VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Avslutat kapitel…… Nytt kapitel….. Bloggvärlden kan var grym…. men vet man vad man dealar med, så är det okay.

IMG_4654

Foto: Herman Caroan🌟

Hej fina!

Mer höstkänsla. Med DET leendet på läpparna🍂

Jag, framför ett fantastiskt blomsterarrangemang md en uppsättning blommor som börjar blomma efter att sommarblommorna slutat blomma🌻🍁

NU är jag ”hemma” på Öland. Lilleman och han har bilat hela dagen. Känns dock inte som att jag åker hem. Det känns som om jag åker ”bort”. Knepigt det där… 🤔

-Jag är HELT slut!😝

Det tar på krafterna att köra så långt. ”Tant” orkar inte med denna typ av pendling längre! Jag veeeet att jag är långtifrån äldst här inne.

Men någonting har hänt med mig senaste året. Energin är inte densamma. Jag behöver sova mer. Jag är generellt tröttare. Jag känner av min tidigare utbrändhet/depression och känner mig inte fullt så stark som vanligt.

MEN, mycket, MYCKET bättre än tidigare. Jag tror nog att jag bara behöver några månader till på mig för att bli helt återställd kanske…. Men i vilket fall som helst så MÅSTE börja flygpendla snart!

-PUNKT! 🙋✈️

Att aktivera Lilleman under tiden som jag kör är en utmaning.  Nu hade Jonas fixat film på datorn, ”lagat” paddan och skaffat längre ladd-sladd🙏🏻

Men jag försöker även köra lite lekar och ord-lekar där vi övar på höger vänster, plus och minus osv…

Dessutom stannar vi flera gånger och kör gympa längsmed vägen. Hmm, jag undrar vad folk tänker när dom ser mig köra igång och börja leda honom, ( upp, ner, höger, vänster böj på knäna osv… )

-Jag i klackar och kjol… 😂👢 Fniss!

Men det är viktigt för kroppen att man stannar korta stunder och rör på sig när man ska köra så långt.

-Så det så!

PTn inom mig hävdar det bestämt! 👊🏻💪🏻

20170822-HermanCaroan-114505-0056

Idag hände något märkligt. Jag stannade som vanligt vid Nyköpingsbro. Ett av våra vanliga stopp. Jag tog en kaffe, vi gick på toaletten och gick bort till en lekplats intill parkeringen som Lilleman tycker är rolig.

Då kom Madeleine Ilmrud med flera av banen.

Min föredetta bloggkollega och föredetta vän. Jag har inte sett henne sedan vi skiljdes åt efter New York.

Vad som egentligen hände kommer jag inte att gå in på. Varken då eller nu.

Men efter hennes uttalande via sin blogg om att hon inte vill ha med mig att göra så vet dom flesta av er om att vi inte längre umgås. 

Spontan som jag är så hörde jag mig själv ropa ”Madde” när jag fick syn på henne.Vi skiljdes knappast åt som vänner sista gången vi pratades vid,  och det som har hänt är definitivt inte uppklarat.

Jag har varit både sårad, ledsen…. men framförallt besviken. 

Hon såg pigg och fräsch ut☺️🌟👌🏻

Vi kramades, sa hej och stod och pratade en stund medan barnen såklart började leka tillsammans. Det var riktigt trevligt faktiskt…  Hon var påväg till Stockholm, vi ifrån Stockholm.

Tanken slog mig. Att trots allt som har hänt, trots allt drama och intriger som varit mellan vissa bloggare (inkl mig själv) så var det precis som om vi setts igår.

-Lite konstig känsla trots allt…

Hon hade sin lilla bebis med sig, nr tio i ordningen. ( shiiiit alltså, cred för det! ✨🙌🏻 TIO barn hade jag aldrig orkat med!)

Men det klarar Madde galant! Jag frågade om jag fick hälsa på henne, det fick jag.

-Sååååå söt liten tjej💖

Det som slog mig när vi sagt hej då och vi båda körde vidare åt varsitt håll. Det var det att jag har ”förlåtit” (nu menar jag generellt i hela situationen med övriga inblandade också )  Jag har släppt taget och gått vidare.

Jag tyckte att det var kul att träffas trots allt ☺️

Du anar inte hur ledsen jag varit över hur jag känt mig sviken av vissa av mina tidigare vänner. Hur jag verkligen varit förkrossad när jag förlorat dom som jag trodde var mina närmaste.

Frustrerad över hur jag aldrig fått komma till tals eller egentligen  fått möjligheten att förstå vad det egentligen var som gick snett. Falska rykten som sa att ”hon sa att han sa, att hon gjorde, som hen sa” Ja du fattar helt surrealistiskt. Sånt som inte borde förekomma bland oss vuxna mammor!

Jag blev hacke hackkyckling deluxe! Jag fick ta enormt mycket skit för ANNANS skit! 🙅

Det är aldrig ens fel att två träter. Det vet jag mycket väl. Men jag fick lixom halva blogg sverige emot mig, ett gäng starka kvinnor som totalt krossade mig internt och även till viss del utåt genom bloggar/sociala medier. 

Jag har inte vetat hur jag skulle reagera när jag möter vissa av dom. Men helt ärligt så blev jag glad över att träffa Madde, jag blev verkligen det.

Jag tar med mig både det ena och det andra genom det som har hänt. Jag VET vad jag sagt och gjort och står för det. Jag går med rak rygg och har accepterat att jag aldrig kommer att kunna påverka vissa saker.  Vad folk tycker och tänker det skiter jag faktiskt i. 

Jag har lärt mig att det är ytterst få som man kan lita på och som verkligen finns där när det gäller. Jag har också lärt mig att det finns några personer som styr och ställer genom att använda sin härskarteknik och det är deras lag som gäller. Man följer dessa som små patetiska ”ja-sägare”, och hoppas på att bli accepterad och vara inne bland ”rätt” folk. (INTE Madde, bara för att vara tydlig här och inte skapa fler intriger!!! ) 

 -Bloggvärlden är grym, ytlig, falsk och riktigt skitig!💩🤐😵👹

När jag väl insåg det, när jag accepterade det och tog ett kliv ifrån det. Då slutade det att göra ont. För vet man vad man dealar med, då blir man heller inte sårad i slutändan…….  

Jag kommer inte att se bakåt. Det som har hänt har hänt.

Jag är själv en bloggare…. men sköter mig själv och håller mig långt bort ifrån drama och intriger! 

20170822-HermanCaroan-114445-0052

Jag ser väldigt ljust på framtiden, jag har jobbat hårt med mig själv sista året.

Konkursen, dödsfallen och privata svek slog undan benen på mig jag blev gravt deprimerad och fick söka professionell hjälp. Tack var den hjälp jag fått och att jag varit mottaglig för att jobba med mig själv…. Så  har jag sakta men säkert kunnat komma tillbaka. Kunnat resa mig. Fokuserat på mig själv, och ”de mina”.

Skitigt i ”alla andra”. Lagat mig själv.

Jag är långt ifrån ”hel”. Men jag har kommit en bra bit på vägen.

Jag ser ljust på hösten. Spännande projekt på gång. Både jobb och studie mässigt. Ludvig mår bra och har börjat skolan på Öland, precis som han önskade ☺️

Jag har skaffat pojkvän. Jonas, min fina Jonas❤️ 

Ett nytt kapitel har börjat för mig sista året,  Jag har stängt och avslutat det gamla……

Kram & Gonatt

/ My Martens 

Kommentera (32)

Annons

En mysig dag med Lilleman, Teledejt med Madde Ilmrud, hjärnspöken och Vadstena!

FullSizeRender 35

Godkväll!

Wow vilken dag vi har haft! ÄNTLIGEN är det sol och varmt ute igen! Hoppas, hoppas, hoppas att värmen håller i sig! 

Idag har vi haft en heldag på Hotel Skansen i färjestaden.

Som ni kunde se i tidigare inlägg frukostbuffè… -bästa!

Följt utav lek och bus i parken, pool häng, bad, solning, fika och mys… en heldag alena med min älskade Lilleman <3

 IMG_6695 IMG_6700

Sååå mycket kärlek!

IMG_6703 IMG_6683

Lunch, Fisk och potatis till Lilleman, Kyckling med grönsaker till mamma…

FullSizeRender 36 IMG_6672

Ludvig var i vattnet mer eller mindre hela dagen. Jag fattar inte att han inte såg ut som ett russin! -haha!

Medan Lilleman simmade med puffarna framför mig så passade jag på att ta en telefondejt med min väninna Madeleine.

Madde och jag kan prata om allt och ingenting i timmar när vi lägger den sidan till =)

Många av er känner säkert till henne efter sina sex år i programmet Familjen Annorlunda, Med sina NIO barn.

-Hur får kvinnan tiden att räcka till?! Det får hon! 😉

Förutom att hon är en fantastisk mamma, bloggare och entreprenör så är hon också fotograf, en GRYM fotograf! 

Jag bara måste visa er några utav hennes bilder:

IMG_6669

IMG_6670

Visst är dom fantastiska??? <3

IMG_6671

Jag blir så stolt över henne! Hon är alldeles för blygsam gällande sin fotografering!

Madde jobbar proffesionellt som fotograf, så om du vill kan du boka henne till något speciellt tillfälle så kan du kontakta henne via hennes blogg HÄR <3

-Tack för mysig teledet, syns snart vännen <3

IMG_6704

Madde och jag är uppvuxna i ”byarna” bredvid varandra. Jag i Vasstena (Vadstena)  och Madde i Motala.

Jag har samlat mod till mig och tänkte ta med mig Lilleman och hälsa på min mamma i Vadstena inom ett par veckor.

Då ska jag självklart hälsa på Madde också =)

MEN, det är blandade känslor när jag åker tillbaka till Vadstena…

Ni är såååå många som frågar mig om min bakgrund, vilket är en låååång och komplicerad historia som jag inte riktigt vill dela med mig av, än iallafall.

Det enda jag kan säga är att Jag fick bli vuxen väldigt snabbt, jag har inte gått i gymnasiet utan har jobbat heltid sen långt innan dess. Jag har bott ensam sedan 13-14 års ålder.Precis som alla andra så har jag mitt bagage. Men jag har rest mig, vuxit och blivit stark. Otroligt stark. 

Jag har fått stå på egna ben, försörjt mig själv och verkligen kämpat för att överleva. Men oavsett vad jag har gått igenom… fysiskt eller psykiskt, så har jag alltid haft en överlevnadsinstinkt.

Delar av mig skulle mer än gärna jobba för ungdomar som behöver en knuff i rätt riktning. Ungdomar som behöver den där förståelsen som man kanske inte har utan egen erfarenhet… 

Oavsett vad man har gått igenom tidigare så har man alltid ett aktivt val.

Alla har vi olika bagage, och livshistorier. Från barndom, ungdom till vuxenliv, skilsmässor, familje relationer m.m. Livet går upp och ner. -That’s life!

Men jag blir så förbannat trött på alla människor som ”skyller” sina misstag och val på sina bagage, sitt trassliga förflutna eller sin förfärliga barndom, osv!

Allt har givetvis sin tid, man kan behöva sörja, bearbeta och vara nere på botten och vända.

-Tro mig, jag har verkligen varit nere på botten och vänt!

MEN istället för att beklaga sig, gräva ner sig och tycka synd om sig själv så kan man själv påverka hur man vill att sitt liv ska se ut FRAMÅT.

Varför lägga energi på det man inte kan påverka?!

Hur tråkigt det än låter så är vi ju alla medvetna om att man INTE kan påverka det som har varit…..

Men vad kan vi påverka? -Framtiden! 

image

”GÖRA OM OCH GÖRA RÄTT”

Vanliga ursäkter som jag har fått höra flera gånger dessvärre:

(som INTE har med min bakgrund att göra)

”oj, jag började visst knarka för farsan slog mig när jag var liten”

”oj, jag hoppade av skolan och började stjäla och deala med stöldgods för ingen hemma bryr sig om ändå om mig”

”oj, jag började visst jobba som strippa… vilket sen ledde till en bordell… då jag ändå hatade mig själv efter att jag själv blivit sexuellt utnyttjad och misshandlad”

”jag skär mig i armarna för att ingen ser mig”

”Oj, jag behandlar mitt barn illa då mina föräldrar behandlat mig illa”

”jag kan lika gärna kröka bort mitt liv, det är ända gången jag mår riktigt bra och inte tänker på det som varit”

SUCK!!!! Dubbel suck!

Jag tappar ju tråden fullständigt i detta inägget…

Poängen är att man inte ska ”kasta bort sitt liv” pga utav något som har varit, som man ändå inte kan påverka.

Hmm, ni märker ju hur jag sätter igång bara av att skriva att jag ska åka tillbaka till Vadstena, vi får väl se hur det går när jag väl är där 😀 

Jag får nästan dagligen mail och frågor om min familj. Har du ”Riktiga” syskon brukar folk fråga då alla härinne vet om att jag kallar Maggan för syster. Även om vi inte har blodsband så är och kommer hon ALLTID att vara som en syster för mig <3

Ja, jag har två ”riktiga” systrar,  som jag inte har någon kontakt med. Dom bor i Vadstena….Dom har inte valt att blogga eller vara med i tv-produktioner så för övrigt så håller jag dom utanför ”offentligheten” av respekt! men det är såklart en bidragande orsak till olustigheten jag känner gällande Vadstena. Jag är ju plötsligt så nära, men ändå så långt bort…. hmm… 

Vadstena förknippar jag med mycket negativa känslor och minnen från saker jag tidigare varit med om. Vissa saker har jag mer eller mindre förträngt, andra Saker har bearbetat och i stort sett helt lagt bakom mig. Men jag ljuger om jag inte erkänner att det är en rejäl känslomässig utmaning att åka ”hem” . Det stärker mig när jag väl har klarat av det….

Men ändå är det något olustigt och tungt som kommer över mig när jag tänker på att åka tillbaka till Vadstena.

 Vadstena är egentligen helt fantastisk, underbart  och vackert . Denna charmiga lilla stad har en massa mysiga gränder och kullerstensgator precis intill Vätterns underbara stränder…

-Ändå gör denna lilla stad att jag blir extremt ångestfylld inifrån och ut! Jag kan faktiskt känna mig fysiskt illamående, och stressad över tanken. 

Det är verkligen att tampas med mitt förflutna att åka till mina ”hemma trakter”. 

Men samtidigt så ska det bli såååååå fantastiskt kul att träffa min mamma och Madde =)

-jag längtar efter er! <3

När jag väl är där så vill jag såklart passa på att träffa mina andra gamla kompisar också….

Jag måste bara ta mig över tröskeln och ta mig dit 😉

Nu blev detta ett betydligt mer känslomässigt inlägg än planerat….

Så från det ena till det andra, MISSA INTE TÄVLINGEN i förra inlägget 😉

Stor kram /My Martens

Kommentera (22)