VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ett sista farväl

Igår hade jag en riktig skitdag. Allting blev tvärtemot vad det skulle och jag kunde liksom inte få min otur att vända hur jag än försökte. Det startade redan på morgonen. Jag var påväg till jobbet som fastighetsskötare jag numera sysselsätter mig med tills jag hittar ett annat jobb som motsvarar min utbildning. När jag körde över ett litet gupp hörde jag en smäll och det första jag tänkte var att jag hade kört in i något. Det lät som att något hängde löst under bilen. Jag svängde in på närmsta parkeringsplats och granskade bilen underifrån. Ingenting syntes. Men något var ju fel för när jag svängde med ratten lät det väldigt konstigt. Jag ringde en verkstad som var öppen och rådfrågade. De sa att jag kunde köra försiktigt in till dem så jag körde försiktigt, lika försiktigt som en del äldre människor gör (minst 10 km under utsatt hastighet). Väl framme kollade de bilen och visade mig vad som var fel. Vänster fjäder vid framdäcket hade gått av. Den hade slagit hål i en del av bilen och slitit med sig en kabel på köpet. Jahopp tänkte jag, detta lär kosta en del.. Jag fick lämna in bilen och ringa efter svärmor som snällt kom och hämtade mig. Därefter fick jag även låna Antons brors bil för att kunna fortsätta jobba den dagen samt dagen därpå.

På eftermiddagen hämtade jag Chloéy och James vid 14.30. Vi skyndade oss för att hinna till rehabiliteringen – varmvattenbassängen som Chloéy har badat i tidigare. Det var dock ett tag sedan vi badade senast, dels på grund av att Chloéy har mått bra och inte haft mycket värk i benen men också för att vänta ut den värsta perioden i corona-krisen. När vi kom till sjukhuset där bassängen finns gick det inte checka in henne. Vi tog en nummerlapp och ställde oss i den vanliga kön till receptionen. Personen före tog tid på sig och klockan blev mer än 15.00. När det var vår tur blev vi hänvisade till receptionen som finns i anslutning till rehabiliteringen. Vi gick ner och såg att receptionen var stängd. Men vi ringde ändå på knappen och ut kom en sjuksköterska. Hon undrade vad vi gjorde där. Jag berättade att vi skulle bada varmvattenbassäng men vi fick vänta ytterligare på att en av hennes kollegor skulle komma.

Kollegan såg förundrat på oss och sa att det inte var öppet. Att det inte har varit öppet sedan corona bröt ut. Hon sa också att vi borde vara försiktiga. Sedan babblade hon på om hur man anmäler sig till badet och massa annat onödigt som inte hade med saken att göra. Vi har redan anmält Chloéy och hon har fått en remiss från sin läkare. Vi har även haft kontakt med en sjukgymnast och bestämt vilken tid Chloéy får bada varje vecka. Men vi har inte fått någon information över huvud taget om att badet är stängt. Chloéy blev super besviken och ledsen. Jag hade jätte dåligt samvete. Samtidigt var jag riktigt arg över att vi inte hade fått information om stängningen. Senare försökte jag ringa till barnmottagningen som Chloéy är inskriven på men där hördes bara ett inspelat meddelande om att de har sommarstängt. Det gjorde mig ännu mer arg eftersom jag tycker det är idiotiskt att de stänger en mottagning som är väldigt viktig för många barn. Jag menar, alla barn som är inskrivna kommer fortfarande vara sjuka under sommaren. Istället får man vända sig till en vårdcentral eller akutsjukvård vilken inte hjälper ett skvatt när det handlar om komplicerade sjukdomar som barnreumatism!!

Efter allt detta kommer ett meddelande från pappa. Farfar har bara några dagar kvar att leva. Han har varit sjuk länge men bara för ett par dagar sedan blev det genast värre och han är numera sängliggandes. Det enda han får i sig är smärtstillande och lugnande medicin. Han äter inte någonting och han dricker ytterst lite. Meddelandet fick mig att få ännu mer dåligt samvete och ångest. Min lillebror som är här i två veckor skulle få hälsa på farfar men jag tänkte såklart inte att han skulle hälsa på honom i det tillståndet han nu befinner sig i. I förra veckan bestämde vi nämligen att vi skulle åka dit och besöka honom denna veckan. Jag fick därför lite panik över att farfar är sängliggandes och att vi inte hade lång tid på oss. Men vi bestämde oss för att åka dit igår. En sista gång. Varken mina syskon eller mamma och pappa bor i Växjö och därför har jag träffat farmor och farfar oftare.

Att få se farfar ännu mer sjuk jämfört med senast jag såg honom var hjärtskärande. Precis innan vi åkte bröt jag ihop men jag höll mig fri från gråt när vi väl var där. Vi gick direkt in till honom i sängkammaren och hälsade, sedan satte vi oss med de andra som var där hemma. Två av pappas syskon och farmor. I mitt huvud tänkte jag hela tiden ”vad ska jag säga, vad ska jag säga” för det är så himla svårt att veta vad man ska säga till någon som är döende och till anhöriga. Jag tänkte mest på farfar. Att jag skulle säga hej då för sista gången när vi gick hem den kvällen. Och det gjorde jag efter att vi hade stannat där ett par timmar och pratat. Farfar sträckte ut sin hand. Jag tog hans hand och sa att vi skulle gå hem. Sedan sa jag ”hej då farfar”. Han svarade med att säga att vi gärna får komma och hälsa på en annan dag igen.

Älskade farfar, vi ses i livet efter detta ❤

Kommentera (1)

Första träffen med barnen

Igår fick James och Chloéy äntligen träffa familjen vi kommer hjälpa framöver! De längtade faktiskt efter att få se syskonparet som kommer vara deras lekkamrater. Från det att familjen kom tills de gick hem var det full fart. Alla barn kom väldigt bra överens och de lekte hela tiden. Vi vuxna kom också mycket bra överens och hade mycket att prata om. Därför känns det särskilt bra med just den familjen och att vi får äran att lära känna deras härliga barn. Jag har en riktigt bra känsla i hela kroppen och den säger mig att det kommer bli jättebra. Nu ser vi fram emot nästa träff och därefter kommer vi få ha barnen hos oss ensamma, utan deras föräldrar för första gången.

Något som kan vara lite klurigt i uppdraget som kontaktfamilj är att berätta för barnen som finns i båda hemmen. För Anton och mig känns det självklart att vara ärliga så långt det går och förklara på en nivå som Chloéy och James förstår. Vi har varit noga med att förbereda båda inför hela grejen och pratat flertalet gånger. Alla samtal har varit positiva och de har reagerat bra med ett leende på läpparna. När vi har pratat har vi mestadels berättat att vi ska hjälpa en annan familj med deras barn och passa barnen. Att barnen ska sova hos oss lite då och då. Men vi har också berättat att de kommer få två nya kompisar. James och Chloéy har inte höjt på ögonbrynen någon gång, inte efter igår heller när de fick träffa både föräldrarna samt barnen. Vi är dock noga med att förklara att barnen måste säga stopp när det är någonting som inte känns okej. Både i en lek men även i övriga sammanhang.

Vi inväntar just nu ett avtal som någon administratör på socialkontoret har formulerat. Där ska vårt uppdrag som kontaktfamilj stå beskrivet samt i vilken omfattning det gäller och vilket arvode vi får. Det är ju så att man får ett arvode för detta uppdraget. Vi har ingen aning hur mycket eller lite det handlar om men för oss är arvodet inte huvudsaken. Vi utför detta oavsett och syftet är att hjälpa, avlasta och stötta en familj som är i behov av det. Särskilt barnen som berörs. Vi hoppas att avtalet kommer fram snart så att vi kan läsa igenom det men uppdraget har reda börjat och nu känner vi oss på god väg med en bra start med familjen.

Om ni har några frågor om vårt uppdrag får ni gärna höra av er, mina kontaktuppgifter finns i profilen, där når ni mig via mail. Jag önskar er en fortsatt bra måndag, kram kram ❤

DSC01843

DSC01859

Kommentera

James 4 år!

James fyllde fyra år i lördags! Det känns konstigt att han redan är fyra år gammal trots att tiden inte har gått särskilt snabbt under åren. Men James har på något sätt varit min lilla ”bebis” hela tiden. Faktum är ju att han inte alls är en bebis, han är lika stor som Chloéy och han är näst intill på samma mentala nivå som hon är också! Han är en riktig goding❤

1,5 mån (13)

2 veckor gammal (3) 2 veckor gammal (6)

Temat för James kalas var maskerad. Alla gäster fick komma utklädda till vad de ville. James fick en maskeraddräkt i present av Anton och mig utöver en radiostyrd bil samt en fin dinosaurie han stod och höll i när vi var inne på Lekia senast. James är en fan av dinosaurier och han har flera stycken som är köpta styckvis med en annan kvalité. Den vi köpte kostade 199:- men den är väldigt fin och detaljerad. Iallafall, James var utklädd till en pyjamashjälte som kallas Gecko. Chloéy var utklädd till en prinsess-älva. Jag var en tiger. Anton var en hund.

Vi bjöd på hamburgare med bröd samt kroketter. Därefter fick alla tårta. I år bestämde James att han ville ha siffran fyra så det ordnade jag. På midsommarafton stod jag och bakade hans tårtbottnar och sent på kvällen satte jag ihop dessa till siffran fyra med två fyllningar mellan lagren. En vaniljkräm blandat med vispad grädde och en fyllning av smält blockchoklad blandat med vispad grädde. Tårtan blev väldigt fin och den smakade lika bra!

DSC01951 DSC02028DSC01950

DSC01952

DSC01992

Vi var inte jätte många på kalaset men det känns bäst att inte bjuda in för många i vår 3:a nu under sjukdomstiden. James var nöjd med allting, från gäster till mat och presenter. Nästa helg kommer säkert min del av familjen fira honom också. Jag och barnen ska ta tåget på fredag för att äntligen träffa dem! Det är ett halvår sedan jag såg mina syskon och min mamma. Vi stannar enbart över helgen, det blir för mycket att vara iväg längre med båda barnen när jag är själv. På vägen hem tar vi med min lillebror Wille för han ska stanna hos oss i två veckor under hans sommarlov, det ska bli super mysigt!

Hoppas ni har haft en lika bra helg som oss, kram på er

DSC01985 DSC02020

DSC01965 DSC01962 DSC01960 DSC01966DSC01956

Kommentera

Sommarrabatt Clicko

Hej alla!

Hoppas ni har en bra midsommar ☀️🌸😊

Vi har tagit det lugnt hela dagen och bara varit hemma. Anton spelade dock golf i förmiddags men kom hem till lunch. Sen dess har vi hängt ute på den gemensamma gården och låtit Chloèy och James leka med grannbarnen. Ikväll ska vi grilla tillsammans med en familj mitt emot oss och efter det ska jag fortsätta med James födelsedagstårta! Jag har bakat bottnarna under dagen men kommer sätta ihop tårtan senare. Som vanligt brukar det aldrig bli exakt som jag tänkt men enligt James önskan ska tårtan se ut som siffran fyra eftersom han fyller fyra år! Tänk att han blir så många år…

DSC01874 DSC01870 DSC01910 DSC01880 DSC01934

Förutom att önska er en fortsatt trevlig midsommar vill jag ge er en rabattkod som jag har fått i mitt samarbete med Clicko 🤗 Den ger er 15% rabatt när ni gör en beställning på deras hemsida. Koden är JULIA och den kan användas till och med 30 juni! Som jag tidigare skrivit har Clicko pedagogiska spel för barn i olika åldrar. James och Chloèy tycker båda om bokstäverna som man sätter ihop med hjälp av magneter. Sedan är de väldigt duktiga på att öva ord med Clickos kortlek där man ska säga ett ord som börjar på bokstaven som korten visar. Om ni vill veta mer eller klicka hem era egna produkter rekommenderar jag er att göra det nu när ni har rabatt. Deras spel kommer utmana era barn utifrån de nivåerna barnen redan ligger på mentalt. Ni kommer bli förvånade över hur snabbt barnen lär sig🌸

Här är länken till hemsidan:

Clicko.se

DSC01701 DSC01731 DSC01728

Nu ska jag fortsätta umgås med min familj och njuta av det sköna vädret. Ha en super mysig midsommarkväll och kom ihåg att ta det lugnt med alkoholen❤

 

Kommentera

Första föräldraträffen

God kväll alla som fortfarande är vakna :)

Vår helg har varit väldigt lugn men samtidigt händelserik. Vi har inte planerat särskilt mycket men ändå har vi varit utanför hemmet mestadels och badat, gått promenader, grillat, träffat familj och vänner. Alla fyra var helt slut när vi kom hem från Antons föräldrar ikväll. Det har varit en lång dag med många timmar i solen. Barnen har både badat i sjön men de har också sprungit i sin farmor och farfars vattenspridare. Själv har jag legat och solat lite och senast när jag tittade på mig själv i spegeln såg jag att jag har blivit bränd. Allt är i sin ordning och sommaren har bara börjat känner jag ❤

20200614_134332 20200614_134127

Jag tänkte uppdatera er med mer info om vårt uppdrag som kontaktfamilj. Anton och jag träffade föräldrarna till syskonparet den 2:a juni. Deras yngsta barn var även med för han var hemma p.g.a snorig näsa den dagen. Jag har inte berättat något tidigare för vi fick besked i måndags (8 juni) att föräldrarna vill fortsätta med oss! Vi tyckte det kändes väldigt bra. Jag var väldigt nervös inför träffen men Anton var mer avslappnad. Jag tycker det är jobbigt att bli dömd och granskad och jag var mest orolig över att de eventuellt skulle tycka att vi är för unga för dem. Men under träffen pratade vi aldrig om vår ålder eller att de specifikt ville ha ett äldre par. Det var inte viktigt för dem och därför blev fokus på våra kompetenser och våra personligheter istället. Precis som jag önskade!

Anton och jag berättade om oss själva, de andra föräldrarna förklarade sin situation och vad de har för sysselsättningar osv. Samtalet flöt på och deras socialsekreterare satt med under hela mötet. Efteråt skulle allihopa smälta allt som hade diskuterats och känna efter om det kändes rätt. Sedan kontaktade socialsekreteraren mig igen och frågade hur vi ville gå vidare. Samma fråga ställdes till de andra föräldrarna. Nu inväntar Anton och jag en kontakt direkt från föräldrarna i fråga om när vi ska träffas på egen hand med alla barnen. Sedan ska vi öka antalet timmar vi ses själva med barnen successivt. Tillslut ska de sova över under en hel helg – fredag till söndag. Detta ska ske en gång i månaden ungefär och sedan kan vi behöva avlasta vid andra tillfällen också.

Jag ser fram emot detta så mycket att jag vill sätta igång nu, på en gång! Deras barn verkar supergulliga och de är en bra matchning med våra barn. De har många gemensamma intressen och personlighetsdrag som blir intressanta att se i verkligheten. Chloéy och James kommer säkerligen tycka det är roligt med två nya kompisar men vi kommer vara förberedda på att deras reaktioner kan bli tvärtemot än vad de har uttryckt att de tycker om allting. Jag tror inte de kommer tycka det är roligt varje gång när vi ska ha de andra barnen på besök men det är ju fullt naturligt. Efter några gånger kommer de känna varandra så väl att de också kommer vara oeniga och tjafsa lite men så är det med alla barn. Samtidigt kommer de kunna variera sina lekar på andra sätt när de är fler och de kommer också lära mycket av varandra.

Nästa vecka kommer vi förhoppningsvis höra av föräldrarna, därefter kommer vi boka in en träff hemma hos någon eller utomhus. Sedan är uppdraget i full gång och vi får chansen att hjälpa och stötta en familj som verkligen behöver det. Oavsett vilken anledning eller orsak som ligger bakom ett beslut att räcka ut handen för att be om hjälp så är samtliga lika viktiga och betydelsefulla. Jag kan föreställa mig alla tankar som går i huvudet på föräldrar som tar beslutet och att det kan få dem att känna sig som de allra sämsta. Men saken är den att i mina ögon betyder inte ett rop på hjälp att man är värdelös eller dålig på något sätt, varken som förälder eller människa. Att be om stöttning, rådgivning eller hjälp är ett stort kliv som tyder på mod. Det betyder också att personen i fråga inte har gett upp utan att hen fortsätter kämpa men med andra medel. Jag kan fortsätta med många argument FÖR att detta uppdraget inte är något att skämmas för men nu är jag helt slut i huvudet och det är dags att krypa ner under täcket.

Hoppas ni har haft en minst lika bra helg som oss, kram och godnatt❤

20200526_132358

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna