VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Förlossningstankar…

Jag har börjat fundera på hur förlossningen kommer vara, det är trots allt bara tre månader kvar av graviditeten och barnet kan komma från och med v.37 och framåt om allt går till som det ska och att alla mår bra. Vissa dagar känner jag att jag kommer klara av det galant, för jag är stark och det är naturligt att föda barn, kvinnor har gjort det länge och utan bedövning. Men andra dagar känner jag mig svag och jag tänker mycket på smärtorna då, om jag kommer kunna hantera dem. Det mesta handlar om andningen säger man och det tror jag stenhårt på! Prova själva att ta ett djupt andetag nästa gång ni slår i tån i sängbenet eller något liknande, istället för att få panik för att det gör så jäkla ont och springa runt som en galning överallt. Stå still och andas in ett par andetag tills du verkligen känner smärtan som den är, utan att hjärnan hinner överdriva alltsammans, för det är precis det den gör, den lurar dig bara och det är reflexer vi har inbyggda inuti oss som gör att vi reagerar när vi skadar oss.

Jag undrar hur den där ”reflexen” fungerar vid en förlossning. Det kan inte vara på samma sätt alls. Smärtorna man får håller i sig betydligt längre och därför är det viktigt att hantera dem lugnt, genom att andas. Sedan är det adrenalin som pumpar i kroppen som gör att smärtorna blir lättare att hantera. Vi har inte gått någon profylaxkurs ännu Anton och jag, men för att vara förberedda båda två kanske vi ska det ändå? Jag har läst lite grann om det bara. I princip handlar det om att ju mer smärta man känner desto fortare ska du andas bort den, in genom näsan och ut genom munnen. Hur snabbt man andas bestämmer man själv, oftast efter hur ont man har. Så när värkarna väl sätter igång är det nog ingen mening att stressa, då tror jag inte någonting blir som man tänkt senare heller, i den ordningen man hade hoppats på. En viktig sak är att partnern man har behåller lugnet, för blir han/hon stressad och får panik så lugnar inte det precis den som ska föda. Därför tjatar jag på Anton att han måste läsa mer fakta om vad som kan hända, åtminstone kanske han ligger steget före utifall något går snett. Då kan han lugna mig genom att förklara vad som eventuellt kommer hända. T.ex. om vi skulle behöva göra akut kejsarsnitt, då skulle det verkligen vara till hjälp för mig om Anton var påläst så han inte står som ett frågetecken, det gör också att man kan vara mer kritisk till vad personalen gör under och efter snittet med både barnet och personen som förlöses. För om du vet ungefär vad de ska göra och det görs något annat är det bara att fråga varför de gör som de gör. Jag har inte tänkt mycket på kejsarsnitt för dumt som det låter räknar jag inte med att behöva göra det men egentligen borde jag det för vad som helst kan hända. Jag ska också sätta mig ner och läsa lite basic information!

Smärtlindring
Det finns flera smärtlindringar att få. Lustgas tar inte bort så mycket smärta, den lurar hjärnan den också skulle jag vilja säga, man blir flummig av den och det påverkar krystarbetet. Jag tror den kan vara bra i början av förlossningsarbetet när de jobbigaste värkarna är igång men i sista fasen, utdrivningsfasen som den heter, då barnet kommer ut efter allt hårt jobb så skulle jag vilja vara medveten om vad som händer, och kunna krysta ordentligt, så då vill jag avstå från lustgasen. Epiduralbedövning är den enda bedövningen jag har funderat på. Den verkar vara väldigt bra enligt många. Den bedövar mest värkarna som kommer och går, men när du trycker ut barnet så känner du nästan allt ändå. Jag vet att den finns ifall jag behöver den men helst av allt vill jag inte ha någon bedövning eller smärtlindring alls förutom lite lustgas. Först vill jag bara försöka med enkla saker som massage, värmekuddar, bad och dusch osv. Men allt beror också på hur fort jag går igång. För förstföderskor brukar förlossningen vara längre med värkar långt innan barnet kommer men för en del kan det gå fort ändå. Jag kan tänka mig att man blir lite rädd om det skulle gå lite för fort så man knappt hinner tänka från och med att du åkt hemifrån tills att man kommer fram och barnmorskan säger att man är fullt utvidgad och kan börja krysta. Det är ju knappt så värkarna hinner komma igång då. Någon tid för bedövning finns inte. Det finns fördelar och nackdelar med alla sätt tycker jag. Beroende på vad man har för slags förlossning så finns det flera hjälpmedel att välja mellan vilket är bra!

Förlossningsbrev
När jag frågade en av barnmorskorna jag var hos för flera månader sedan hur det fungerar med förlossningsbrev sa hon att dem inte har några broschyrer för förlossningsbrev utan det fick man skriva själv, hemma på ett blankt papper. Jag blev lite besviken för jag trodde dem hade en blankett för det som skulle bli enkelt att läsa igenom för barnmorskorna när det väl är dags, men nej. Jag har inte skrivit något brev ännu, det vill jag göra tillsammans med Anton så båda två är med på alla noter. Men vad ska man skriva då? Ja eftersom det inte finns några riktlinjer får man väl skriva vad man vill antar jag. Det är nog vanligt att man skriver ner vad man kan tänkas ta för smärtlindring så det kommer jag ha med. Sedan vill jag skriva hur jag förväntar mig att förlossningen blir förutsatt att den blir som jag vill. Lugn och harmonisk vill jag ha den. Ingen stress med så lite personer som möjligt runt omkring mig. Endast Anton som får röra vid mig och prata med mig. Min värsta mardröm är att få en barnmorska som är gammal och tjurig och som tycker man är en mes om man inte krystar så bra som hon vill. Då kommer jag till största sannolikhet få ett utbrott. Tålamod har man nog inte mycket av när man väl ligger där så passa er. Från början har jag alltid fantiserat om att både min mamma och min lillasyster ska närvara vid min första förlossning men ju närmre jag kommer slutet desto färre personer vill jag ha med och just nu är det bara Anton jag vill ha där inne. De andra får gärna vara med när jag har jobbiga värkar i början innan krystningsarbetet börjar för Anton kommer vara trött han också om det är han ensam som ska tillfredsställa mina behov när jag ligger i förlossningssängen och ska ha allt serverat. Då får gärna hela familjen joina. Men det tror jag inte dem får. Man får inte vara för många där inne tyvärr. Jag har läst att man får ha max 3 personer med sig, eller det kanske till och med bara var 2. Allt för att det inte ska bli stökigt antar jag och det är bra eftersom jag vill ha allt annat än stress och stök. Towa, min lillasyster vill jättegärna vara med och det förstår jag så jag hoppas hon förstår mig på bästa sätt. Jag kan fortfarande ändra mig men just nu är det bara Anton som gäller. Det är en så pass personlig händelse så jag vill att Anton och jag ska uppleva den till fullo tillsammans. Nackdelen med att hon eventuellt inte får vara med är att jag inte har någon kameraman. Jag vill jättegärna ha bilder under förlossningen och speciellt vid första träffen. Jag vill att det filmas små, korta videoklipp från och med att värkarbetet påbörjas hemifrån tills att Anton och jag får se vårt barn för första gången. Det är så mycket att ta in då så jag tror inte man kommer ihåg så mycket av det som man vill, men jag har ingen aning. Det hade varit mysigt att ha det på film, den största händelsen i våra liv <3

BB väskan
Jag är den sorts personen som kommer packa min BB väska långt i förväg. Allt för att undvika stress i sista sekund. Det är bra att få vissa saker gjorda så man kan fokusera på annat när det bara är några veckor kvar. Jag är inte jätte insatt i vad som ska finnas med i väskan, det är individuellt också men några saker bör man kanske ha med sig. Jag kommer gå igenom det mer noggrant längre fram men några grejor som jag ska ha med är: kläder till bebisen, bindor och amningsinlägg, salva till brösten och underlivet, kamera+laddare, mobil+laddare, snacks och frukt, mynt till parkeringsavgift, betalkort, ID handling, värmekudde och ombyte till mig själv(mjuka, löst hängande kläder). Vi kanske ska ha ombyte till Anton också för det blir nog svettigt för honom också. Det var inte mycket saker till bebisen med haha, men som sagt så ska jag gå igenom det senare, med Anton också!

Nu ska jag vila mig i soffan, jag har pluggat teori största delen av kvällen och det går framåt! Nedan har ni bilder på mig nu i v.28 samt en bild på mina bristningar vid bröstet. Det ser inte lika farligt ut på bilden som jag tycker det gör när jag tittar. Ni kan även se bristningar vid höften. Sov så gott, kram!

v28 (1) v28 (2) v28 (3)


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna