alternativ till smärtlindring som jag skulle hem och fundera på. Jag ska prata med Anton om det som känns bäst för mig och sedan kommer vi ännu en gång skriva ett förlossningsbrev att ta med till förlossningen när det blir dags att åka in. Något som jag skulle tänka lite extra på denna gången är att åka in tidigt när värkarbetet börjar. Med det menade barnmorskan att jag ska åka in för kontroll INNAN värkarna börjar göra ont. Som omföderska går det väldigt fort. Man kan vara öppen ett par centimeter en timme för att sedan vara fullt öppen 1-2 timmar senare. Jag kommer verkligen ta med mig det för om jag nu vill testa epiduralen igen har jag en chans att få den om jag åker in tidigt.

Dagen när James kom till världen vaknade jag med ett ryck tidigt på morgonen. Jag hade en konstig känsla i kroppen och magen var extra spänd. Jag minns även att jag hade lindriga mensvärkar som kom regelbundet under förmiddagen. Chloéy var 11 månader och jag lekte med henne som vanligt men hade svårt att bära henne för att magen sa emot varje gång jag försökte lyfta upp henne. Jag var gravid i vecka 39 och hade väntat länge på att förlossningen skulle starta så jag ville aktivt hjälpa kroppen genom att hålla mig i rörelse, därför tvingade jag ut både Anton och Chloéy på en promenad. Promenaden gjorde mig besviken för mina sammandragningar upphörde efteråt och jag tappade hoppet om att det skulle komma någon bebis den dagen. Efter lunch åkte vi och storhandlade för det skulle jag bestämt göra utifall att bebisen kom. Så vi åkte och handlade. Väl framme på stormarknaden började värkarna sätta igång, helt från ingenstans. De gjorde inte ont men jag var tvungen att stanna upp emellanåt för att andas ordentligt. Mot slutet började det göra mer ont och Anton tog över listan på det sista vi skulle inhandla. Framme vid bilen började jag gå in i min egen värld och bad Anton att köra hem så jag kunde vila. Jag trodde seriöst att jag kunde sova bort smärtan men det insåg jag senare att det inte alls gick. När vi kom hem la jag mig i sängen och försökte vila men jag hade ingen ro till det. Klockan var omkring 16 och jag ringde in till förlossningen för andra gången under dagen. De ville att jag skulle klocka värkarna vilket jag gjorde under tiden som jag pratade med en barnmorska i telefonen. De var tillräckligt täta för att åka in. Då ringde Anton efter sin mamma som kom och hämtade Chloéy och sedan gick allting väldigt snabbt…

Som ni kanske kan förstå uppmanade barnmorskan på Aurora mig att INTE åka och handla nästa gång jag känner av starka sammandragningar/förvärkar haha. Jag har en förhoppning om att jag kommer kunna ta ett skönt bad eller en dusch under det tidiga värkarbetet denna gången men då gäller det att jag lyssnar på min kropp ordentligt. Vi får se hur det blir med bedövning, jag kanske inte hinner få någon denna gången heller, man vet ju aldrig..

För er som har rädslor kring förlossning och allt som tillhör den rekommenderar jag starkt att besöka Auroramottagningen på er egen ort! Ni måste gå genom er barnmorska på mödravårdscentralen för att få en remiss till Aurora och sedan ställs ni i kö och får en tid utifrån behovet ni har samt hur nära förlossningen det är. Jag kan nästan lova att det kommer kännas bättre efter ett besök på Aurora, om ni inte har testat så gör det!

KRAM!

20210106_214247 20210106_214243


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna