Det var en underlig känsla att vara på jobbet idag. Lite sorgligt men ändå lättsamt. Sorgligt för att jag har lärt känna en bunt människor som jag har byggt relationer med under månaders tid. Lättsamt för att min sista tid inte blev som jag hade väntat mig.
Jag steg upp tidigt imorse för att göra mig i ordning och hinna lämna barnen. Jag åkte därefter och köpte två ”tack-presenter” till två av mina kollegor som jag arbetat närmre med. De gav även mig presenter tillbaka. När det var dags för lunch gick jag och två andra på kontoret ut och åt (som vi tidigare bestämde i början av veckan). Dagen kunde nog inte blivit mycket bättre för att vara min sista dag, trots att jag fick avsluta ofrivilligt på grund av coronas omständigheter. Jag hade nog varit bedrövad om jag hade blivit uppsagd av personliga skäl haha men som tur är var det inte anledningen.
Under eftermiddagen stressade jag omkring på kontoret för att slutföra mina arbetsuppgifter, radera all privat info på jobbtelefonen, slänga icke relevanta dokument på datorn och så vidare. Det sista jag gjorde var att ringa en kollega för att säga hej då som vi hade bestämt veckan innan. Det är väldigt viktigt för mig att hålla det jag säger och kollegan var väldigt tacksam över att jag ringde. Att bara få ett ”lycka till” och ”tack för den här tiden” gör mycket för själen. En annan kollega ringde mig under förmiddagen och beklagade över nyheten som inte hade spridit sig till henne tidigare. Mitt avslut var inget som fick spridas vidare till en början och därför blir det lätt hänt att alla inte mottar infon i slutändan. Men jag skrev ett sista meddelande på vårt intranät under förmiddagen också för att säga hej då till alla utan att glömma någon. Senare på dagen klockan tre blev det ett litet avslut i fikarummet där de som ville bjöds på glass och jag fick motta en blombukett. Jag förväntade mig inget sådant så det värmde att jag faktiskt fick ett ordentligt avslut.
Framöver kommer jag fokusera på mina två kurser och min familj. Hämta barnen lite tidigare, försöka varva ner och förhoppningsvis få nytt jobb på ett företag som inte har anställningsstopp. Jag är nyfiken på framtiden och vad den har att erbjuda. Det kommer bli bra oavsett vad som händer. Arbetslöshet är inte det värsta som kan drabba mig så jag tar inte det särskilt hårt. Återigen, stort tack alla som jag arbetat med!
❤
Kommentera