VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vikten av att kunna HLR

De flesta av oss har någon gång medverkat i en HLR-utbildning. Antingen via skola eller jobb. Jag har själv gått HLR-utbildning men ärligt talat är det för många år sedan. Jag är dock noggrann med att titta på videos där andra genomför HLR och jag går igenom övningarna i huvudet då och då. Men det räcker såklart inte. Det krävs att man går en praktisk HLR-utbildning regelbundet för att det ska sitta som en smäck när och om man skulle behöva använda sig av dessa livsviktiga kunskaper!

Många företag skickar iväg sin personal på HLR vilket jag tycker borde vara självklart hos alla. I de bästa fallen borde alla kunna det. Jag har fått förmånen att samarbeta med HLR Experten som finns beläget i Stockholm och som riktar sig mot företag i Stockholm samt omgivande län. De erbjuder både HLR utbildning för vuxna och barn HLR-utbildning, där man förutom hjärt och lungräddning även lär sig att agera vid luftvägsstopp. Utöver dessa erbjuder de även en första hjälpen kurs. Samtliga utbildningar kan vara skillnaden mellan liv och död och därför är det särskilt viktigt att vi är fler som kan agera när något faktiskt händer. Du kan aldrig veta om din närmsta kollega får plötsligt hjärtstopp eller om din chef sätter ordentligt i halsen. Vi måste vara redo!

På HLR Expertens hemsida kan ni läsa mer om HLR i deras guide: hur gör man hjärt och lungräddning. De har även tydliga HLR affischer som visar hur man gör HLR på både barn och vuxna! Personligen tycker jag att det minsta man kan göra är att sätta upp affischer för att göra dessa synliga i företagets lokaler som påminner hur alla ska agera. Pengar kanske inte finns just nu till att utbilda alla i företaget men det går att göra något och en affisch är ett bra första steg! HLR affischerna laddar ni ner GRATIS och det kan alla göra, privatpersoner också! Så se till att ladda ner dessa!

20200331_18525820200331_185431

En förälders värsta mardröm är att det ska hända något med sina barn. Jag är ofta orolig men jag är väldigt säker på att jag har bra kunskaper med mig från både jobb och studier som lärt mig hur jag ska agera. Samtidigt är det viktigt att vi som privatpersoner också går dessa utbildningar. Särskilt HLR för barn. Det är något jag tycker borde vara obligatoriskt hos alla BVC men i dagsläget finns det inte tillräckligt med resurser för alla BVC till detta. Det är väldigt tragiskt att samhället inte prioriterar den tjänsten i ett tidigt skede, till föräldrar som spenderar 24 timmar om dygnet med sina små bebisar och barn. Men vi som inte får tillgång till utbildningar via barnavårdcentralen får själva prioritera att utbilda oss. Tills ni tar det steget tycker jag ni ska ladda hem affischerna och skriva ut dem precis som jag har gjort!

Utöver kunskaper om HLR, luftvägsstopp, första hjälpen och allt däremellan vill jag även uppmana er att tänka på brandsäkerheten både hemma och på ert företag! Ofta ses den inte över om det inte har hänt någon allvarlig olycka eller ett tillbud men det bör tas omhand innan det sker något alls. HLR Expertens brandmän och kvinnor erbjuder er också grundläggande brandutbildning om behov finns. Då får ni bland annat lära er att släcka en brand och blir uppmärksammade på brandrisker i er verksamhet. Som ett tillägg kan också företag utbilda sin personal till att agera utrymningsledare vid en nödsituation som kräver en snabb och effektiv utrymning.

Ta hand om er där ute och förbered er på att ni kommer ha användning för dessa kunskaper när ni minst anar det. Förhoppningsvis behöver ni aldrig genomföra HLR men det är en trygghet att veta hur man ska agera samt att människor i din omgivning kan hjälpa dig om du är offret!

Kram!

 DSC01317
Kommentera

Sexuella trakasserier på jobbet!

Sexuella trakasserier på jobbet är ett viktigt ämne att prata om. Jag tycker också det är högst relevant att prata om trots att många världen över har diskuterat innebörden och konsekvenserna av trakasserier intensivt senaste åren. Jag anser att det behöver diskuteras löpande och att det ska vara något som alla arbetsgivare jobbar med i det regelbundna arbetsmiljöarbetet. Som några av er vet, presenterade jag en arbetsmiljöundersökning för alla medarbetare på mitt jobb. Detta skedde fysiskt sett på 8 olika kontor och orter samt över en onlinepresentation. I presentationen visade jag alla medarbetare resultatet av 2019 års medarbetarundersökning som hade inriktningen arbetsmiljö. Vi gick igenom svar för svar (alla svar var anonyma) och efter det informerade jag om flertalet viktiga arbetsmiljöområden som bland annat HR jobbar med. Ett avsnitt i undersökningen handlade om trakasserier och sexuella trakasserier på jobbet och det är ett väldigt intressant ämne att både undersöka och berätta om!

När jag pratar med människor utanför jobbet inser jag att det är många som inte förstår vart gränsen går och hur man ska tolka signaler. Därför vill jag dela med mig av de kunskaper jag har inom området. Först ska vi göra tydligt för vad sexuella trakasserier KAN innebära:

  • Kommentarer
  • Närgångna blickar
  • Oönskad beröring
  • Komplimanger
  • Skämt
  • Inbjudningar
  • Pornografiska bilder

Som sagt är dessa ovannämnda enbart exempel på sexuella trakasserier men såhär är det: DET ÄR DEN SOM BLIR UTSATT SOM AVGÖR OM BETEENDET ÄR OKEJ ELLER INTE! Det kvittar vad du säger i försvar för det har ingen betydelse när offret i fråga har känt obehag, ofredande eller liknande. Nästa steg som är avgörande för att det ska göras tydligt att personen har känt sig kränkt är att hen markerar och säger nej. Utan denna markering kan personen som har sagt något opassande eller skickat en pornografisk bild inte med säkerhet veta att hen har kränkt någon. Inte om trakasserandet inte är helt uppenbart.

Men hur ska man veta vart gränsen går? Kan jag inte krama mina kollegor längre? Får jag inte säga att min kollega har en snygg tröja eller en fin frisyr? Kan jag inte fråga om kollegan vill ses ute på en fika? Det finns oändligt många frågor och det går inte att ge ett konkret svar på samtliga frågor. Återigen är det personen som upplever sig kränkt eller utsatt som avgör vart gränsen går och därför är gränsen individuell. Detta gör inte saken enklare, alla människor har olika gränser precis som att en person har lätt för att brusa upp och bli arg men en annan person kanske inte ens visar när hen blir arg.

Om det nu sker en hypotetiskt sexuell trakasseri mot mig i form av att en kollega säger en olämplig kommentar skulle det kunna hanteras såhär:

-Vilken snygg rumpa du har i de där byxorna! (kommentar till mig från chef eller kollega)

-Jag vet att du menar väl när du säger så men jag uppskattar inte din kommentar. (svarsexempel)

Genom mitt svar har jag på ett vänligt men ärligt sett gjort en markering om att jag inte tycker att kommentaren är okej. Personen som från början gav mig kommentaren bör nu alltså helt sluta kommentera mig på det sättet. Om hen mot förmodan skulle gå på mig ännu mer och inte acceptera mitt ”nej” så klassas det direkt som en sexuell trakasseri. Innan dess fick personen chansen att få tydliggjort vart min gräns går och om han eller hon inte kan acceptera det är det hens förlust. Härnäst skulle jag gå direkt till en ansvarig.

Att få en kommentar eller en oönskad blick anses vara mindre allvarliga trakasserier. Likaså gäller alla andra former av sexuella trakasserier som inte är fysiska. När det kommer till fysiska trakasserier är gränsdragningen mer självklar. För en person kan en kram bara vara en kram men för någon annan kan en kram vara ovälkommet och obekvämt. Fysiska trakasserier med sexuell karaktär såsom en oönskad hand på någons midja eller axel är lättare att klassa som sexuella trakasserier direkt. Det krävs således inte en varning från offret innan detta beteendet kan räknas vara en sexuell trakasseri. Men offret har fortfarande en skyldighet att säga ifrån på något sätt och det är fortfarande viktigt att hen gör det.

I de värsta tänkbara situationerna kan sexuella trakasserier innebära olycksfall. Detta när offret blivit psykiskt och/eller fysiskt skadad på grund av trakasserierna. Övriga trakasserier kan innebära tillbud (något som händer som hade kunnat leda till en personskada eller en olycka). Det finns faktiskt de som har blivit våldtagna på jobbet eller utanför arbetstid av en chef eller kollega. Trakasserierna behöver inte enbart ske under arbetstid för att de ska räknas som sexuella trakasserier, det ska ske i SAMBAND med arbetet vilket även innefattar personalfester, AW och andra tillställningar.

Efter att sexuella trakasserier har ägt rum är det avgörande att information om händelsen tas vidare till en person ni litar på. Tyvärr är det relativt vanligt att chefer trakasserar underordnade men ni kan vända er till fler personer än er närmsta chef om det är hen som har utfört handlingen. HR, skyddsombud, övriga chefer är exempel på personer ni kan vända er till. Kollegor är också ett sätt att nå fram. Dessa har i sin tur ett ansvar att föra informationen vidare. Jag tror att utsatta offren ofta lider i tystnad utan att berätta för någon. Jag skulle gissa att det är personer som inte har särskilt bra tillit till sin närmsta chef eller andra chefer i organisationen. Det sista man vill som offer är att informationen sprids till alla på jobbet och så ska det såklart inte vara när sexuella trakasserier utreds. Det är tystnadsplikt som gäller.

Det är som såhär att när er närmsta chef, skyddsombudet eller den ni nu har berättat för får informationen till sig, först då börjar deras skyldighet att göra något åt saken. Din arbetsgivare har ingen skyldighet att agera om hen inte är medveten om problemet vilket är logiskt med tanke på att det inte går att agera innan man vet vad som faktiskt försiggår. Utredningsskyldigheten startar alltså när arbetsgivaren får kännedom om de sexuella trakasserierna. Skilj detta från det löpande arbetet med arbetsmiljön där arbetsgivaren också har skyldigheten att undersöka om sådant förekommer i verksamheten. Det sistnämnda är en uppgift som sker konstant men utredningen i sig är för varje enskilt fall av sexuella trakasserier.

Jag kan skriva flera stycken till om hur gången i ärendet kan se ut härnäst gällande utredningen och vad som gäller för interna respektive externa trakasserier, men jag tänker att jag försöker avsluta för denna gången och sammanfatta det ni bör lägga på minnet ordentligt.

Kom ihåg att:

Den utsatta avgör om beteendet är okej eller inte

Det är den utsattas skyldighet att markera och säg nej

En tillsägelse ska räcka

Berätta för en person du litar på

Slutligen vill jag bara säga att vi alla har ett ansvar med att förhindra att detta uppstår. Oavsett om du är chef, kollega, en vän eller en partner. Det gäller att vara uppmärksam över hur dina medmänniskor mår och lita på de få signaler som får dig att tänka till en gång extra. Alla ska kunna gå till jobbet och känna sig trygga i företagskulturen som råder och med alla människor som arbetar där. Var en god medmänniska!

Om ni vill läsa mer information om sexuella trakasserier hittar ni det på DO:s hemsida https://www.do.se/ och arbetsmiljöverkets hemsida https://www.av.se/. Syftet med mitt inlägg var att tydliggöra vart gränsen går, jag hoppas det har framkommit. Hos DO samt AV kan ni läsa mer om arbetsgivarens skyldigheter och mycket annat. Ha det bäst!

DSC01650

Kommentera

Sommartid

Godmorgon!

Klockan är återigen flyttad en timme framåt. Den här förbannade sommartidsinställningen alltså. Jag är en av dem som vill få detta att upphöra. Varje gång är det lika svårt att ställa om dygnsrytmen, särskilt för barn vilket jag som förälder märker av. När vi flyttar tillbaka klockan för att sova längre vaknar barnen exakt när de brukar, de ligger inte precis kvar i sängen och drar sig en timme. När vi flyttar fram klockan vaknar barnen också när de brukar vilket påverkar nattningen nästa kväll, då har vi alla svårt att somna istället.

I helgen har vi fortsatt njutit av det soliga och varma vädret, det ska vi även göra idag. Vi kom hem sent igår efter att ha varit på en middagsbjudning hos Antons lillasyster. Chloéy och James somnade gott omkring tio på kvällen och vi spelade lite spel. När det är helg så är det, då gör det ingenting att vara borta till sent på natten. Det händer inte särskilt ofta att vi åker hem jätte sent men ibland och det är inget som skadar barnen. De tycker tvärtom att det är kul att vara iväg och träffa familjemedlemmar. När vi är hemma blir det lite andra rutiner men på fredagar och lördagar får de alltid vara uppe längre oavsett vart vi befinner oss.

På dagen igår besökte vi min mormor som enligt svenska myndigheter inte tillhör riskgruppen. Hon är inte i åldersspannet som de varnar för, hon har hellre inga andra underliggande sjukdomar som klassar henne som extra känslig. Vi försöker ändå att vara lite försiktiga. Vi träffas inte om vi är sjuka eller har andra symtom och vi försöker vara utomhus lite mer än vanligt. Igår var en perfekt dag att vara utomhus på vilket vi nyttjade. Här i Växjö är det inte lika mycket kris som i Stockholm och paniken är därför inte densamma även fast vi alla bör vara mer uppmärksamma. Om läget förvärras här kommer vi få ta mer avstånd till andra människor vi också, även familjemedlemmar, men tills det sker kommer vi träffa de som är symtomfria, både familj och vänner.

Nu väntar Chloéy otåligt på att få spela spel på denna bärbara dator. Både hon och James gillar att spela ”Bamse”. Det är väldigt pedagogiska spel för yngre barn som jag rekommenderar er som vill låta barnen testa! Sök bara på ”spel” och ”bamse” så hittar ni dit :) Hoppas ni får en bra söndag, kram tills nästa gång!

20200328_12262920200328_12245220200328_12244620200328_125345

Kommentera

Att plugga och vara småbarnsförälder

Den 6 juni är jag beräknad att ta examen i år! Kan ni föreställa er det? Att 3 år redan har gått!! Det känns absurt men så himla skönt att ha målet i sikte. Jag kan med stor lättnad erkänna för mig själv att det har varit slitigt till och från. Riktigt slitigt. Då handlar det inte enbart om kursinnehåll som också har varit väldigt utmanade, särskilt i arbetsrätten, handelsrätten samt examensarbetet! Utöver alla kurser har livet hela tiden kommit emellan. Jag började faktiskt studera när James fortfarande var bebis. Han började förskolan samtidigt som jag började studera. Jag minns att jag var väldigt taggad på studierna och motivationen var på topp! Men sedan kom det dalar när plugget inte alls var lika roligt. Det kunde vara en kurs som inte gav särskilt mycket, en lärare som inte var pedagogisk, ett för lågt studietempo m.m.

Under hela tiden tampades Anton och jag med relationsproblem som vi inte hade identifierad just då men de värsta dipparna visade sig när jag hade som mest att göra i skolan. Fokus då låg på att vara en ”okej” mamma och att ta en dag i taget. Jag kunde inte vara bättre än så men jag gjorde mitt bästa med att klara mig igenom allt. Det svåraste med att studera och ha småbarn är att inte kunna planera in frånvaro på grund av vab och andra barnrelaterade aktiviteter eller läkarbesök. Chloéy hade sin värsta period för två somrar sedan när hennes värk i lederna var outhärdlig. Innan hon fick en medicin som tog bort symptomen ordentligt kunde jag inte vara 100% fokuserad. Ofta kom det saker emellan som krävde att jag drog ner på studietimmarna för att hinna med. Å andra sidan har flexibiliteten i schemat varit guld värt för att kunna smita ifrån och göra ärenden när det har passat mig. Även att kunna hämta barnen när jag vill eller ta sovmorgon när vi har känt för det.

Jämfört med studenter som inte har barn krävs det stor disciplin av föräldrar som studerar. Det går inte alltid sitta och plugga på kvällarna trots att det kanske var planerat att man skulle hinna det. Men ofta sker något oväntat och barnen kanske inte somnar, eller är du själv så trött efter en lång dag att du däckar i soffan. Det krävs att man planerar studierna på dagtid i förstahand. Oftast är andra studenter (som inte har barn) ute på andra äventyr. Mycket festande och för lite sömn hör man många prata om. Jag har inte gått på en enda studentfest. Jag har inte sett det som en del av studentlivet jag har levt under dessa tre åren. Jag tycker att universitetsstudier är på en högre nivå och ärligt talat är det väldigt omoget att festa flera gånger i veckan när man pluggar till sjuksköterska, psykolog, IT eller vad det nu kan vara. På denna nivån är studierna helt självvalda och jag ser inte att de flesta tar det på allvar. Men sedan är jag inte den sortens person som gillar att festa särskilt mycket. Det händer några gånger per år.

Anton och jag valde att få barn tidigt när många andra väljer att studera vidare eller resa. För mig var det inget onormalt men jag var väl medveten om att de flesta gjorde som ”alla andra”. Jag har aldrig känt att jag måste göra som alla andra. Jag har alltid känt för att göra tvärtom, nästan för att bevisa för alla att det går. Att studera och samtidigt ha småbarn är absolut ingenting omöjligt. Det finns en hel del människor som gör det men när jag skulle träffa min klass första gången var jag nervös. Jag var nervös över att vara den enda mamman i klassen vilket visade sig vara fel. Jag träffade två mammor och en till tjej utan barn som var förbi ungdomsfestandet. Utöver dem har jag även träffat andra, bland annat en yngre tjej som var väldigt mogen för hennes ålder och som jag har kommit väldigt bra överens med. Det visade sig att alla inte var ute efter att festa och jag är så glad att jag har träffat dessa personer. Utan dem hade min studietid inte varit densamma!

Nästa period i studierna som jag bevisade för mig själv att ingenting är omöjligt var när vi skulle välja inriktning. Arbetsrätt, sociologi, psykologi eller pedagogik. Arbetsrätt var inriktningen jag absolut ville gå men jag skrämdes av äldre elever (som inte har barn) som berättade att arbetsrätten var tuff och att det krävdes mycket fokus och tid. Jag visste att jag ville studera arbetsrätten från början men för en kort stund tvekade jag men valde ändå inriktningen som anses vara mest utmanande i PA-programmet. Jag tänkte att jag inte kan vara den enda som har valt att studera juridik med barn i bagaget. Tänk så bra det har gått tillslut. Arbetsrätten var tuff, väldigt tuff och jag fick ett nedslag när jag fick göra omtenta i grundkursen. Den gjorde mig dock starkare och jag klarade fortsättningskursen desto enklare. Allting går, bara man vill. Att vilja något ger så mycket mer kraft och det krävs envishet för att lyckas med utmaningar i livet, oavsett vad de är för några.

Jag har lärt mig väldigt mycket av mina tre års studier, både från det bra och mindre bra sakerna som har hänt. Som jag skrev i mitt senaste inlägg vet jag inte om jag kommer få jobb inom HR på grund av omständigheterna som råder nu med covid19. Det känns surt men jag vet att det löser sig. Jag är dock inte helt säker på vad jag vill göra exakt just nu eller vad jag ska söka för typer av jobb. Men jag söker allt jag kan tänka mig i dagsläget så får jag ta det för vad det är senare. Ni som funderar på att studera men som inte vågar söka in på grund av att ni är föräldrar: ta er an utmaningen! Om ni vill tillräckligt mycket kommer ni klara det, lita på magkänslan. Och en sak till, var inte rädda för att ta studielån (inklusive tilläggslån för er som är 25+). Lycka till!

DSC01626

Kommentera

Kommer jag få jobb?

Vilket väder det är!!! Jag totalt älskar det! Som vi har väntat på solen efter denna gråa vinter UTAN SNÖ. I helgen var vi ute varje dag, flera gånger och njöt. Det är inte mycket mer att göra förutom att umgås och vara utomhus eftersom nöjen såsom bio och Leos lekland är stängt. Man kan tro att alla har kvalitétstid som sitter i karantän hemma men så är det nog inte riktigt.

Jag tror många går varandra på nerverna. Det gör vi också, även fast vi inte är hemma hela dagarna långa. Påtvingad kvalitétstid blir nästan aldrig bra. Det vet jag av egen erfarenhet när jag försöker få till en mysig filmkväll och förbereder allt i minsta detalj. Oftast är det då det blir som minst mysigt. Spontant är bäst. Men nu handlar det om att göra denna perioden till det bästa och så länge vi har fint väder tycker jag att de som kan ska passa på att vara ute i den friska luften. Den innehåller inte Corona precis. Att vara utomhus är typ det bästa när det är mycket sjukdomar. Inte ute i stora folkmassor men ute i naturen. Fundera själva på varför vi är mer sjuka under vinterhalvåret när vi hänger inomhus hela tiden… bakterier och virus sprids mycket lättare då.

Sverige har fortfarande inte stängt förskolorna eller grundskolorna vilket förvånar mig. Många andra länder har gjort det runtomkring och det är ofta enkelt att göra ”som alla andra”. Jag hoppas de fortsätter håller öppet, för allas skull. Inte bara för brand, vård och polis-personal. Det är många fler som är i behov av skolan och som går under om den stängs.

Jag vet inte ens om jag kommer hitta ett jobb tills dess att jag tar examen. Tänk alla andra som tar examen och står inför samma dilemma. Även studenter som löper högre risk att bli helt arbetslösa. Jag har utbildat mig i tre års tid för att få jobba inom vissa områden men situationen som råder i världen gör det lite svårare än vanligt. Blir jag arbetslös så blir jag, det är inte mycket att be för. Det tråkiga är väl att min ersättningsnivå kommer vara väldigt låg på grund av att jag har studerat och årsinkomsten jag hade innan studierna var inte särskilt regelbunden. En sak är säker och det är att jag inte tänker tacka ja till vilket jobb som helst. Jag vill må bra på jobbet och det är något jag tänker kämpa för!

Vi alla påverkas negativt på olika sätt antar jag men vi får försöka se det positiva med allt och hitta nya vägar att gå genom kreativitet och fantasi. Hoppas ni alla mår bra trots omständigheterna<3

DSC01630

Kommentera


För att få de senaste uppdateringarna