Det irriterar mig att världens ledare är överrepresenterade av det manliga könet. Jag undrar starkt om vi hade krigat lika mycket länder sinsemellan om det hade funnits fler kvinnliga statsministrar, presidenter och diktatorer. Jag tror inte det. För enligt mig är män generellt inte lika empatiska som kvinnor generellt sett är. Det bara är så. Om de vore lika empatiska som kvinnor är skulle inte oskyldiga liv vara så utsatta och drabbade i den utsträckningen de är idag.
Under mina tre års studier på universitetet har jag flera gånger stött på problem som för mig handlar om jämlikhet. Även jämställdhet. Jag tycker inte vi behöver ha två begrepp för de betyder samma sak egentligen. I slutändan handlar det om alla människors lika värde och jämställdhetsbegreppet finns inte i alla länder eftersom jämlikhetsbegreppet innefattar jämställdhet. Första gången jag stötte på ojämlikhet i universitets-sammanhang var när vi började lära oss att läsa paragrafer i lagtexter. Det stod ”han” överallt. Jag letade desperat efter ord som kunde vara mer neutrala men i lagboken fanns det inte. Inte ens i lagtexter som är uppdaterade eller nyligen tillagda. Men varje gång jag själv skrev om lagtexten och pratade eller skrev om olika kön refererade jag till ”hen”. Eller så skrev jag varken han, hon eller hen, utan neutrala meningar som inte pekar mot något kön alls.
Ett annat tillfälle på universitetet minns jag ganska väl. Det var under en lektion där vi diskuterade trakasserier och sexuella trakasserier. Jag minns vad en kille i klassen utbrast. Han var fullt allvarlig när han sa att tjejer är känsligare än män. Alla tjejer i klassen var i chock. Det värsta var nog att han själv lät väldigt övertygad och säker på det han sa. Efteråt fick han flera kommentarer tillbaka och jag hoppas dem gjorde honom något klokare. När det handlar om sexuella trakasserier och trakasserier är kvinnliga offren inte känsligare för att vi inte accepterar minsta lilla trakasseri. Nolltolerans är nolltolerans. Även för killar. Jag kan förstå att män har en annan stereotypisk kultur där de ska tåla fler slag, utstå taskiga kommentarer och även fysiska trakasserier i omklädningsrummen efter idrotten men får det männen att vara känslomässigt starkare än kvinnor för det? Nej.
Ett evigt tjat om dessa manliga ledare återkommer konstant i litteraturen, nästan i samtliga kursböcker jag läser. Jag blir uttråkad och irriterad. Fakta är ju att det inte finns lika många ledare bakåt i tiden som var kvinnliga jämfört med manliga. Jag får enbart upp tre stycken i huvudet i skrivande stund: Cleopatra, Jeanne D’Arc och drottning Elisabeth (1500-t). Bara för det googlade jag precis med sökorden ”kvinnliga ledare i historien” och jag hittar listor med kvinnliga ledare eller högre uppsatta kvinnor från förr. Dock känner jag inte igen några namn. Vi har inte läst om dem i historieböckerna i skolan och lärarna har inte mer än nämnt några av namnen.
När jag läser en fras som en manlig, uppsatt person har sagt eller skrivit får det mig att fundera på vad en motsvarande kvinnlig person skulle säga om samma sak. Jag tycker inte om att läsa vad fem vita män tycker om en specifik fråga, det är inget brett urval. Olika kulturer och olika kön är mer intressant. Men eftersom jag som student inte har något val måste jag läsa samt nöta in faktan i böckerna från de förutbestämda litteraturlistorna.
Det finns många faktorer som påverkar hur det ser ut idag mellan könen och jag tänker inte gå in på dessa närmre idag. Kort sagt är det väldigt tråkigt att det ser ut som det gör, trots alla framsteg som har gjorts och som görs hela tiden. Jag önskar att vi kunde genomföra stora, positiva förändringar i snabbare takt. Skapa fred på jorden vore en bra början…
Kommentera