Neo kryper upp i mitt knä och kramas. Plötsligt tar han tag runt mitt huvud, drar mitt ansikte mot sin mage och säger ”mamma, busa mej?!” för att sedan brista ut i ett klingande skratt.
Det är sådana här tillfällen jag lever för!
Jag älskar min familj så oerhört mycket och dessa småsaker gör att jag känner att kärleken rinner över. De är det finaste som finns våra barn.
Jag håller med. Kärleken till barnen och familjen är så stark att det gör ont<3
Vad gulligt! Fina Neo!