Lilleman flyttar upp till Stockholm…

• Inlägg av: My
• Datum: 11 oktober, 2019
• Kategori: Allmänt
• Se alla 138 kommentarer

I samarbete med Lapoint surfcamp i portugal  Befinne jag mig på just Lapoint Surfcamp. 

Wow, wow, wow!

Nu är det ju fullkomlig kalabalik här inne bland kommentarerna igen, VARFÖR?

-Förbered dig på ett LÅNGT inlägg! ??

Som läsare har DU ett eget ansvar. DU bestämmer VEM du vill följa, VAD du vill läsa!  Jag är genom bloggen offentlig. Bloggen är en lifestyle-blogg, som följer mitt liv likt en dagbok. Jag kan inte välja vem som läser/följer…. Men DU kan!

Jag har bloggat i över 7 år nu.
Jag har låtit bloggen följa mig likt en skugga. Vi har upplevt med och motgång. Vi har vuxit tillsammans.

Backar vi till mina första inlägg så kan jag se en klar förbättring?

Trots dyslexi så har faktisk bloggen hjälpt mig…… OCH många andra att VÅGA satsa på det man vill.

( Vem hade kunnat tro att jag med dyslexi skulle hamna som en av Sveriges största bloggar tex? )

Jag bestämde mig tidigt för att jag INTE skulle leva efter bloggen, utan bloggen får leva efter mig…

Då och då har jag såklart tillfälligt, tappat bort mig själv, men varit medveten och styrt om igen.  Men bloggen är en dagbok där jag delar med mig av mycket…..

MEN hur jag än gör så är det en del envisa små rackare som stannar kvar här inne, TROTS att dom inte tycker om det jag gör och delar med mig av.

Några exempel:

OM jag lägger upp ett träningsprogram ( ytters sällan) Då skriver de att jag ska sluta tjata om träning, för att det INTE är en träningsblogg.

OM/När jag inte skrivit om min träning. Då ifrågasätter man om jag aldrig tränar längre och ber mig skriva om träningen ( ?!?)

OM / När jag hittar på något roligt  med min son , ( bio, grönan, eller vad som) Då påpekar man tydligt att jag borde vara hemma med honom och ta det lugnt ( -tillåt mig att sucka högt ??‍♀️)

OM/ När jag skrev om studion, lät er hänga med behinde the scenes när jag jobbade arslet av mig för att få den klar.

Då var det fel, för ingen brydde sig om att läsa om studion eller min träning ?

NU/NÄR jag INTE skriver om studion, då ifrågasätter vissa om den finns? ??‍♀️? ( trippel suck!! )

NäR: jag utbildade mig till PT, så hade jag redan jobbat 4-5 år i hälsobranschen, parallellt med allt annat. När jag sedan gick den längre utbildningen blev jag HELT sågad! För det passade tydligen inte mig, jag såg varken tillräckligt tränad ut, och blev ifrågasatt om jag verkligen hade utbildat mig?!??‍♀️

(ja, det gjorde jag…. utbildningen var tuff, och bland det roligaste jag gjort ???)

Då kom följdfrågorna ”varför jobbar du inte längre som PT” jag vet inte HUR många gånger jag svarade på detta. Jag hade ALDRIG som plan att jobba heltid som PT.

JAG utbildar mig för att fördjupa min kunskap och förståelse för branschen. För att omvandla min hobby till ett yrke. För att bygga upp en struktur där jag kan göra det jag brinner för. Resa. Träna, och inspirera andra människor.

Det är INTE här inne jag inspirerar till själva träningen.
Det gör jag med mina deltagare på resorna jag gör både i Sverige och utlandet…..

Det vet dom som varit med på någon av mina resor! ??❤️

-Jag lever MIN dröm!??‍♀️??‍♂️?‍♀️?‍♀️?️‍♂️

-En fråga till dig, lever du DIN dröm? Har du skapar det liv DU vill leva?

(Reflektera &  kommentera gärna kring den frågan  ?? )

Jag har hittat en livstil där jag tjänar pengar OCH marknadsföra mina projekt via mina sociala medier.

Samtidigt som jag jobbar med blogg, Lohilo, träningen, resorna, bootcamp och några få fysiska klienter.

Jag ÄR entreprenör och vet inget annat än att skapa, strukturera, accelerera och göra business på olika sätt och i olika former.

Jag är ett levande PR/markanförings-geni ? Och har jobbat med just det i HELA mitt liv! En röd tråd genom alla mina projekt…. 

Ni vet att jag flyttade hemifrån som 13 åring och kickstartade vuxenlivet på ostadiga men målmedvetna ben. Det fanns inga allternativ. Det fanns bara en väg, och det var uppåt. Konstgjord andning tills den dagen jag fyllde 18 och då blev myndighetsförklarad och kunde börja leva ”på riktigt” 

Jag var butikschef som 15 åring, och hade hand om marknadsföringen redan då  ( det borde jag iof, inte fått ha, med facit i hand?)

och nu kommer vissa skriva , ”man flyttar inte hemifrån som 13 åring, man är inte butikschef i den åldern osv”

-Tro mig, jag HÅLLER med, men i mitt fall var det så!! Rätt eller fel….. galet fel!

Men jag anpassade mig till vuxenlivet och har alltid gjort mitt bästa utifrån MINA förutsättningar.

Jag ser inte problemen, jag är lösningsorienterad och går direkt på lösningen ??

Men den röda tråden här inne är att VAD jag än gör, så är det ett visst klientel ( några få små rackare som INTE tar sitt eget ansvar och slutar att läsa MIN blogg, som följer MITT liv!

Utan istället letar fel, är missunnsamma, kritiserande och ifrågasättande .

Går det liiite för bra för mig, så ska det tryckas till.

Ni fattar…. jag kan dra huuuuur många exempel som helst på när jag säger en sak, och de ”små rackarna” går helt tvärt emot!

Men pallar inte fler exempel ??‍♀️ Jag tror att ni fattat poängen!

Det finns ju en suuuuper enkel lösning! ???

Till er som endast letar just fel, och saker att klanka ner på: -LÄS INTE MIN BLOGG!

Gå vidare, släpp taget och sluta följ mitt liv…. Då det uppenbarligen bara upprör, irriterar och alltså INTE gör er gott så måste ni släppa taget! ??

-För detta är JAG! Min blogg, MINA spelregler! Jag kommer fortsätta vara jag! Med allt vad det innebär! Stavfel, återupprepning, långa inlägg, korta inlägg….. Allt som JAG gör och VÄLJER att dela med mig av.

(för jag hoppas att även ni förstår att jag har en integritet och ett privatliv…. om inte, så kan jag understryka, att det har jag! ?)

Denna hösten har jag bett om TVÅ saker ifrån er. 

Jag har bett om liiite överseende och liiite tålamod! Då jag periodvis varit lite mindre aktiv här inne….

Förutom mina retreat/träningsresor, bloggen, studion, och mitt relativt nya jobb på Lohilo så har jag sysslat med någonting mer.

Lohilo jobbet har ju verkligen retat gallfeber på mina ”haters” ?.

Jag ÄLSKAR mitt jobb, och kan kombinera det med allt jag redan gör…… Lohilo är numera en del av min livstil, och ingen kunde vara gladare än jag som får vara en del på den ”resan” vi har framför oss ????

MEN, denna hösten har inte varit någon annan lik.

Mitt privatliv har varit mer än påfrestande. Vissa saker orkar/vill jag inte gå in på. Därför har det varit skönt att jobba så mycket som jag gjort det har distraherat det som varit tufft…. ( jag funkar så!) 

Jonas och jag har flyttat ifrån varandra……. Vi är fortfarande ett par, men bor inte ihop. ( = extremt påfrestande omställning…. tiden får utvisa vart vi landar  )

Nya rutiner,  jobb, pendling och allt vad det innebär. En flytt ifrån öland m.m  En trasig väninna som inte mår så bra ( Åza ❤️ ) En extrapappa som inte heller mår så bra efter Stroke och allt som det innebär

-Behöver jag säga mer?

Eller kan jag få liiite förståelse för att även jag kan ha det lite ”mycket” ibland?? Livet. 

MEN, nu till kärnan. Jag har suttit i dialog med socialtjänsten, skolan, kuratorer, Ludvigs pappa ( och styvmamma ) . Om, och om igen senaste veckorna.

Min personliga inställning till soc, som ”kastade mig till vargarna” och låste in mig på ett P12 hem som barn, ensam tjej med endast äldre killar.

Min personliga relation till soc, som satte mig UTANFÖR systemet som gjorde mig till iof, en stark men j*vligt ärrad själ! Min personliga relation till soc är minst sagt lite frostig!

(detta är en av flera konkreta frågor jag fick av soc)

Så det var med dubbla känslor jag klev in på mitt första möte. En del av mig förflyttades ca 18-19 år i tiden. Det började snurra, jag stelnade till, fick nästan en panikångest attack redan i väntrummet. Allting kom ifatt. Smärtan, sorgen, ilskan, besvikelsen….. rädslan.

Rädslan över att aldrig få komma hem, rädslan över att bli bortlämnad, rädslan över att inte tillhöra något. Men jag samlade mig, och landade i nuet.

Jag ÄR ett maskros barn? 

Men jag är också väldigt medveten, stark och lojal! Jag trodde fram tills för några är sedan att det var något dåligt. Jag skämdes över att säga det, och undvek allt som hade med det ordet att göra!
Men idag inser jag att min uppväxt, min resa som maskrosbarn har format mig till den jag är idag! ????❤️

Jag har blivit ödmjuk, snäll, omtänksam, evigt positiv, driven, envis ( på gott och ont ?) Jag tar ingen eller något för givet!

Jag har valt att vara positiv. Trots svek, har jag lärt mig att våga ge människor en chans! ( den satt långt inne… ) 

Jag lovade mig själv att aldrig någonsin bli bitter, att aldrig ge upp! Att ALLTID klara mig själv!??

-Sagt och gjort! Det bor nog en Pippi-Långstrump i mig trots allt! 

MEN, nu handlar ju inte detta om mig. Det handlar om mitt ALLT!
-Min Lilleman ❤️

Han är min styrka, men också min svaghet. Han är den som ger mig styrka genom ALLT, men han gör mig också sårbar……….. ☺️

Så dessa socialtjänst möten handlade inte om mig. Utan om honom. Efter dessa möten med soc, så är jag inte längre fientligt inställd till dom.

Jag förstår att jag personligen för 18-19 år sedan hamnade mellan stolarna. Jag förstår att alla handläggare inte är som just dom jag råkade ut för….

Jag vill även understryka att ludvigs pappa och jag INTE är i någon vårdnadstvist eller tingsrättsförhandling som vissa skrivit här inne.

Vi samarbetar❤️??
Vi kommunicerar och hjälps åt.

Trots våran historik, med två syskon som är lika gamla och ett förflutet. Så har vi ALLTID satt honom ( och syskon) först ❤️

Jag blev så sviken man kunde bli, lämnad med nyfödd efter ett långt förhållande, med företag, gemensamt boende, bonusbarn och allt som hörde till. Jag blev brädad av en ung 17 årig tjej.

Om det var lätt? Nej. Om det gjorde ont? Fruktansvärt! Skippar detaljerna på denna uttjatade historia! Det var bara  att göra det bästa av situationen…..  idag lever dom tillsamman, vi kommer lixom aldrig att ”bli av” med varandra.

Ludvig blev ett skilsmässobarn, det var det enda jag inte ville skulle hända. Ändå hände det. Om resan hit idag varit enkel? Nej….. inte alls.

Men vi är två familjer, som ger dubbel kärlek, och som pusslar. Jag tycker dessutom om ”den där” tjejen trots det som hänt.  hon är vuxen idag och jag kunde inte önskar mig en bättre bonus-mamma till Ludvig ❤️ Men, 

Ludvig ska flytta upp till mig. Han kommer börja skolan i Stockholm. Tanken är att detta ska ske vid jullovet. Så att det blir ett naturligt avslut, med en bra uppstart.

Vi kikar på skolor just nu. Jag besöker den ena efter den andra. Lite papper ska fixas, han ska få hälsa på och en överlämning mellan skolorna kommer att ske. Ludvigs pappa och familj kommer att vara med på inskolning. Vi är överens och hjälps åt.

Ludvig är överlycklig på ett sätt ❤️?? ( hans vilja) Men också skör och påverkad av den omställning som det innebär………

så därför mina kära vänner så har inte min tid räckt till. Mitt privatliv har varit kaos, men landat i något bra. Ludvig kommer naturligtvis att träffa sin pappa så mycket som möjligt. Helger & lov.

Vi kommer fortsätta sätta honom först, men med nya rutiner och en nystart i Huvudstaden.

Mina tårar rinner av LÄTTNAD! Jag saknar ord som beskriver detta…… Jag gråter av lycka!!! ???❤️ Jag känner tacksamhet ??

Men detta är alltså en ganska stor anledning till varför jag periodvis varit mindre aktiv här inne….. samt fullkomligt ignorerat kommentarsfältet med oviktiga kommentarer om konstiga grejer!

Jag har en hel del att fixa innan han flyttar upp, men nu ska vi börja om……….??❤️?

Och nu vet ni hur det ligger till! Så som ni kanske förstår så har fokus legat på det som är allra viktigast, Lilleman!

Även om jag formats på ett ”bra” sätt, och på något mirakulöst sätt landat på fötterna efter det jag har varit med om…?? . Så är jag mer än mån om att skydda Ludvig från allt som liknar mina erfarenheter.

Jag ”curlar” honom inte. Jag uppfostrar honom med en grundinställning att man inte får någonting av sig självt, att livet är långt ifrån rättvist alla gånger och att man inte kan ta någon/något för givet utan ska påminna sig om att vara tacksam…..  

MEN, jag vill såklart skydda honom från allt som han inte ska behöva dela med. Ge honom de bästa förutsättningar som han förtjänar ❤️

/My Martens

ps: gällande studion har jag artigt men vid återupprepade tillfällen förklarat att jag är fullbokad förhållandevis till hur många klienter jag har möjlighet att hinna med ?, och inte släpper in fler kunder just nu! Hur det blir efter årskiftet när allt ”landat” det får vi se då… men är det så tillsvidare. 

Kommentera (138)