VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Förlossningsrädslor

Nu har det vänt och jag är rädd inför förlossningen igen… Jag har väntat på att Aurora ska ringa till mig i flera veckor men dem har fullt upp säger dem. Aurora är en mottagning som hjälper förlossningsrädda kvinnor att förbereda sig inför förlossningen. Jag hoppas att dem kan göra mig mer säker och trygg. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka den här gången.

Förra gången var det mer nervöst och spännande, nu känns det läskigt.

Jag är definitivt rädd för att spricka. Förmodligen kommer bebisen vara större än Chloéy om den stannar i magen längre.

Jag är rädd för att känna den brännande känslan i underlivet när huvudet ska ut. Det kände jag inte heller sist.

Jag är orolig för vilken bedövning jag kan använda mig utav. Jag gillade varken epiduralen eller lustgasen med Chloéy, det gav ingen bra effekt på mig så jag har ingen aning vad jag kan göra nästa gång som inte känns obekvämt. Men jag är osäker på om dem inte tog epiduralen för sent så att den inte hann verka riktigt. Men på vissa blir det ingen bra bedövningseffekt hur man än gör. Jag tycker dock att krystvärkarna var väldigt svaga så jag visste inte riktigt när jag skulle trycka så jag bara tryckte. När huvudet var ute så tog det flera minuter tills nästa värk kom och den var inte alls kraftig heller. Jag undrar om det var bedövningen?

Jag vill ha hjälp med att hantera paniken jag fick i dem allra värsta värkarna. Jag hade så ont så att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, lustgasen hjälpte inte så jag tappade fokus i andningen så jag ville ändra ställning i ren panik bara för att tänka på något annat. Jag tyckte lustgasen fick mig att känna extrem yrsel när jag andades en hel värk igenom masken och smärtan fanns kvar hela tiden, jag kände precis lika mycket men jag var bara helt borta. Det var väldigt obehagligt.

Jag minns att mina ben skakade otroligt mycket ett tag. Förmodligen för att jag var rädd inför vad som skulle hända och att jag inte kunde styra över det. Anton fick hålla i benen för att lugna mig.

Eftersom Chloéy kom i vecka 33/34 så hann jag aldrig ha samtal med barnmorskan om hur förlossningen går till, vad som finns inne i ett förlossningsrum osv. Det gick bra ändå men den här gången vill jag ha en genomgång innan.

Det är lätt att skrämma upp sig själv, men jag försöker att behålla lugnet så gott det går för det är flera månader kvar. Jag undviker att läsa på internet för det finns alltid extrema fall.

Jag tycker fortfarande att det var en fantastisk upplevelse under Chloéys förlossning, trots alla omständigheter. Den blev precis som jag ville ha den just då och det är det som räknas för mig. Barnmorskorna var supersnälla och dem gav mig mod och trygghet, det kommer dem säkert göra nästa gång också.

Kram!

20160120_125213


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna