Jag är inne i tredje semestern av graviditeten och precis nyligen har jag märkt att jag inte är mig själv för jag orkar inte mer. Jag har en 9 månaders bebis hemma som är alldeles för livlig för mitt tålamod. Hon skriker så fort hon inte får sin vilja igenom och jag är så trött på det där skriket.
För första gången har jag haft en dag när jag känner att jag inte vill vara mamma. Jag vill såklart inte att Chloéy ska försvinna men att få vara barnfri en hel dag finns inte på min karta. Det stör ihjäl mig att jag inte kan lämna ifrån henne sådana här dagar!
Jag orkar inte föda fram ungen i magen, jag vill inte ha mer stök hemma. Han får stanna inne så länge han bara kan, tills jag har lugnat mig. Jag stressar okontrollerat varje dag, jag vet inte vad det är med mig. Jag gissar på gravidhormoner som förbereder mig på ett barn till.
Usch vad trött jag är på exakt allt!
Jag förstår dig. Jag har en som är född april-13, en som är född april-14 och nu en i januari-16 med. Det kommer fler dagar som är så. Och vi har inte direkt heller hjälp och stöd i närheten.
Oj vad tätt! Ja jag är ju inte ensam men det känns så när det är som värst :/