”Det är tisdag kväll, Anton golfar och jag är hemma själv med barnen. Båda två är jätte trötta redan vid 18.00 men det är alldeles för tidigt att lägga dem vid den här tiden. Jag börjar med deras kvällsrutiner vid kvart över åtta men de somnade inte tidigare än halv tio. Sommarkvällarna har inte varit så rofyllda som vi hade hoppats på. James och Chloéy beter sig som durasellkaniner så fort vi nämner att det är läggdags och det slutar ofta med att vi är tröttare än barnen för att vi har ansträngt oss så mycket. Jag sitter i soffan och vaktar barnen så att de inte ska springa ut från sovrummet och helt plötsligt blir det tyst. Åh vad skönt tänker jag för nu kan jag slappna av. Jag har min bärbara dator i knät och spanar efter födelsedagspresenter till Chloéy som fyller 3 på söndag. Efter kanske 15-20 minuter går jag för att se så Chloéy och James ligger och sover ordentligt. De brukar vilja somna på golvet nu för tiden och vi säger inte nej för vi vill bara att de ska somna men när jag öppnar dörren in till deras sovrum så är det tomt! Ingen av dem syns till. Jag försöker behålla lugnet och tänker att det värsta som kan hända är att de springer ut på vägen och blir påkörda. Jag hinner även tänka att de kanske sitter precis utanför vid trappan som går upp till oss från utsidan då vi bor på andra våningen i ett tvåvåningshus. Grejen är den att ytterdörren är låst och det enda stället de kan ta sig ut på är genom deras fönster och dumt nog så hade jag öppnat just det fönstret en stund innan de skulle sova för de var så varmt i lägenheten. Alla våra fönstren har barnlås men den kvällen hade jag som sagt öppnat förbi låset. Jag öppnar ytterdörren några sekunder efter att jag upptäckt deras tomma sovrum och nästan i exakt samma ögonblick ser jag dem! Puh, de har inte sprungit iväg. De sitter som två ljus nere hos de välkända grannarna och jag är så chockad att jag inte vet vad jag ska säga. Jag skäller inte på barnen och jag pratar inte ens om det som de hade gjort tillsammans, klättrat ut genom fönstret uppenbarligen och utan ett enda ljud eller någon olycka. Grannarna träffar vi på varje dag och de tänkte att det var konstigt att jag inte var där ute med barnen men ibland så kommer James och Chloéy till dem spontant så egentligen är det inget konstigt. De hade precis tänkt gå upp till mig för att se om det hade hänt något och de berättar att Chloéy sagt till dem att de väntade på pappa där ute. Vilken liten lögnerska. Jag är fortfarande förvånad över händelsen men så glad att de inte tog en längre promenad än tvärs över huset. Nu kommer fönstret förbli stängt under alla de timmar jag inte har uppsikt så det inte händer igen.”
De är för söta era små gryn man kan nästan tro de är tvillingar? Ha en fortsatt trevlig sommar/cinna
Tack <3