VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Första föräldraträffen

God kväll alla som fortfarande är vakna :)

Vår helg har varit väldigt lugn men samtidigt händelserik. Vi har inte planerat särskilt mycket men ändå har vi varit utanför hemmet mestadels och badat, gått promenader, grillat, träffat familj och vänner. Alla fyra var helt slut när vi kom hem från Antons föräldrar ikväll. Det har varit en lång dag med många timmar i solen. Barnen har både badat i sjön men de har också sprungit i sin farmor och farfars vattenspridare. Själv har jag legat och solat lite och senast när jag tittade på mig själv i spegeln såg jag att jag har blivit bränd. Allt är i sin ordning och sommaren har bara börjat känner jag ❤

20200614_134332 20200614_134127

Jag tänkte uppdatera er med mer info om vårt uppdrag som kontaktfamilj. Anton och jag träffade föräldrarna till syskonparet den 2:a juni. Deras yngsta barn var även med för han var hemma p.g.a snorig näsa den dagen. Jag har inte berättat något tidigare för vi fick besked i måndags (8 juni) att föräldrarna vill fortsätta med oss! Vi tyckte det kändes väldigt bra. Jag var väldigt nervös inför träffen men Anton var mer avslappnad. Jag tycker det är jobbigt att bli dömd och granskad och jag var mest orolig över att de eventuellt skulle tycka att vi är för unga för dem. Men under träffen pratade vi aldrig om vår ålder eller att de specifikt ville ha ett äldre par. Det var inte viktigt för dem och därför blev fokus på våra kompetenser och våra personligheter istället. Precis som jag önskade!

Anton och jag berättade om oss själva, de andra föräldrarna förklarade sin situation och vad de har för sysselsättningar osv. Samtalet flöt på och deras socialsekreterare satt med under hela mötet. Efteråt skulle allihopa smälta allt som hade diskuterats och känna efter om det kändes rätt. Sedan kontaktade socialsekreteraren mig igen och frågade hur vi ville gå vidare. Samma fråga ställdes till de andra föräldrarna. Nu inväntar Anton och jag en kontakt direkt från föräldrarna i fråga om när vi ska träffas på egen hand med alla barnen. Sedan ska vi öka antalet timmar vi ses själva med barnen successivt. Tillslut ska de sova över under en hel helg – fredag till söndag. Detta ska ske en gång i månaden ungefär och sedan kan vi behöva avlasta vid andra tillfällen också.

Jag ser fram emot detta så mycket att jag vill sätta igång nu, på en gång! Deras barn verkar supergulliga och de är en bra matchning med våra barn. De har många gemensamma intressen och personlighetsdrag som blir intressanta att se i verkligheten. Chloéy och James kommer säkerligen tycka det är roligt med två nya kompisar men vi kommer vara förberedda på att deras reaktioner kan bli tvärtemot än vad de har uttryckt att de tycker om allting. Jag tror inte de kommer tycka det är roligt varje gång när vi ska ha de andra barnen på besök men det är ju fullt naturligt. Efter några gånger kommer de känna varandra så väl att de också kommer vara oeniga och tjafsa lite men så är det med alla barn. Samtidigt kommer de kunna variera sina lekar på andra sätt när de är fler och de kommer också lära mycket av varandra.

Nästa vecka kommer vi förhoppningsvis höra av föräldrarna, därefter kommer vi boka in en träff hemma hos någon eller utomhus. Sedan är uppdraget i full gång och vi får chansen att hjälpa och stötta en familj som verkligen behöver det. Oavsett vilken anledning eller orsak som ligger bakom ett beslut att räcka ut handen för att be om hjälp så är samtliga lika viktiga och betydelsefulla. Jag kan föreställa mig alla tankar som går i huvudet på föräldrar som tar beslutet och att det kan få dem att känna sig som de allra sämsta. Men saken är den att i mina ögon betyder inte ett rop på hjälp att man är värdelös eller dålig på något sätt, varken som förälder eller människa. Att be om stöttning, rådgivning eller hjälp är ett stort kliv som tyder på mod. Det betyder också att personen i fråga inte har gett upp utan att hen fortsätter kämpa men med andra medel. Jag kan fortsätta med många argument FÖR att detta uppdraget inte är något att skämmas för men nu är jag helt slut i huvudet och det är dags att krypa ner under täcket.

Hoppas ni har haft en minst lika bra helg som oss, kram och godnatt❤

20200526_132358


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna