VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Borås djurpark / Slutet på semestern

Torsdag kväll och snart är semestern slut. Det gick både fort och sakta. Att ha semester när man är förälder är inte samma sak som att vara ledig utan barn. Anton brukar säga att det inte blir semester men det blir ju en ny form av semester tillsammans med barnen. Och det här med att vila samt ta det lugnt blir liksom inte av. Jag håller med honom lite att man är helt slut av att ha varit hemma för att det är så intensivt. Det har varit en hel del kaos men också fina stunder. Ibland mest kaos. Barnen har varit helt omöjliga att lägga på kvällarna och vi har trott att vi är helt ensamma om det men jag har hört andra prata om samma dilemma. De somnar inte försen klockan blir 22/23. Det känns helt absurt och fel för att de behöver mer sömn än oss men det går inte få dem att somna tidigare. De blir helt uppe i varv och Chloéy har SUPER svårt att komma till ro. James ligger åtminstone kvar i sin säng och försöker men Chloéy springer upp och ska väsnas, tjura, gnälla, banka och allt som hon inte får göra.. Våra få timmar på kvällarna vi kunde spendera själva har varit som bortblåsta och därför har vi nog också känt att vi inte har någon energi över. Vi har inte haft möjlighet att ha en ostörd, vuxen konversation innan klockan 23 på X antal veckor. Någon som känner igen sig?

Denna veckan tog vi oss till vårt sista bekostade äventyr till Borås och självklart var det den enda morgonen vi försov oss. Det var mitt fel för jag sa att jag skulle ställa alarm på mobilen och när alarmet gick stängde jag av det och råkade somna om. Väldigt dålig tajming men vi kom iväg och barnen verkade nöjda med dagen. Helt slut men nöjda! Tyler var väldigt exalterad när han såg några av djuren. Det var trots allt hans första besök på en djurpark när han är såhär ”stor”. Hans favorit var ett par apor som hade långa svansar och var ganska små, jag minns inte vad de hette. Tyler stampade på stället och gjorde ljud ifrån sig för att han var så taggad haha. Förutom Borås djurpark har vi gjort små utflykter men mestadels hållit oss hemma. Vi var ju iväg i Skruv för några helger sedan och sov över i två nätter, innan dess var vi på Liseberg och sov i Göteborg en natt. Vi planerar att hinna med Astrid Lindgrens Värld en helg i aug/sep när skolorna har satt igång. Det kan vara kul att spara någon utflykt till senare tycker jag och det är inte lika dyrt att åka under lågsäsongen :)

I morgon ska Anton och barnen fiska kräftor. Jag är inte alls bekant med att fiska kräftor men Anton och hans familj har gjort det i många år. Det blir James och Chloéys första gång. Jag och Tyler stannar hemma och tar det lugnt. Det kommer en kompis till mig och hennes son på fika på eftermiddagen men annars blir det en lugn kväll. Trots att jag bara haft semester i 2 veckor känns det okej att börja jobba igen. Jag ser bara inte fram emot det fullspäckade schemat jag har från och med måndag. Så blir det när alla kommer tillbaka på en och samma dag. Jag får bita i det sura äpplet och bara göra det. Hoppas ni haft en bra semester också, vi hörs snart ❤

DSC01979 DSC01978 DSC01975 DSC02008 DSC02000 DSC02017 DSC02019 DSC02040 DSC02014 DSC02047 DSC02048 DSC02037

Kommentera

Chloéy 7 år och min första semester!

Chloéy har fyllt hela 7 år idag och det har vi firat med kalas. Morgonen började självklart med finsång, paketer samt frukost på sängen. Sedan städade vi hela dagen och förberedde inför att kalasgästerna skulle komma. Alla dessa förberedelser inför alla kalas alltså.. och så tänker man att det kommer gå smidigt och att det inte ska ta särskilt lång tid. Ändå står jag nyduschad när första gästen är på plats. Men min mormor är alltid tidig också vill jag tillägga 😅. Egentligen borde man storstäda efter alla gått hem men det gör väl nästan ingen?! Alla går och städar inför att gäster ska komma och efteråt är det såklart smutsigt igen. Men känslan att ha ett rent hem är skön trots att det inte varar länge. För oss varar en storstädning aldrig länge haha.

Vi grillade ikväll och bjöd på fika efteråt. Chloéy har öppnat många fina presenter och för första gången har hon varit tacksam över saker runt omkring, inte bara presenter. Vi har haft svårt att få Chloéy att uppskatta saker som hon får och trots att hon inte fick allt hon hade skrivit upp på sin önskelista tyckte hon verkligen om sina presenter. Hon nämnde att hon inte var helt nöjd för att det var en önskning som hon ville ha men inte fick. Sånt är livet och jag tror absolut det är viktigt att inte ge barn allt som står på önskelistan. Då skapas istället en förväntan om att alltid få allt man önskar sig. Idag tackade Chloéy inte enbart gästerna för presenterna, hon tackade dem även för att de kom. Det gör mig faktiskt stolt.

Imorgon har vi bjudit in till hennes barnkalas och temat är pyjamasparty. Hon har bjudit in tjejer från gamla och nya skolan och jag tror det kommer bli jätte mysigt. Anton, James och Tyler kommer inte vara hemma så det blir tjejkväll. Jag ska laga hamburgare till dem och sedan är tanken att hinna med en film och äta snacks.

Idag har jag gått på semester för första gången i mitt liv. Det är sant. Jag har aldrig varit ledig och tagit ut semester såhär. Det har alltid varit något annat som till exempel sommarstudier, föräldraledighet eller jobb under alla somrar. Och nu var det dags för mig att vara ledig utan att göra någonting. Vi ska ta det väldigt lugnt och ta en dag i taget. Se hur vädret blir och åka och bada när det passar, slappa hemma och spela spel om det regnar.

Hoppas ni haft en bra fredag. Kram tills nästa gång ❤️

DSC01910 DSC01921 DSC01924 DSC01917 DSC01932 DSC01935 DSC01925 DSC01937 DSC01939 DSC01957 DSC01951

Kommentera

En heldag på Liseberg!

I helgen tog vi oss till efterlängtade Liseberg! Det var flera år sedan Anton och jag var där senast och barnen hade aldrig varit där. Vi planerade att åka dit första gången för 2 år sedan men det gick inte på grund av allt stök med corona. I lördags var det perfekt väder och massor av människor i parken. Vi var där hela långa dagen och fram till tio på kvällen. James och Chloéy hade så roligt och de var helnöjda. Även Anton och jag hann åka lite större attraktioner som gav oss pirr i magen. Herregud vad nervös jag var innan jag satte mig i första åket. Jag hade inte förberett mig mentalt för min fokus låg på barnen och helt plötsligt skulle jag själv åka den nya åkturen. Jag befann mig i ett tillstånd som gjorde att jag inte kunde skrika, bara svälja skräcken i första backen ner. Men oj så roligt det var! Trots väldigt mycket folk så hann vi med massor.

James var väldigt skeptisk till besöket på Liseberg. Han är inte mycket för att åka fort eller att åka någonting alls egentligen. Jag sa till honom att han inte behöver åka det han inte vill och han fick bestämma allting själv. Någon gång fick vi peppa honom och ge honom extra beröm efteråt. Han kände sig så stolt och stor efter han hade åkt och hans mindre bra inställning förvandlades till något väldigt roligt och positivt. Lilla James. Även Tyler fick sig en tur på hästarna som vi hittade framåt eftermiddagen. Se bild nedan. Han var så glad när han satt där och han åkte flera gånger. Chloéy är en våghalsig tjej som inte blir rädd för ingenting. Hon ville absolut åka lite större åkturer. Hon sa inte nej till någonting. Tvärtom fick vi säga nej till henne haha. Det första hon åkte var Flumeride. Ni som varit där nu efter pandemin vet om att det finns en ”virtuell kö” via appen i telefonen. Det innebär att man kan bestämma en tid och antal personer som ska åka. Sedan får man ställa sig i en separat kö och i princip gå före de som står i den vanliga kön. Det var smidigt att använda appen eftersom det var långa köer på de allra populäraste åken. I vilket fall som helst hade Matilda, Anton syster bokat in en tid direkt när vi kom in på Flumeride. Så Matilda, Chloéy, Anton, Antons pappa samt Simon (Antons bror) gick för att åka. Jag, Tyler, James samt svärmor Lotta gick till barndelen så länge. När de andra var färdiga med sitt åk var de alldeles dyngsura. Alla fem hade suttit i samma båt och Chloéy hade suttit längst fram och fått mer än en hink vatten över sig. Hon fick byta om det första hon gjorde men hon verkade vara okej efter allt. Hon åkte det mesta som hon fick åka efter det!

Vi sov på hotell allihopa och åt hotellfrukost morgonen efter. På vårt hotell fanns även Lollo och Bernie. Det fanns ett lekrum för alla barn som vi gick till. Där hälsade även Lollo och Bernie på lite senare. En hoppborg stod uppblåst i ett rum, väldigt oväntat men mycket uppskattat hos barnen! När vi kom hem igår eftermiddag var vi helt slut allihopa. I natt har vi alla sovit väldigt hårt och gott. Nu kommer vi ta det lugnt ett tag innan vi åker till Skruv nästa vecka med Anton familj. Då har vi hyrt en stuga, samma som vi gjorde förra året. Denna gången kommer vi bo över 2 nätter. Dock är det en helt annan sak och upplevelse att befinna sig i en stuga vid en sjö än att gå på Liseberg en hel dag. Plus att det inte kostar i närheten så mycket pengar haha. För shit vad dyrt det är att vara iväg en natt och gå på Liseberg med 3 barn! Men det var det värt!

Håll utkik på vår youtube-kanal denna veckan för en vlogg!
MAMMAOCHPAPPAVLOGG

Ha en fin måndag allihopa, kram!

DSC01753 20220702_192324 DSC01761 DSC01768 DSC01758 DSC01795DSC01792DSC01803DSC01799DSC01817DSC01813

Kommentera

Arga tanten

Vi har bott i vår lägenhet i två år nu i höst. Det är andra sommaren vi spenderar med våra två uteplatser på bottenplan och gräsytor utanför. Vi var så nöjda med lägenheten under det första halvåret. Jag är fortfarande väldigt nöjd med planlösningen som gör det möjligt för alla fem att kunna gå undan och stänga om sig på ett annat sätt. När man sitter i ena änden av lägenheten hör man inte minsta lilla viskning på andra sidan. Det har blivit något mer privat. Dock har vi kämpat med andra saker som inte bara påverkar oss själva utan även våra grannar…

Som sagt var det väldigt lugnt i ett halvår efter vi flyttade in. Vi lärde känna många grannar under det första året, särskilt de grannarna som är föräldrar till barnen som leker med våra barn. Men så började det komma in klagomål. Det första jag minns var ett telefonsamtal från hyresföreningen. Grannarna ovanför hade stört sig på att våra barn sprang omkring inomhus (detta var på vinterhalvåret). De tyckte vi skulle vara ute mer och sluta springa omkring. Det var inte helt enkelt att göra något åt saken. Jag var föräldraledig och tog mig knappt ut för att det var en omställning när Tyler hade kommit i mars 2021. Men grannarna tog ingen hänsyn såklart. Vi gjorde inte mycket åt saken heller för den delen. Vi följde riktlinjerna som sa att det skulle vara tyst efter kl.21. Mer än så kunde de inte kräva. Grannarna som klagade den gången flyttade därifrån, av andra skäl skulle jag tro. Men så kom ett nytt par som flyttade in rakt ovanför. Nya grannar som stör sig på allt som sker hemma hos oss. Första gången vi fick klagomål från dem, kom den gravida kvinnan ner till mig när jag var hemma med Tyler och de andra två var i förskolan och skolan. Hon ville komma in och prata lite. Vi satte oss ner i köket och hon frågade massor och undrade varför det var höga ljudnivåer hemma hos oss. Det slutade med att jag sa att vi skulle försöka sänka nivåerna något för det var mycket skrik, det visste både Anton och jag. Under den tiden skrek nämligen Chloéy väldigt mycket när hon var arg och det var väldigt svårt att göra något åt saken just i stunden.

Nästa gång vi fick besök av den gravida kvinnan var en kväll. Chloéy hade haft ett utbrott som så många andra kvällar och hon hade bankat i dörrar för att uttrycka sin ilska. Grannen kom ner, denna gången med en bestämd ton och sa till Anton som stod vid ytterdörren att vi skulle lugna ner oss och ”chilla lite”. Efter det slutade Chloéy banka lika mycket under en lång period för hon hörde vad grannen hade sagt och Chloéy är tillräckligt stor att förstå vem som var den skyldiga. Grannarna lugnade sig och vi har inte fått fler klagomål från dem personligen fler gånger. Men så häromdagen fick jag ett mejl från hyresföreningen. Ett mejl där det listades upp flera saker som grannarna har klagat på. Om det fortsätter ska dem göra en utredning och jag är SÅ nyfiken på att få se hur den utredningen ser ut. För det finns så mycket vi kan ge en förklaring på och motargument för. De har inte ens frågat om vår version, vi har bara blivit anklagade rakt av. Både Anton och jag vet till 90% vem eller vilka som ligger bakom klagomålen. Grannarna ovanför kommer väldigt bra överens med en arg tant som bor tvärs över oss från vår baksida. Tanten är riktigt irriterad på oss och är ofta ute för att skälla ut våra barn, även grannbarnen som leker på de allmänna gräsytorna. Hon är allt utom trevlig och hon spanar på oss varenda förbannade dag. Det är nästan psykiskt påfrestande nu för jag känner mig konstant iakttagen. Minsta lilla som sker skvallrar hon till grannarna ovanför.

Hon har sett oss vara arga på barnen flertalet gånger och det har hänt många gånger att Chloéy har fått gå ut från lägenheten på grund av att hon har bankat och skrikit så mycket, detta har tanten registrerat och skvallrat att vi låser ute våra barn.. Det ser alltid mycket värre ut än vad det är och just när vi är uppe i en konflikt är det jobbigt att inte bara tänka på det som händer utan att känna de där ögonen i nacken. Det är väl inte bara vi som blir arga på våra barn?! Men det verkar bara vara vi i området som har ett barn med stora utbrott och svårigheter att hantera detta. Det som ingen granne vet är hur mycket energi och tid det tar för oss hemma att handskas med utbrotten och ljudnivåerna. Vi kämpar dagligen och jag gråter över ångesten som sköljer över mig när det är som allra värst. När ingenting vi försöker hjälper och det bara blir värre och värre och värre. Jag blir ännu mer förbannad på tanten som dömer oss för hon vet inte någonting. Jag har inte lust eller ork att gå och skälla på henne som hon skäller på våra barn när vi inte ser. Det finns inget jag skulle kunna säga som fick henna att ändra sitt bemötande. Så fort jag öppnar dörren mot baksidan och tanten har öppet ut mot samma sida stirrar hon mig argt i ögonen samtidigt som hon sliter tag i sin dörr och smäller igen den.

Klagomålen i mejlet handlade återigen om höga ljudnivåer. Det handlade även om att vi flyttade möbler i vår lägenhet vilket inte alls stämmer? Det stod att det låter som att vi möblerar om varje kväll. Det enda som jag vet låter är Chloéy och när hon smäller eller bankar i dörrarna/väggarna men att vi skulle möblera om varje kväll är taget från ingenstans. Vi fick klagomål om att barnens cyklar står fel. Vi fick klagomål om att vi spelar basket i James nya fina basketkorg han fick i 6 års present av sin farmor och farfar. Det bara fortsätter såhär och jag blir trött av allt gnäll. Jag är trött på att må dåligt när det finns personer som inte tycker om mig. Jag har alltid en strävan om att alla ska göra det. Men det är ju helt omöjligt. På riktigt så är det ju det. Alla i hela världen kan inte tycka om mig så jag har för höga krav på mig själv som vanligt. Nu är det slut på det. Arga tanten får hata mig bäst hon vill. Grannarna ovanför får flytta om de inte orkar ha oss nedanför längre. Och alla andra som inte klarar av mig och min familj kan dra åt skogen för nu orkar jag inte mer!

 20220608_18413420220608_18413620220608_184145

Kommentera

”Hur mycket pengar har ni?”

Vilken helg vi har fått! Tropisk värme och mer än bara svensk sommar. Det har såklart varit efterlängtat men vi har varit ordentligt påverkade av den plötsliga väderväxlingen. Vi har varit helt matta och slöa mestadels av dagarna samtidigt som vi försökt hitta på lite. Jag ångrade mig väldigt snabbt när jag och alla tre barnen tog en promenad i lördags till en lekpark. Vi var helt förstörda efteråt och genomsvettiga. Därefter bestämde jag mig för att göra minsta möjliga ansträngning till aktiviteter under de varmaste timmarna. Det tog för mycket energi att vara igång. Sedan dess har vi varvat ner och lekt mycket med vatten på hemmaplan.

Anton är snart hemma från sin London-resa. Han har kommit fram till Sverige efter mycket om och men. Dock har det kostat skjortan och han är fortfarande inte hemma. Vi saknar honom massor. Det har varit kaos med köer på flygplatserna, tågen är sena och bussarna går inte. Tunnelbanan i London gick inte heller som den ska. Det är ett under att han ens kommer hem inatt. Jag hoppas konserten var värt allt besvär men det tror jag. Chloéy har varit på ett läger idag. Hon ska vara där hela veckan på dagtid. Igår kväll var hon inte alls sugen att åka dit men det tog en helomvändning idag. Jag körde henne på morgonen och vi gick runt och tittade samt pratade med flera kolloledare. När jag frågade om det kändes okej att jag åkte gav hon mig klartecken. Jag hade lovat henne att hon inte behövde stanna om det inte kändes bra. Viktigt att hålla sina ord. Efter hon kom hem sent på eftermiddagen hade hon skaffat sig två nya kompisar. Hon ville absolut träffa dem igen. Lyckat försök på första dagen tycker jag ändå. Vi visste inte vad hon eller vi kunde förvänta oss. Det värsta är att hon var så trött när hon kom hem att hon inte kunde styra sitt humör alls. Vi hoppas på en bättre kväll imorgon!

Nu när det är sommar och varmt så saknar jag att sitta utomhus och äta frukost, lunch och middag. Vi letade febrilt efter nya utemöbler (begagnade) för många veckor sedan men vi har haft otur. Antingen har det varit någon före oss eller har det varit för dyrt. Och just nu känns allt för dyrt… Det är konstigt att man kan känna att man har råd ena veckan för att nästa vecka känna att vi inte alls har råd. Prioriteringarna förändras konstant och så länge Anton är föräldraledig kommer det dröja något mer innan ekonomin känns bra igen. Jag håller på att intala mig varje dag att vi inte behöver utemöbler. Att det finns viktigare saker att köpa. Jag fick en ordentlig tankeställare häromdagen när en grannpojke tittade in genom det öppna köksfönstret och frågade ”Hur mycket pengar har ni?”. Jag blev ställd och svarade tillbaka ”Vad sa du?”. Han upprepade samma mening och jag frågade ”Vad menar du?”. Han upprepade meningen en sista gång och la till: ”James och Chloéy har så många leksaker och det kostar jätte mycket pengar. Hur kan ni ha råd med allt det?”. Pojken är i samma ålder som Chloéy och går i hennes parallel-klass. Jag svarade tillbaka att ”så mycket pengar har vi inte” men efter jag hade sagt det fick det mig att få dåligt samvete. Det är verkligen olika hur alla har det. Sånt som vi tar förgivet tycker andra är hur bra som helst. Jag förstår det verkligen men jag är blind av mina egna materiella saker och fokuserar på allt som vi inte har. Såsom utemöbler. Vad otacksam jag är. Visst har barnen många leksaker fastän vi inte gör några spontana inköp inom den kategorin. Det blir nästan bara nya saker när de fyller år och vid jul. Jag bestämde mig efter detta att inte fokusera lika mycket på inköp jag gärna vill göra nu. Inköp jag inte har råd med men som ligger högt upp på listan. Att ha mat och tak över huvudet är något jag känner stor tacksamhet för!

Godnatt 💕

20220624_120639 20220624_120626 20220625_154744 20220625_154759 20220625_154830 20220625_155806 20220625_164037 20220625_164251 DSC01686 DSC01687 DSC01724

Kommentera


För att få de senaste uppdateringarna