Jag har en ny oro. Tänk om det sker komplikationer så jag behöver göra kejsarsnitt?
Hela grejen för mig med att gå igenom en hel graviditet är att få föda fram barnet på egen hand. För mig känns det som ett misslyckande om jag behöver göra snitt. Även om jag inte kan påverka eller hjälpa det. Belöningen med allt är att få gå igenom det där hemskt fantastiska och får jag inte det igen så kommer jag vara besviken. Jag sa till Anton att jag kanske vill ha ett till barn om det skulle bli kejsarsnitt den här gången. Stackarn hoppas allt han har att det blir naturlig födsel eftersom han helst vill ha två barn.
Mina tankar har inget att göra med er som har valt att göra kejsarsnitt eller som har blivit tvugna till det. Det är bara jag som känner ett misslyckande om jag kommer behöva göra det.
Jag är ”bara” i vecka 26 så det är några veckor kvar så jag borde inte oroa mig försen det närmar sig på riktigt. Igår på MVC besöket låg bebisen i tvärläge och det var nog det som fick mig att bli orolig. Barnmorskan var inte orolig för bebisen hinner röra på sig väldigt mycket fram tills det är dags att komma ut. Men jag kunde inte låta bli att tänka på att han kanske ligger kvar så hela tiden.
Jag hoppas att jag får föda naturligt, det är min enda önskan, resten får väl bli som det blir.
Kommentera