1 års kalaset blev inställt och nu sitter mina små hulliganer uppkurade i soffan i sina fina pyamaser och kollar på Barnkanalen.
Alla är trötta efter dagis och lek, de tittar med glansiga ögon och rödmosiga kinder. Snart är de förlorade i drömmarnas värld.
Tänk om man kunde få varat ett litet barn igen och bli nerbäddad i soffan, nån som stryker över ryggen, läser böcker och älskar ovillkorligt. Jag skulle njuta massor.
Dagens träning gav mage, bröst och triceps en härlig utmaning. Skönt!
Eftermiddagen och kvällen är fullbokad med kalas och middag.
Barnens kusin fyller 1 år idag så jag ska strax bege mig iväg och titta efter en passande present.
Jag kom att tänka på nåt lite omtumlande under min morgonpromenad..
Jag har nog två personligheter.
Eller egentligen samma personlighet men som stöpta i två skepnader.
Det finns en ”mamma Mia” och en ”Mia”.
Mamma Mia är en lugn och harmonisk mamma som omger sig med kärlek från och till barnen, läser sagor, sjunger barnsånger och är nöjd med livet. Hennes motångar kan alltid vändas till styrka inför nästa motgång, hennes liv är strukturerat och inrutat i rutiner. Mamma Mia är stark.
Mia däremot är en sprallig fröken som alltid har rätt, diskuterar och ifrågasätter gärna allt tills hon retat upp alla i sin närhet.
Mia har oxå en mjuk och mysig sida som kan komma att visa sig när man kommer henne lite närmre, den finns alltid där men visas bara för de som förtjänar det. Mia är spontan och glad.
De som känner den ena känner inte den andra och tvärtom, hur ska jag förena dessa utan att skapa kaos?
Måste de förenas?
Denna dag har präglats av den ena besvikelsen efter den andra….jag saknar mitt gamla jag som på nåt sätt alltid kunde se allt ur en positiv vinkel men nu har jag blivit lika tråkig och grå som alla andra, jag gillar det inte!
