VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Towas förlossningsperspektiv

Nu ska ni få höra den sista förlossningsberättelsen (3 av 3). Den är skriven av min lillasyster Towa som är 20 år gammal. Jag har ändrat småfel i texten bara men det är hennes ord ni läser. Det känns i hjärtat när jag läser den för hon har skrivit så fint om förlossningen och jag är så glad att hon ville medverka, min fina syster. Varsågoda och läs! 

Klockan 11.52 måndagen den 20/6 fick jag ett sms från Julia där det stod: ”Har värkar på gång bara så du vet.”

Jag blev helt varm i kroppen av sms:et och ringde direkt mamma för att kolla om hon hade hört något och det hade hon.
Det var tänkt att mamma skulle vara med på Julias förlossning men just tisdagen och onsdagen den veckan så var mamma tvungen att gå på viktiga möten som hon inte kunde hoppa över. Första tanken jag hade var  ”jag måste åka ner till Växjö” så jag kollade upp tågen och hittade ett snabbtåg som gick 14.21. Efter det började jag packa resväskan och sen åkte jag till T-centralen.

När jag äntligen satt på tåget så ringde jag Julia för att kolla läget. Hon mådde bra då och värkarna hade inte blivit mycket värre. Hon och Anton var till och med ute och storhandlade när jag ringde. Jag tänkte att om hon orkar åka och storhandla så kanske inte förlossningen blir av idag ändå men jag åkte i vilket fall som helst.

Efter några timmar på tåget, strax innan 15.00 så ringer jag Julia igen för att hålla mig uppdaterad om vad som pågår men Anton får ta över telefonen då och han säger till mig att Julia inte alls mår bra och att det har blivit mycket värre efter att dom var och storhandlade. Sen la vi på men Anton lovade mig att hålla mig uppdaterad på vad som händer hela tiden.
Jag blev såklart nervös för jag hade en timme kvar att sitta på det förbaskade tåget och jag tänkte att Julia fan fick hålla inne lillkillen tills jag hade kommit dit i alla fall. När jag sedan kom till Alvesta för att byta tåg till Växjö ringde Anton mig. Han sa att dom var inne på förlossningen och att jag ska skulle komma dit direkt när jag var framme på stationen. Som tur är ligger Växjös sjukhus bakom stationen så man tar sig dit på max 10 minuter.

När jag väl kommer fram upp till förlossningsavdelningen och ringer på så ber barnmorskan mig att stanna utanför medans hon går och dubbelkollar med Julia att det är okej att jag kommer in. Efter någon minut får jag komma in på avdelningen och klockan är runt 18.10 då. När jag kommer in på rummet ligger Julia redan och krystar vilket jag inte alls var beredd på.
Jag slänger av mig jackan och mina väskor för att hälsa på Anton och sen ställde jag mig vid Julias sida. Vid detta laget hade hon riktigt ont och jag kände mig väldigt hjälplös. Jag som aldrig hade sett henne med en sådan smärta visste ju inte vad jag skulle ta mig till. Men hon hade ju lustgasen som helt klart var hennes bästa vän där inne under krystvärkarna. Nästan lite för nära vän ”haha” för barnmorskan fick tillslut säga till Julia att släppa slangen och Anton tog bort den ifrån henne då.

Istället för lustgasen tog Julia tag i både mig och Anton som höll upp hennes ben i luften för att göra det lättare för henne. Hon drog mig i håret och i Anton och krystade på som bara den. Jag fick lite ont i huvudet när hon drog i håret för jag är håröm men tänkte att det inte ens är i närheten av det hon kände så hon fick ta tag hur hårt hon ville.
En sak som var lite komisk var att mitt i krystningsprocessen frågade Julia barnmorskan om hon kunde göra kejsarsnitt, lite ledsen i ögat blev man ju då när man såg att Julia verkligen hade så ont men alla skrattade lite lätt åt frågan mest. 

Efter en timmes krystande och smärta var lilla James ute (19.07 för att vara exakt)!
50 cm, 3246 gram och helt underbart söt! Jag grät en skvätt när han kom ut och både Julia och Anton såg överlyckliga ut! Det var så fint, det är väldigt svårt att beskriva hur fint det faktiskt var! Jag är så stolt över min syster! Jag kommer aldrig glömma dagen då jag fick ta del av den fina upplevelsen, så otroligt!

Efter att lilla James hade kommit ut, så ville inte moderkakan komma ut direkt så Julia blödde väldigt mycket. Sköterskorna var vid Julias underliv ett bra tag innan det var över. Anton tyckte det var jobbigt att se Julia blöda så mycket så han gick ut för att vänta tills det blev lite bättre och det har jag full förståelse för. Men jag, jag fick hålla i lilla James under tiden. Så mysigt var det, en helt nyfödd bebis i famnen och jag var så lycklig för att ha blivit moster för andra gången!

Efter ett tag blev allt bättre med Julia och alla var samlade. Vi åt förlossningsbricka med lite mackor och äppeldricka och bara mös! Klockan blev mycket och jag började bege mig för jag var helt slut jag också. Men tur är så bor mormor Lisa bara 5 minuter från sjukhuset så jag sov över hos henne. Julia har tidigare i bloggen skrivit om att jag också är gravid. Men för alla som inte vet om det så är jag nu i vecka 29 och väntar mitt första barn, en lite pojke! Trots att jag är gravid så var jag med på Julias förlossning och dom flesta runt om mig hade varnat mig för att inte vara med på förlossningen men jag bestämde mig tillslut för att jag ville vara med!
Jag kan med både glädje och lättnad säga att jag inte alls tycker det är så farligt som alla sagt till mig och påstår att det är. Jag tycker förlossningen gick super smidigt och snabbt och ansiktsuttrycket på min syster när James precis hade kommit ut är oslagbart så jag har härmed bestämt mig för att inte lyssna på vad andra säger för det stressar ju faktiskt en super mycket!

Med detta sagt var min historia färdig, mitt perspektiv av min systers förlossning.

HELT OTROLIGT!

received_660930290727584


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna