Jag bara väntar och väntar och väntar. Idag väntar jag faktiskt med lite mensvärk t.o.m. Den kommer tillbaka då och då men blir aldrig starkare. Jag har haft mer ont i ryggen än vanligt och det sitter en nerv i kläm. Jag kissar för ofta för att jag ska orka gå till toaletten varje gång. Jag kniper så gott det går. Jag nös när jag var på toaletten förut och då kissade jag på mig medans jag satt på toan. Jag kissade ju inte frivilligt.
Jag har binda på mig varje dag för att flytningarna har blivit så slemmiga. Det har varit så i en vecka. Vissa dagar är det mycket, andra inte. Jag anar att det kan vara slemproppen som har kommit lite i taget.
I förmiddags tog Chloéy och jag en promenad i det fina men alldeles för varma vädret för mig som är höggravid. Jag tänkte det skulle hjälpa mot förvärkarna men icke, istället fick jag ont i ryggen efter den promenaden.
Jag har väntat på att Anton ska komma hem från sin kompis hela dagen. Jag har varit så sjukt trött. Det brukar jag inte vara men just idag kan jag inte göra någonting utan att bli helt slut. Allting värker, från huvud till tår och det ilar i underlivet som att bebisen trycker nedåt.
Jag bara väntar och väntar och väntar som sagt. Väntar på att någonting äntligen ska hända… På ett knäppande högt ljud när vattnet går eller på att förvärkarna jag har haft under dagen ska bli kraftiga så vi kan få det här överstökat. Ibland får jag energi och tänker att nu kan du komma, sätt igång det hela, men gör det nu medans jag vill för mina tankar kan vara tvärtom också. Då känner jag mig rädd och vill inte alls föda den dagen. Det är ju en helvetes smärta jag ska gå igenom och den är inte rolig vilken dag det än är. Jag ska försöka att tänka på vårt lilla mirakel som kommer skrikandes ut till världen istället för det ögonblicket… det är obeskrivligt och det borde alla uppleva!
Kommentera