VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Bli familjehem?

Hej på er, hoppas ni mår bra. Vädret har varit fantastiskt senaste tiden och barnen har varit utomhus hela dagarna ända fram på kvällarna. Jag har tagit några pauser från plugget och satt mig på vår balkong men det blir väldigt varmt när solen ligger på och därför går det inte sitta särskilt länge. Igår hämtade jag barnen tidigare för att åka och handla. Planen var först att handla innan jag hämtade barnen men jag hade ett otroligt bra flyt med mina skolprojekt och beslutade mig för att fortsätta plugga. Shoppingrundan gick bra under hälften av tiden, sedan blev både Chloéy och James övertrötta. De tramsade omkring, skrattade åt allt (även när jag sa åt dem på skarpen), sprang omkring och yrade som vilda höns och sedan rätt som det var hade James råkat drämma till en yngre tonåring med en brödlimpa han höll i. Jag såg inte när det hände men de yngre tjejerna började skratta högt och jag bad om ursäkt efter att de berättade vad som hade hänt. Det var inte meningen av James för tjejerna kom fram bakom en hörna när han inte såg.. Senare när jag skulle betala för alla matvarorna tappade jag bort min handväska för första gången på Maxi. Som tur var hade personalen gömt undan den bakom kassorna. Puh!

I veckan hade vi besök från två kvinnor som jobbar med familjehemsplaceringar. Jag tog kontakt med en av dem för två veckor sedan efter att jag hade googlat om det. Anton och jag har även pratat om det under en tid men jag har på egen hand gjort en research. Det bottnar i mitt intresse av barn och viljan att hjälpa barn samt unga. Jag har alltid velat det utan att riktigt veta vad jag själv kan bidra med och för ett tag sedan kom detta med att bli familjehem upp. För mig var det klockrent trots att det är ett påfrestande och krävande uppdrag. Sedan kan jag inte göra det på egen hand när jag har Anton som partner, vi måste göra det tillsammans och vilja det tillsammans.

Kort sagt innebär uppdraget att man tar emot ett eller flera barn som av olika anledningar inte kan bo med sina biologiska föräldrar. Det kan vara föräldrar som är missbrukare, föräldrar som misshandlar sina barn eller ensamkommande barn som inte har sina föräldrar med sig. Listan är lång och det är brist på familjehem i Sverige. Att vara familjehem är ett längre uppdrag, det finns andra typer av uppdrag såsom jourhem, kontaktfamilj, kontaktperson m.fl. Vi har blivit informerade om de flesta, i annat fall har vi själva läst på.

Kvinnorna som var hemma hos oss har i uppdrag att leta nya hem som sagt. Men för att göra det måste familjen som vill ta emot ett barn gå igenom en omfattande utredning. Bland annat får man inte finnas registrerad hos Kronofogden, vara bidragstagare hos socialen eller ha andra personliga hinder som gör att tiden inte räcker till att vårda ett till barn. Dessutom ska man genomföra en utbildning som beskriver mer ingående hur det är att vara familjehem och vilka åtaganden man måste ta sig an och så vidare. Under vårt möte fick Anton och jag berätta mycket om oss själva och vår bakgrund. Det var ett väldigt trevligt samtal för det är nästan alltid trevlig att prata om sig själv. Allt ifrån våra familjer till vad vi gör på fritiden togs upp. Även vilka uppdrag vi är intresserade utav. I telefonsamtalet för två veckor sedan berättade jag direkt att vi är nyfikna och vill veta mer men att det inte är aktuellt att bli familjehem just nu. Dock kan vi tänka oss att göra utredningen.

Det största fysiska hindret för oss är att vi behöver en större bostad för att kunna ta emot ett barn. Man behöver nämligen ha ett eget rum med fönster till barnet. Vi är därför inte kvalificerade av den anledningen men vi vet inte om det är fler punkter vi inte är godkända på men meningen är att vi ska få veta detta under utredningen för att vi ska kunna åtgärda eventuella hinder. I vissa fall kan man behöva vänta ett par år tills man uppnår kraven men vi får se. Vi har bestämt att vi ska börja med uppdraget kontaktfamilj vilket är ett mindre krävande uppdrag. Vi kommer avlasta en annan familj med ett barn som kan vara särskilt krävande eller ett barn vars föräldrar kanske är ensamstående eller liknande. Uppdraget är inte på heltid utan vi kommer ha barnet under någon helg i månaden och under vissa lov m.m. Det beror på vilket behov familjen har som behöver avlastning.

Än så länge inväntar vi samtal från en annan kvinna som sköter ärenden som har att göra med kontaktfamiljer. Vi väntar med spänning och är fortfarande väldigt öppna inför detta. Att vara kontaktfamilj är som sagt inte lika omfattande och det är ett uppdrag som kan avslutas med kort varsel om det finns goda skäl. En familjehemsplacering kan inte avslutas på en dag eftersom det är en annan form av relation till barnet och ett särskilt åtagande i de uppdragen. Förutom väntan på vidare information blev vi tillfrågade att medverka på en utbildning i höst när det kommer hållas en familjehemsutbildning. Denna kan vara bra att gå även om vi bestämmer oss för att inte bli familjehem i slutändan. Dock är både Anton och jag positivt inställda till denna för oavsett vad som händer känns det som en bra erfarenhet att ha med oss i framtiden.

Jag är supertaggad på allting och jag ser fram emot nästa steg i processen. Vi får helt enkelt se vilket uppdrag vi kommer ta till oss men jag tror det blir bra vad vi än väljer. Huvudsaken är såklart att vi här hemma känner oss trygga i vår familj för att vi ska kunna dela med oss av den trygghet och kärlek vi har och nu känner vi ett överskott vilket är grunden i tankarna som vi har. Det är även bra att ha i åtanke att vi vill ha fler barn i framtiden och om vi kan hjälpa andra familjer tills det händer vore det en stor glädje för oss

Hoppas ni får en toppen helg, räkna med att vi kommer berätta mer om våra tankar kring familjehem samt kontaktfamilj framöver. Kram!

20200419_113145


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna