Stark, men skör… Tvådelade känslor.

• Inlägg av: My
• Datum: 8 november, 2018
• Kategori: Allmänt

Godkväll…… 

Detta är min extrapappa❤️

Jag är så glad och tacksam över utvecklingen under dessa veckor??

Från att vara kritiskt där överläkaren sa till mig att ta vara på dessa dagar och att prognosen inte såg bra ut. Där vi tog dygn för dygn, till att stabilisera sig och idag se hopp om framtiden.

-Han är en sån kämpa! ❤️??

Men han är också skör. Han sover mycket, och ingenting är eller kommer att bli som förut. Jag själv vet inte riktigt hur vi ska få ihop allting.

Jag ser en sorg i hans ögon, och jag kan känner hans oro och till och med rädsla för framtiden. Hans förlamning ställer till det för honom. Han sitter och  lufter sin arm som inte svarar på kommandon, mem envis som han är så försöker han.

Idag är det tredje natten på boendet. Han sover bättre där än på sjukhuset. Medicinen börjar hjälpa till. Jag hoppas att han kan ”landa” i situationen där…..

Jag har försökt trappa ner min närvaro. Inte för att kag inte vill vara där, utan för att förbereda honom. Han är så van vid att ha mig vid sin sida från tidig morgon, till sen kväll…… Det finns ingenstans jag hellre hade velat vara på, än vid hans sida ❤️

Men.

Nu har jag varit där två gånger om dagen. Jag  försöker förbereda honom på att jag behöver gå tillbaka till mitt jobb. Min vardag och mitt liv. Jag längtar hem så att det värmer i kroppen.

Längtar efter min Jonas!!!!!!!!!!!!!!!!?

Längtar efter mina rutiner som jag är så beroende av. För min egen psykiska (o)hälsa är mina rutiner A & O för att jag ska fungera. Men på något sätt har jag hittat nya rutiner på sjukhuset. Med personalen, hjälpen och som en förlängd arm till sjukvården. Så nu när vi äntligen kom till boendet så tappade jag rutinerna helt, och direkt så blir även jag orolig, stressad och ångesten kommer krypande.

Men jag tror…. Jag VILL tror att han kommer hitta det sociala, genom andra dom är i samma eller liknande situation som han själv är i. Nu kan han även träffa sin fru dagligen, vilket är fantastisk ❤️ Dom bor på olika avdelningar och våningar. Men i samma hus ??

Idag när jag körde upp honom till henne så möttes vi dessvärre av att hon var magsjuk. Så vi önskade henne krya på sig och backade ut från rummet på en gång. Det sista min extrapappa behöver är magsjuka! Samtidigt så är mina känslor delade. För även om jag längtar hem, så är jag inte tillfreds med att lämna honom. Jag vill kunna ha en daglig kontakt ?

Jag kommer att pendla ner till Öland som vanligt, men det är ju veckor emellan…. Just nu känns timmar som en evighet, så hur jag ska kunna ”acceptera” avståndet och situationen vet jag inte riktigt….. Vi har kommit överens om att ha regelbundna telefontider förmiddag och eftermiddag ❤️ Och så kommer jag självklart att åka ner så ofta som jag kan helt enkelt……

-Men ändå,  Tvådelade känslor! Jag har både hemlängtan och separationsångest ??

Imorgon efter att Ludvig slutat skolan så åker vi till Stockholm. Förmiddagen hos extrapappa ❤️

Nu ska jag försöka få ”Lillan” (katten) att komma fram och äta lite mat och föröka ge henne lite kärlek….. Hon ligger nämligen längst upp i våningssängen i Ludvigs rum och gömmer sig bakom en stor nallebjörn ?

-Visst är hon söt??

Någon som kan tänka sig att ge Lillan ett nytt, tryggt, och kärleksfullt hem kanske? 

Det ska jag själv fundera seriöst på, att lämna bort henne. Jag tror nämligen inte att hon fungerar med mina två kissar som kag redan har. (Som jag också saknar enormt mycket!!❤️) Men men. Det tar jag tag i nästa vecka…..  

-Vi hörs imorgon, kram och gonatt!

/My Martens