Sömnbrist var en sak jag tänkte mycket på innan Chloéy kom. Jag var inte orolig men jag undrade hur svårt det skulle bli efter mångas berättelser om hur svårt dem hade det och att de aldrig fick vila. Jag oroar mig inte försen jag själv får uppleva hur det känns och nu såhär fem månader efter förlossningen har jag lite att säga kring sömnen.
Det går upp och ner för varje månad, vecka och dag. Allt beror på i vilken fas hon är i, om det har varit en lugn dag och hur vi föräldrar beter oss. Det är så många saker som påverkar hur bra eller dåligt hon sover.
I början sov hon JÄTTE mycket så jag var rädd att det var något fel. 23 av 24 timmar om dygnet sov hon och jag skojar inte. Mycket berodde nog på den för tidiga födseln för hon inte var färdigutvecklad. Även fast hon sov mycket när hon var nyfödd kändes det aldrig som man vilade ändå. Det var så mycket att göra runt omkring och så många nya intryck att ta in med en ny bebis. Hjärnan var som gelé och jag var så glömsk och förvirrad, det enda jag tänkte på var henne och på hur hon mådde. Jag fick bröstpumpa och ge henne så mycket det bara gick, samtidigt skulle hon matas via sonden och därför fanns det alltid något som skulle göras. Hon behövde inte vara vaken för att det skulle göras för hon fick ju maten genom näsan. Amningen försökte jag också med (när jag orkade) men efter lite mer än en månads försök gav jag upp för det blev för mycket. Jag gjorde inget annat än att pumpa, mata och amma så jag blev så fast.
Att få rutin på sömnen är svårt. Vi försökte när hon var tre månader men hon gjorde som hon ville. Fram tills hon var nästan fyra månader var hon uppe och åt en till två gånger på natten och efter det har hon sovit hela nätterna.
Hon vaknar oftast tidigt på morgonen men inte för att hon vill äta. Hon vill oftast ha nappen eller bli vänd åt andra hållet (hon sover bara på sidan).
Det är jätteskönt att få en sammanhängande sömn så man orkar dagen på ett helt annat sätt. Förut sov jag någon timme på dagen för att ta igen mig men det behövs inte längre.
Det som kan bli jobbigt är att hon inte sover alls bra på dagarna så det blir mycket gnäll och gråt och bärande. När jag är hemma själv kan det vara väldigt frustrerande att inte kunna gå och kissa, ta något att äta eller sitta ner. Jag blir helt slut i benen. Det går oftast inte att laga någon mat utan jag får äta macka och yoghurt hela dagarna vilket är drygt i längden.
Tänk när jag har fött ut vårt andra barn och det barnet kanske har helt andra rutiner. Det kommer bli dubbelt så jobbigt. Det svåraste hindret jag ser nu är att Chloéy inte kommer kunna gå när nästa kommer och då ska jag bära på en stor och en liten bebis. Samtidigt ska jag förhoppningsvis amma den lilla och mata Chloéy och om nätterna sover kanske Chloéy men den lilla kommer vilja äta. Tidigt på morgonen kommer Chloéy vilja leka och då är jag säkert helt slut efter att ha varit uppe med den andra och så fortsätter det så.
Jag underskattade mammajobbet innan jag själv blev mamma och nu har jag mycket mer respekt för alla mammor där ute som har klarar det här genom alla tider. Ni är hjältar!
(Särskilt min egen mamma som har fyra barn. Tre av oss var du hemma med samtidigt och den sista har sin egen lilla historia med särskilda behov. Supermamma, jag älskar dig)
Kram
Kommentera