Foto: Linda Brolin
Mamma-vecka! ❤️
Äntligen hemma med Lilleman i min famn❤️. Kärleken är obeskrivlig! DEN känslan att få ta emot honom i min famn ❤️
Ojojoj vad det sliter att pendla!!!
Att bo en vecka här och en vecka där. Att vakna och inte veta vart man är förrän några sekunder senare…. Att inse preciiis när man ska sätta på sig tex en jacka, att ”nej, den är kvar på öland/täby”, eller att schemalägga sig på fel plats vid ”fel” vecka. Att få slänga/köpa nya blommor varje vecka, då dom hinner vissna när jag pendlar. För att inte tala om maten. Jag har slängt sjukt mycket mat som stått och blivit gammal.
Eller för att inte tala om dom 4800 mil jag spenderar i bilen i endast pendling…. dvs, ca 480h = ca 69800:- (utan slitage) dubbla kostnader som då kräver DUBBELT jobb…. dubbla liv, dubbla åtaganden.
-Ja, du fattar va? ☺️
Hur jag än gör, hur jag än planerar så gör jag någon besviken. Det är alltid någon som väntar eller förväntar mig att vara någonstans. Tiden räcker aldrig till!!!
En känsla av att vara otillräcklig. En kombination av att inte kunna leverera 100% utan istället leverera ca 75%.
Att bara leverera ”halvdant” på jobb, på studier, som vän, som mamma OCH som flickvän.
Detta och flera andra åtaganden till.
Jag sätter höga krav på mig själv. Jag vänder ut och in på mig själv för att räcka till, för att hålla ihop…
Det är en sak i teorin att schemalägga dubbla pass Stockholms-veckorna, att planer pendlingen med kör-sträckor och flyg-tider och tider/schema att få ihop det osv… det är en sak.
Att få in i diverse kontrakt att fysiska jobb endast fungerar Stockholms-veckorna är också en sak…
MEN Att leva ut planeringen i det praktisk var ärligt talat en MYCKET större utmaning än vad jag kunnat förställa mig!
Just nu… Just idag är jag trött. Riktigt TRÖTT!
Så nu tänker jag släppa allt, för stunden och krypa ner i sängen med min Lilleman ❤️ (Och kissarna )
Låta skolböckerna ligga, strunta i att packa upp…. bara mysa med Lilleman och fylla på med energi❤️
Ja du…. ikväll var jag inte på topp. En mammas känslor helt enkelt.
Kram
/My Martens
Sov så gott med Lilleman så ska du se att i morgon känns det bättre kramisar ?????????
Du är fantastisk o gör ditt bästa., men slit inte ut dig nu så du kraschlandar istället. Ta hand om dig❤
Planera bättre sov gott du o lilleman
Förstår att du har stora utmaningar att pussla ihop allt. Tror du gör allt du kan man såklart känns det tufft. Kram på dig!
Det låter nästan omöjligt att du ska fortsätta ha det så här i flera år. Frågan är väl om du orkar och kan få till en vettig planering, så att du fixar det.
Önskar dig verkligen lycka till My, Vet att du är envis o målmedveten o kämpar på allt du kan. ??
Super morsan ??⭐️
Ta hand om dig och din lille vapendragare ?. Kram Sara ?
Nej ingen supermorsa detta är totalt ohållbart kommer aldrig att funka hur mycket du än planerar och vänder ut och in på dig själv du är bara människa. My bestäm dig för att vara på Öland för din sons kärlek är den som varar livet ut. Du fixar säkert jobb där, förstått du vill mycket men detta kommer inte fungera.TRO MiIG . Lycka till. Krascha inte då är vägen lång tillbaka.
Du måste ju vilja leva så här?! Och få en kick av det? Annars kan man ju inte frivilligt sätta sig i situationen. Kan inte förstå hur du sen som färdig mäklare ska genomföra detta jobbet med visningar och allt som hör till i förväntningarna av köpare och säljare. Men du kanske fixar det, jag skulle vara så impad! Jag hade aldrig gjort det, inte en chans. Jag är mer för lugn livskvalité men man är olika inser jag! Du njuter säkert av detta och skulle hata mitt liv 🙂 Lycka till!
Håller med! De vänner jag har som varit mäklare har alla slutat, extremt slitigt jobb där du är upptagen både på helger och kvällar när andra har kvalitetstid med familjen ? Så jag förstår inte heller hur det ska gå till om fokus är på lilleman..
hej Malin! Vad kul att du är tillbaka…. Eller? nej! Du fortsätter att med dina varierande pikar kritisera min mammaroll. mig som person, mina val i livet osv. Idag BTETYDLIGT trevligare än tidigare. Men ändå, samma lite obehagliga underton.
Vart vill du komma? vill du såra mig? Är du besatt av mig?
Du har sagt ”tack och hej” så många gånger att jag tappat räkningen… ändå fortsätter du lära, ändå fortsätter du att kommentera. Hurvida dina såkallade vänners erfarenheter kring mäklarbranschen är eller inte. (låter lite påhittat i vanlig ordning ifrån dig) Men man vet ju aldrig. Det påverkar inte mig, mina val, min familj eller våran kärlek och vårt liv.
MÅNGA nyexaminerade mäklare stannar inte ett år inom branschen. Dom ger upp innan dom ens börjat. Så är det även i andra branscher, där det krävs sjukt hårt arbete i börja med att bygga upp sin egna kundkrets. tex, frisörer,personliga tränare, bilförsäljare… osv. Det krävs vilja, styrka STRUKTUR, fokus och ett sjukt driv och spetskompetens inom det område man väljer att inrikta sig på. (kommersiella fastigheter, bostadsmarknad, gårdar, lägenheter hus storstad/småstad inrikes/utrikes osv) Vet du kära Malin… nu ber jag dig vänligt men bestämt att lämna mig, ifred. Dina kommentarer kommer hädanefter att åka rakt ner i skräpposten utan att läsas. Ditt IP och din mail kommer att sorteras bort… En reminder om dina senaste kommentarer….. Så nu säger jag TACK och HEJ! / My Martens
//Senaste kommentarer ifrån [email protected]:
Postat 2017-09-13 kl. 21:15
nyfunna vän Anna och du är sååå lika!! Förstår att ni hittat varandra ?Så som hon betedde sig mot medtävlarna i gårdagens avsnitt, ja det är samma sätt som du haft mot alla ska tidigare vänner som enligt dig svikit dig, beter man sig illa får man skit tillbaka! Jag är inget nättrollmutan har helt enkelt tröttnat på falskspelet och dramat på denna sk blogg… Du och Anna kan ju snyfta lite ihop och söka sympatier! Undrar själv varför man fastnar vid att läsa en blogg som är allt annat än ärlig men det är väl det som gjort det lite spännande – men som sagt nu säger jag tack och hej! Förmodligen kommer en vass kommentar från dig och jag säger bara varsågod!
Postat 2017-09-15 kl. 22:56 | Som svar till My.Då vill jag inflinka att du är otrevlig i ditt svar allt som oftast och jag har svårt att tro att det är en och samma person som skriver alla frågor här… Du känns allt annat än ärlig i ditt bemötande! Klart folk blir nyfikna på hur man kan lösa en utbildning på ett alternativt sätt – Dvs utan att gå en högskoleutbildning! och mer svar borde gå att ge utan att nämna varesig summor och avtal…
Postat 2017-09-16 kl. 21:53
Avslutar kvällen med att slösurfa lite.. har inte ägnat bloggar och andra sociala medier en sekund tidigare idag då jag haft fullt fokus på mina barn.. Nu sover de och jag kollar som sagt, undrar då My varför du ägnar så mkt tid åt att förklara och försvara dig? Dina svar kan inte få läsarna att ändra åsikt.. vi uppfattar det du skriver på vårt sätt och jag tillhör den skara som tycker att tonen är snäsig och otrevlig allt som oftast! Undrar varför du ens väljer att släppa igenom läsares kommentarer som du ogillar?? Alla skickas ju till granskning! Du verkar lägga väldigt mkt tid på att skriva inlägg, kommentera, spåra adresser osv och jag undrar såklart vad din stackars son gör under all den tid du lägger på det? Hur närvarande och fokuserad är du på det viktigaste du har i livet? Din prioritering tycker i alla fall jag är sorglig! Har du dessutom klämt in allt annat som du redogjort för undrar jag verkligen vad som är viktigast i ditt liv! Värt att tänka till på tycker jag!
Postat 2017-09-27 00:04
Nu har du gått över gränsen människa! Varför lägger du tid på att kommentera om du inte bryr dig? Är det jag som är sjuk? Svaret är NEJ verkligen inte! Men sanningen gör ont..att mina vänner inte varit mäklare.. ja du det finns en verklig värld där utanför din bubbla.. Jag har själv valt bort att jobba med inköp efter jag fick barn, för mkt resor.. Så jag väljer tid före pengar! De kommer tacka mig för det i framtiden är jag säker på och jag kommer aldrig ångra mitt val! Fortsätt du i din bubbla men för sonens skull sök hjälp ? Stackars kille som fått en så sjuk mamma.. så sorgligt! //
Fina My, du kan inte fortsätta på detta viset. Det e ohållbart. Men att råda dig, till att göra si eller så, måste du själv avgöra. Är bara rädd att du går in i väggen. Ta hand om dig❤️
Tycker så jäkla synd om dig. Du får göra alla uppoffringar. Extremt ekomiskt. Extremt jobbigt mentalt. Vad har pappan gjort för uppoffringar?
Vad får du för för stöttning och förståelse från hans sida i detta?
Antar att han kräver halva barnbidraget trots detta. ( Ja det har han rätt till juridiskt och ja 500 spänn är en spott i havet i detta fall) men i allafall.
Förstår inte detta och kommer nog aldrig göra det för det är inte min sak och jag har långtifrån alla fakta på bordet.
Men ibland undrar man varför din son inte bara kunde få bo hos dig i Stockholm. Varför kunde pappan inte bara ge dig den gåvan. Med tanke på allt som hänt och med tanke på ditt välmående. Säger det bara som en medmänniska. Ja jag förstår att man som pappa vill träffa sin son mer än en gång varannan helg men ibland får man tänka på det man har och det man kan ge till andra ( i detta fallet till dig)
Människor har gjort större uppoffringar än så livet. Jag tror folk vet vad jag menar.
Fast jag förstår faktiskt inte vad du menar? Varför ska barnet behöva ”förlora” den ena av sina föräldrar? Det är barnets rättigheter det gäller. Inte vi som föräldrar. Samt som My har förklarat tidigare, så har han ju syskon på Öland som han självklart vill träffa. Ska han behöva ge upp dom oxå, för att My hellre vill bo i Stockholm? Tycker My gjorde rätt som flyttade tillbaka till Öland. Tyvärr så känns det ju (precis som hon berättat) att hon inte är helt nöjd med lösningen. Hoppas bara att My mentalt kommer palla detta. Risken för att gå in i väggen känns ganska stor men tanke på hur hon flänger och far. Men jag anser att hon gjorde helt rätt som flyttade tillbaka. Barn har rättigheter och vi föräldrar har skyldigheter!!!!
Nej i ditt resonemang ser jag klart och tydligt att du inte förstår så jag ser det rätt meningslöst att förklara en gång till men en fråga du kan ställa dig själv är:
Tjänar ett barn på att en förälder eventuellt kraschar mentalt med alla dess följder ?
Då har ju det barnet förlorat den föräldern åtminstone till en stor del.
Så allt är inte så enkelt som det låter i teorin.
Att stressa järnet av sig så pass mycket är inte hälsosamt.
Då du kommit in i det här livet blir det nog lite lättare. En ny sak är jobbigt att komma in i. Och du har många nya saker att vänja dig vid. Försök att inte oroa dig för framtiden. Oro tröttar så mycket. Nu är du på Öland, lev så mycket mammaliv du kan den här veckan. Kram ?
Kärleken till sina barn kan få en att förflytta berg… Andas, mys med din mini-man och ha tillit. Allt ordnar sig. Sänk kraven på dig själv, du duger precis som du är. Du är stark som kämpar på!! Tänk bara på att lyssna in kroppen och vara extra snäll mot dig själv. Stor kram!
Skulle du inte kunna flyga emellan i stället, då spar du tid. Men det kanske blir mycket dyrare?Du måste sänka dina krav. Viktigast är du, ditt barn o din pojkvän och din utbildning o jobb. Dina vänner som är vänner förstår om du inte hinner med dom nu. Kram!?
Nån skriver supermorsa.
Håller inte riktigt med om det.
Bortsett från det jobbiga i att behöva pendla för att vara hos sin son så är ju mycket av det hon gör och skriver om ganska egna val.
Till dig My vill jag säga att när du kämpat dig genom tiden med studierna och får börja jobba som mäklare då kanske det lugnar ner sig.
Finns många många som har skulder de måste jobba sig ut ur men som inte har resten av ditt liv, där du ju trots allt verkar ha mycket kul också.
Det blir bättre med tid ska du se och tar du även fortsättningsvis sonen som prio ett så blir det bra även om du tycker att du inte räcker till.
Försök att njuta av Ölandsveckan. Då laddar du batterierna föratt orka med storstadens krav. Kram ha en mysig vecka?
Du är bästa mamman lilleman kan få, glöm aldrig det. Men du måste vara snäll mot dig själv oxå. Vila när du kan, gasa när det går..
Kram
Men, snälla, rara, det är helt omänskligt att leva som du gör. Och du har just börjat med detta stressliv, du kommer att krascha, tyvärr om du väljer att leva detta stressliv.
Tänk på din hälsa. Förstår att det är mysigt med pojkvännen och nya jobbet, men tänk dig för.
Detta ska du leva med i 30-40 år framåt. Klarar du det ?
Kram
Till Lena! Håller med om att detta självfallet inte går i längden. Högst 1 år kanske. Man kan inte ha 2 liv, ett i varje stad. På tok för långa pendlingsavstånd. O till vintern? Pendla i halka o snöstorm o mörkerkörning, bevare mig väl. Du hade alla gånger vunnit i rätten med en tuff advokat o fått vårdnaden i Stockholm med tanke på hur många ungar ditt x redan har. Vi lever i ett jämlikt samhälle idag o x:en har ingen förtur som många tycks tro. Barn är mera anpassningsbara än vuxna. Att barnet vill gå i 1:a klass med ett syskon, man måste ta ett beslut som i första hand gör livssituationen hållbar för mamman där hon har sitt jobb, ett barn ska inte få bestämma var familjen ska bo, det är de vuxna som ska fatta besluten. Det är värre att flytta barnen när de väl börjat högstadiet, men innan dess är det inga som helst problem barn får kompisar väldigt snabbt.
Leva med i 30 till 40 år Lena? Men snälla nån det fattar du väl att livssitustionen har ändrats långt innan dess!!
Fast varför håller alla på med föräldrarnas rättigheter. Det är väl ändå barnens rättigheter man ska se till? Vi föräldrar har bara skyldigheter att se till att allting blir bra! My gjorde det som dom flesta normala föräldrarna hade gjort. Lyssnade på vad hennes son mest ville. Sen förstår jag oxå att det är saker vi inte vet om, som vi inte heller ska veta om. Men blir bara så less på att alla säger tex, han har ju flera barn. Och?? Hans syskon finns på Öland, och om möjligheten nu finns, varför hindra dom från att växa upp tillsammans?
Förstår din känsla! Det är bara att kämpa på. Ta hand om dig och din familj!
<3
30 – 40 år ??? Ska barnet bo hemma så länge menar du ? Omg!
Förstår hur du känner dig, man vill så mycket i livet men tiden rinner bara förbi en. Det är svårt att hänga med och man vill finnas till för alla. Kämpa på tjejen, jag vet hur svårt det är, planeringen är det viktigaste. Jag har själv en förmåga att bara lägga på mig grej efter grej, tar på mig allt och lite till. Det är plugg, jobb, träning, barn och familjen med allt därtill. Men glöm inte att andas, prioritera rätt, skippa de sakerna du kan pausa för ett litet tag bara. Kör hårt
[…] Mys liv verkar vara allt annat än harmoniskt och hon försöker puzzla ihop vardagen med en vecka på Öland och en vecka i Stockholm. Herregud, jag känner hur det kryper i mig bara av att läsa hennes inlägg. Har man en gång varit utbränd så hör man varningsklockorna ringa lite högre och lite tydligare än andra människor och jag hoppas bara att My får till sitt liv innan hon kraschar helt. Läsarna verkar även de vara oroliga för henne och hennes livssituation. […]