VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vecka 33 – en känslostorm

Idag blev starten på dagen väldigt bra. Efter jag hade lämnat Chloéy och James på förskolan åkte jag direkt till Auroramottagningen för en sista träff innan förlossningen. Jag fick till och med besöka förlossningsavdelningen vilket var en helt annan upplevelse jämfört med de två gångerna jag har varit där och fött. Nu kunde jag ta in allting i normalt tillstånd och verkligen se vad rummen innehåller och hur de ser ut. När jag försöker minnas tillbaka hur rummen såg ut 2015 och 2016 är det väldigt suddigt men den största skillnaden är att jag upplevde hela förlossningsavdelningen som ganska liten idag, det gjorde jag inte när jag skulle föda.

Igår hade jag en skitdag. Den började sådär men slutade urdåligt med gråt och skuldkänslor! Jag har märkt att jag blir väldig trött alla tider på dygnet och blir i akut behov av att vila. Sedan äter jag som en häst emellanåt och i nästa stund får jag halsbränna och illamående. Idag var det som sagt inte lika jobbigt att stiga upp. Jag hade inte huvudvärk när jag vaknade och jag kände mig mer utvilad. Dock fick jag ett samtal från Anton bara för en stund sedan med dåliga nyheter. Hans arbetsgivare vill inte godkänna Antons föräldraledighet. Då brast jag inuti. Jag fattar att det kanske inte kan bli exakt som vi har tänkt men det blir inte ens i närheten av den bild vi målat upp och jag blir så stressad av sånt här. Antons team är särskilt överbelastade och har varit det i väldigt många månader utan att det anställs fler eller tilltas andra åtgärder. Därav kan de inte tillåta honom att vara hemma 2 dagar i veckan som han totalt sett hade ansökt om. Hela vår idé om att vi ska dela på föräldrarollen från början går i kras och oavsett hur vi än löser detta så kommer det inte gå att dela upp ledigheten mellan oss när Anton behöver jobba 90%. För mig hamnar vi i samma dilemma som för flera år sedan när jag var hemma mycket själv första tiden och Anton tog över när jag började studera 2017.

Det som blir svårt för mig utöver ovanstående är att jag ska få tid till att plugga samtidigt som jag är hemma med den lilla bebisen, utan att kunna ta hjälp av Anton i den mån jag faktiskt behöver. Att jag sökte kurser från allra första början grundade sig i min utmattning av att vara hemma med Chloéy och James när jag blev gravid och möjligheten att få planera och disponera mitt samt vårt eget schema kring barnomsorg utifrån vårt eget behov. Även om det inte är världens största problem att studera och vara mammaledig samtidigt så tar det mycket kraft och energi som jag inte kommer kunna lägga på James och Chloéy eller Anton för den delen. Sedan tror jag starkt på ett delat föräldraskap redan från första tiden med en bebis och jag hoppas med allt jag har att detta löser sig så bra det kan för jag orkar inte ta sådana här motgångar för tillfället. Min hjärna har ställt sig in på förlossningen och allt som behöver göras innan det. Tvätta bebiskläder står högst på listan men innan dess måste vi införskaffa en byrå som vi fortfarande inte hittat!

Vi har inte mycket kvar att dona med egentligen. Vi har precis införskaffat fler blöjor, en bröstpump, amningsnappar, sugnappar, ytterligare bebiskläder samt andra tillbehör. Vagnen står förberedd i förrådet och snart levereras det ett babynest samt en bärsjal jag så gärna har velat testa. Den där byrån är nog prio ett på listan just nu för vi har ingenstans att förvara alla bebissaker och kläder. De ligger utspridda i spjälsängen. Om ni vet någon i eller omkring Växjö som säljer en Hemnes-byrå i vit färg (den mindre modellen som är cirka 1 meter bred) får ni gärna säga till, vi får inte tag på den någonstans..

Nu behöver jag samla kraft och energi till att laga dagens middag, hoppas ni får en bra kväll allihopa, kram!

 190726865

Kommentera (1)

Ny vecka och nya rutiner

Äntligen är denna arbetsveckan snart slut. Det gör redan stor skillnad att Anton är föräldraledig på fredagar. Denna veckan har vi satt igång med våra nya rutiner samtidigt som jag har börjat studera mina två kurser. Det känns jättebra och vi fungerar mycket bättre som familj med detta upplägget. Chloéy och James går på förskolan måndag-torsdag, några fler timmar varje dag vilket har gjort stor skillnad för mig som inte känner samma stress. För min del är stress absolut inte bra just nu för att jag är gravid och jag vill inte påverka min kropp mer negativt än vad allting redan har gjort och gör. Jag är inte van vid att vara stresskänslig men eftersom det är så nu får jag helt enkelt anpassa mig till det.

Både Anton och jag har börjat reagera på att förlossningen närmar sig. Vi är nervösa men på olika sätt. Jag minns inte att Anton var såhär nervös inför Chloéy och James förlossningar men vi pratar mycket om vad som kommer hända och lugnar varandra på så sätt. Det som jag är mest nervös över är smärtan. Anton är nervös över att se mig ha ont igen och eventuella komplikationer. Vi är båda nervösa över om bebisen kommer tidigt och därför är vi särskilt oroliga just nu när jag är i vecka 32. Chloéy kom i vecka 33 och jag kan inte hjälpa att tänka och förbereda mig på att bebisen kan komma tidigt. Om det nu blir så gör det ingenting och vi är inte oroliga för bebisens hälsa men jag tror det handlar om den mentala inställningen som inte infunnit sig ännu. Det kom som en chock när Chloéy kom tidigare och vi hann inte tänka särskilt mycket eller ställa oss in på vad som skulle hända för vi visste inte någonting om vad som faktiskt skulle ske. Vi tog allting som det kom vilket visade sig fungera jättebra trots allt. Oavsett när denna bebisen bestämmer sig för att komma ut kommer det ske på hens villkor och ingen kan ju veta när det faktiskt kommer hända vilket gör det både spännande och skrämmande…

Jag har märkt av på James och Chloéy att de omedvetet känner av att bebisen snart ska komma. Chloéy har ändrat sig beteendemässigt och vill ha mycket uppmärksamhet. James tänker mycket för sig själv och jag förstod att han har börjat tänka ännu mer nu för att han har frågat mig hur bebisen samt spermierna kom till min mage. Han är väldigt nyfiken och kan såklart inte förstå hur det gick till men han vill så gärna veta och jag har inte tillräckligt bra svar, inte på en nivå som han nöjer sig med och som han kan förstå. Det måste snurra massor av tankar i deras huvuden och vi gör vårt bästa för att det ska bli en så bra övergång som möjligt från att vara 4 till 5 personer i familjen.

I helgen ska Anton och jag på vårt efterlängtade äventyr i Varberg på Asia Spa. SOM vi har försökt få till detta under lång tid utan att lyckas men nu händer det! Och det kommer förmodligen bli den sista trippen innan bebisen är här, även det sista äventyret inför våra karantänveckor innan förlossningen som mödravården rekommenderar alla gravida att genomföra. Detta för att minska risken för både partners och kvinnor att bli sjuka inför förlossningen. Vi kommer låta barnen gå i förskolan men avstå alla aktiviteter och ”onödiga” träffar med familj och vänner. Det är inte värt att chansa för om Anton skulle vara sjuk skulle jag bli helt förstörd. Jag försöker dock tänka positivt och tänker gå in med inställningen om att allting kommer gå bra för det gör det oftast.

Hoppas ni får en bra torsdag allihopa, kram ❤

edit- 3 edit edit-2

Kommentera

Vecka 31

Det är bara torsdag men för mig känns denna veckan extra lång av någon anledning. Jag känner för att hoppa fram typ tre veckor för att det har varit tungt att vara gravid. Mitt humör går fortfarande väldigt mycket upp och ner. Jag får små utbrott varje dag. Vissa dagar vaknar jag med ett riktigt dåligt humör och då brukar det pågå hela långa dagen, då sitter jag i princip och väntar på att dagen ska ta slut. Stackars min omgivning, särskilt min familj – Anton, Chloéy och James. De får stå ut med så mycket. Men å andra sidan får jag också stå ut med en hel del och jag orkar verkligen inte med mig själv ibland. Som ni vet är James en väldigt mysig, gosig och ofta lugn kille. Han är även väldigt kärleksfull. Ni skulle bli förvånade om ni visste hur många gånger han säger att han älskar mig varje dag. Han säger det även till Anton och Chloéy men inte lika ofta. Häromdagen under en måltid satt han jämte mig som han brukar. Från ingenstans la han sin hand på min arm och sa lugnt och stilla ”Jag älskar dig mamma”. I den stunden behövde jag verkligen höra de orden och på något undermedvetet sätt visste han det. Fina lilla James ❤

Igår var jag hos barnmorskan men inte hos samma kvinna jag har gått till de senaste gångerna. Det var ännu en ny och för att vara exakt var det min fjärde barnmorska under denna graviditeten. Min förra hade skadat sig och kommer inte tillbaka försen jag ska föda. Jag blir lite stressad av att byta barnmorska för de har liksom inte samma tillvägagångssätt. Jag var väldigt nöjd med den andra och jag orkar egentligen inte hoppa omkring mer. I början bytte jag självmant för att jag absolut inte gillade den första jag fick till mig. Den andra barnmorskan jag fick tilldelad minns jag inte vad som hände med. Igår fick jag veta att mitt järnvärde har sjunkit sedan mitt senaste besök och tydligen var det redan lågt förra gången också. Barnmorskan rekommenderade mig att äta järntabletter så jag ska försöka göra det varannan dag. Mitt blodtryck är lågt som vanligt och det låg på 105 genom någonting. Bebisen ligger med huvudet nedåt och livmodern växer som den ska.

Efter mitt korta besök hos barnmorskan var min plan att åka till universitetet för att låna de sista böckerna inför kursstarterna på måndag. När jag hade parkerat bilen och klivit ut gick jag så försiktigt jag kunde i snön som hade öst ner under morgonen. Ni kan ju gissa vad som hände! Jag halkade. Inte lite utan jag flög rakt upp i luften och sedan bakåt på ryggen. Jag minns inte att jag har halkat sådär i mina vuxna år och jag blev väldigt chockad men det gick bra. Ingen såg mig och jag kravlade upp på bästa möjliga sätt och ställde mig upp för att borsta av all snö. Sedan visade det sig att biblioteket inte öppnade försen flera timmar framåt den dagen så jag hade åkt helt i onödan… När jag berättade för Anton vad som hade hänt visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Samma morgon hade jag gett honom en utskällning för att bilen var täckt av snö och frost, ännu ett av mina gravidutbrott. Jag stod i princip och skrek mot bilen (Anton var inomhus men hörde mig) samtidigt som jag borstade av så mycket snö jag kunde och förbannade snöskrapan som hade lossnat från den andra änden.

Från och med imorgon fredag kommer Anton vara föräldraledig varje fredag fram tills bebisen kommer, det ska bli SÅ skönt! Både för honom och för mig. Anton får en chans att varva ner inför bebisens ankomst och vara mer med mig och barnen. Han har haft väldigt mycket på jobbet under flera månaders tid och han behöver verkligen detta! Efter bebisens ankomst har vi även bestämt hur vi vill dela upp veckorna med föräldraledighet, jobb och plugg. Jag kommer studera (och vara hemma med bebisen) måndagar och tisdagar själv. Under de dagarna kommer Anton jobba heltid. På onsdagar och torsdagar kommer Anton jobba halvdagar och vara föräldraledig resten av dagarna  På fredagar kommer Anton vara föräldraledig hela dagen! Jag kommer studera när det går onsdag-fredag och det beror helt på hur bebisen är. Därav ville vi dela upp dagarna till två halvdagar utifall att det blir mycket skrik och gråt som innebär mindre studietid för min del. Chloéy och James får även gå något fler timmar på förskolan som vi vet att de kommer behöva även om det innebär två halvdagar. Vi får se hur det går när bebisen är här, man kan ju alltid ändra upplägget men det känns bra att ha en grund nu.

Denna veckan är sista veckan som barnen går 15 timmar för denna perioden. Det känns skönt och jag vet att de kommer må bra av att vara i förskolan mer. De har suktat efter mellanmålet där och de vill så gärna leka mer med sina kompisar. Bara faktumet att vi får bättre vardagsrutiner kommer vara guld värt. Det har verkligen inte varit optimalt att ta helg på onsdagar och vara lediga 4 hela dagar på raken. Det har gjort James och Chloéy ännu mer förvirrade gällande rutinerna. Idag ska vi ta dagen som den kommer. Barnens farmor kommer och fikar hemma hos oss efter lunch så de har någonting att se fram emot. Hoppas ni andra får en lugn torsdag, kram ❤

 20210109_150914

Kommentera

Besök på Auroramottagningen

Alla är inte bekanta med ”Auroramottagningen” och många har inte någon aning om vad det är för en mottagning. Första gången jag hade kontakt med dem var inför James förlossning. Då pratade vi smärtlindring för att epiduralen inte fungerade när jag skulle föda Chloéy. Vi gjorde därför en plan över hur jag ville ha det under min andra förlossning, en plan som personalen tyvärr inte tog hänsyn till när jag kom in till förlossningen för att föda James 2016. I början av denna veckan besökte jag mottagningen igen. För er som inte vet är Aurora en mottagning för blivande mammor  (och pappor) med förlossningsrädslor. Dessa rädslor kan innebära i princip vad som helst, det kan handla om rädslor kring smärta, dödsångest, medicinsk smärtlindring och mycket mer.

I denna graviditeten blev jag remitterad till Aurora samtidigt som jag blev remitterad till familjehälsan angående min psykiska hälsa. Barnmorskan visste inte vart hon skulle skicka mig till en början och därför fick jag stå i kö på båda mottagningarna och nu har jag träffat både en psykolog på familjehälsan samt en barnmorska på Auroramottagningen. För min del är jag inte behov av att prata om rädslor egentligen. Det enda jag själv kände att de kan hjälpa mig med på Aurora är att prata alternativ gällande smärtlindring. Som sagt fungerade inte epiduralbedövningen första gången jag skulle föda och under andra förlossningen hann jag inte få någon bedövning. Jag var väldigt besviken på barnmorskan som förlöste mig senast för att både jag och Anton kände att hon inte lyssnade på oss. Vi blev lämnade i förlossningsrummet själva och fick inte den informationen vi skulle behövt. Jag fick inte den stöttningen jag hade velat ha heller.

Barnmorskan jag träffade denna veckan var en superhärlig kvinna som arbetar på förlossningen vanligtvis. Hon arbetar på Aurora en dag varje vecka om jag minns rätt. Bara det faktumet att man får sitta och prata med en barnmorska som faktiskt arbetar på förlossningen är hjälpsamt. De vet ju om alla rutiner och de känner till barnmorskorna som arbetar på förlossningen. Tillsammans gick vi igenom min senaste förlossning steg för steg med hjälp av journalen. Hon tolkade anteckningarna och siffrorna jag inte förstår mig på och förklarade vissa förlopp utifrån barnmorskornas perspektiv. Hon höll med om att kommunikationen mellan den dåvarande barnmorskan och mig samt Anton fungerade mindre bra eftersom vi inte fick fortlöpande information om vad som hände under förlossningen. Istället för att låta oss vänta med hoppet om att jag skulle bli bedövad med epidural kunde barnmorskan förklarat att jag förmodligen inte skulle hinna få den smärtlindringen, sedan hade det varit guld värt om hon hade erbjudit någon annan smärtlindring. Enligt barnmorskan på Aurora skulle jag inte hunnit få en epidural oavsett om läkaren hade stått utanför dörren direkt när vi kom in till förlossningen. Det var skönt att höra men jag undrar varför ingen sa det när jag låg i förlossningsrummet med smärtor från helvetet.

Utöver allt prat om epidural pratade vi om många andra alternativ till smärtlindring som jag skulle hem och fundera på. Jag ska prata med Anton om det som känns bäst för mig och sedan kommer vi ännu en gång skriva ett förlossningsbrev att ta med till förlossningen när det blir dags att åka in. Något som jag skulle tänka lite extra på denna gången är att åka in tidigt när värkarbetet börjar. Med det menade barnmorskan att jag ska åka in för kontroll INNAN värkarna börjar göra ont. Som omföderska går det väldigt fort. Man kan vara öppen ett par centimeter en timme för att sedan vara fullt öppen 1-2 timmar senare. Jag kommer verkligen ta med mig det för om jag nu vill testa epiduralen igen har jag en chans att få den om jag åker in tidigt.

Dagen när James kom till världen vaknade jag med ett ryck tidigt på morgonen. Jag hade en konstig känsla i kroppen och magen var extra spänd. Jag minns även att jag hade lindriga mensvärkar som kom regelbundet under förmiddagen. Chloéy var 11 månader och jag lekte med henne som vanligt men hade svårt att bära henne för att magen sa emot varje gång jag försökte lyfta upp henne. Jag var gravid i vecka 39 och hade väntat länge på att förlossningen skulle starta så jag ville aktivt hjälpa kroppen genom att hålla mig i rörelse, därför tvingade jag ut både Anton och Chloéy på en promenad. Promenaden gjorde mig besviken för mina sammandragningar upphörde efteråt och jag tappade hoppet om att det skulle komma någon bebis den dagen. Efter lunch åkte vi och storhandlade för det skulle jag bestämt göra utifall att bebisen kom. Så vi åkte och handlade. Väl framme på stormarknaden började värkarna sätta igång, helt från ingenstans. De gjorde inte ont men jag var tvungen att stanna upp emellanåt för att andas ordentligt. Mot slutet började det göra mer ont och Anton tog över listan på det sista vi skulle inhandla. Framme vid bilen började jag gå in i min egen värld och bad Anton att köra hem så jag kunde vila. Jag trodde seriöst att jag kunde sova bort smärtan men det insåg jag senare att det inte alls gick. När vi kom hem la jag mig i sängen och försökte vila men jag hade ingen ro till det. Klockan var omkring 16 och jag ringde in till förlossningen för andra gången under dagen. De ville att jag skulle klocka värkarna vilket jag gjorde under tiden som jag pratade med en barnmorska i telefonen. De var tillräckligt täta för att åka in. Då ringde Anton efter sin mamma som kom och hämtade Chloéy och sedan gick allting väldigt snabbt…

Som ni kanske kan förstå uppmanade barnmorskan på Aurora mig att INTE åka och handla nästa gång jag känner av starka sammandragningar/förvärkar haha. Jag har en förhoppning om att jag kommer kunna ta ett skönt bad eller en dusch under det tidiga värkarbetet denna gången men då gäller det att jag lyssnar på min kropp ordentligt. Vi får se hur det blir med bedövning, jag kanske inte hinner få någon denna gången heller, man vet ju aldrig..

För er som har rädslor kring förlossning och allt som tillhör den rekommenderar jag starkt att besöka Auroramottagningen på er egen ort! Ni måste gå genom er barnmorska på mödravårdscentralen för att få en remiss till Aurora och sedan ställs ni i kö och får en tid utifrån behovet ni har samt hur nära förlossningen det är. Jag kan nästan lova att det kommer kännas bättre efter ett besök på Aurora, om ni inte har testat så gör det!

KRAM!

20210106_214247 20210106_214243

Kommentera

BARNVAGN INFÖRSKAFFAD

Äntligen har vi hittat en barnvagn! Eller ja, Anton hittade en barnvagn. Jag har inte letat särskilt intensivt och vi hade inte kommit överens om vilket märke vi skulle ha men Anton visade mig en annons han hade hittat. Jag tyckte det var värt att åka och titta på vagnen och min inställning var att vi inte skulle köpa den. Häromdagen åkte vi i alla fall och tittade, provkörde, kände och klämde på vagnen. Den var mycket finare i verkligheten än på bild och det fanns ingenting att anmärka på. Både Anton och jag tyckte om den så vi köpte den! Märket är Emmaljunga som vi tidigare haft och som jag var väldigt nöjd med. Dock var Anton mindre nöjd och därför trodde jag inte han ville köpa samma märke igen men vagnen vi har köpt är en annan modell jämfört med den andra vi hade vilket kändes mycket bättre för Anton.

Förut hade vi en ”city-variant” som var en mindre modell. Den byggde vi ut till en syskonvagn när James föddes som var med oss under ett par år. Det enda problemet jag tydligt minns är att det var fel på ett av däcken på den lilla vagnen och att vi fick lämna in det samt byta ut det. Felet återkom tyvärr och det gnisslade när vi körde trots att vi testat allt i samråd med butiken där vi köpte vagnen. Jag tror det var något fabriksfel men jag är inte orolig att denna vagnen ska få samma problem. Som ni ser på bilderna köpte vi både sittdel och liggdel direkt (sittdelen ligger på golvet i bakgrunden). Vi är supernöjda och det hoppas vi bebisen i magen också kommer bli!

DSC02972

DSC02971

DSC02970

Spjälsängen är provbäddad och jag har sorterat bebiskläder i storleksordning. Imorgon har jag varit gravid i 30 veckor. Om två veckor börjar jag plugga och om sex veckor är bebisen färdigbakad och kan komma när som helst. Det är både spännande och skrämmande. Jag tänker på förlossningen mer och mer och försöker lugna mig själv genom att intala mig att det inte är dags ännu. Oavsett om man planerar en förlossning blir den aldrig som man har planerat. Det bästa man kan göra är att gå in med en bra inställning. Men min inställning går upp och ned lika mycket som mina hormoner gör.

Önskar er en mysig söndagskväll, kram ❤

DSC02978 DSC02973 DSC02976

Kommentera


För att få de senaste uppdateringarna