VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Avslutat kapitel…… Nytt kapitel….. Bloggvärlden kan var grym…. men vet man vad man dealar med, så är det okay.

IMG_4654

Foto: Herman Caroan?

Hej fina!

Mer höstkänsla. Med DET leendet på läpparna?

Jag, framför ett fantastiskt blomsterarrangemang md en uppsättning blommor som börjar blomma efter att sommarblommorna slutat blomma??

NU är jag ”hemma” på Öland. Lilleman och han har bilat hela dagen. Känns dock inte som att jag åker hem. Det känns som om jag åker ”bort”. Knepigt det där… ?

-Jag är HELT slut!?

Det tar på krafterna att köra så långt. ”Tant” orkar inte med denna typ av pendling längre! Jag veeeet att jag är långtifrån äldst här inne.

Men någonting har hänt med mig senaste året. Energin är inte densamma. Jag behöver sova mer. Jag är generellt tröttare. Jag känner av min tidigare utbrändhet/depression och känner mig inte fullt så stark som vanligt.

MEN, mycket, MYCKET bättre än tidigare. Jag tror nog att jag bara behöver några månader till på mig för att bli helt återställd kanske…. Men i vilket fall som helst så MÅSTE börja flygpendla snart!

-PUNKT! ?✈️

Att aktivera Lilleman under tiden som jag kör är en utmaning.  Nu hade Jonas fixat film på datorn, ”lagat” paddan och skaffat längre ladd-sladd??

Men jag försöker även köra lite lekar och ord-lekar där vi övar på höger vänster, plus och minus osv…

Dessutom stannar vi flera gånger och kör gympa längsmed vägen. Hmm, jag undrar vad folk tänker när dom ser mig köra igång och börja leda honom, ( upp, ner, höger, vänster böj på knäna osv… )

-Jag i klackar och kjol… ?? Fniss!

Men det är viktigt för kroppen att man stannar korta stunder och rör på sig när man ska köra så långt.

-Så det så!

PTn inom mig hävdar det bestämt! ????

20170822-HermanCaroan-114505-0056

Idag hände något märkligt. Jag stannade som vanligt vid Nyköpingsbro. Ett av våra vanliga stopp. Jag tog en kaffe, vi gick på toaletten och gick bort till en lekplats intill parkeringen som Lilleman tycker är rolig.

Då kom Madeleine Ilmrud med flera av banen.

Min föredetta bloggkollega och föredetta vän. Jag har inte sett henne sedan vi skiljdes åt efter New York.

Vad som egentligen hände kommer jag inte att gå in på. Varken då eller nu.

Men efter hennes uttalande via sin blogg om att hon inte vill ha med mig att göra så vet dom flesta av er om att vi inte längre umgås. 

Spontan som jag är så hörde jag mig själv ropa ”Madde” när jag fick syn på henne.Vi skiljdes knappast åt som vänner sista gången vi pratades vid,  och det som har hänt är definitivt inte uppklarat.

Jag har varit både sårad, ledsen…. men framförallt besviken. 

Hon såg pigg och fräsch ut☺️???

Vi kramades, sa hej och stod och pratade en stund medan barnen såklart började leka tillsammans. Det var riktigt trevligt faktiskt…  Hon var påväg till Stockholm, vi ifrån Stockholm.

Tanken slog mig. Att trots allt som har hänt, trots allt drama och intriger som varit mellan vissa bloggare (inkl mig själv) så var det precis som om vi setts igår.

-Lite konstig känsla trots allt…

Hon hade sin lilla bebis med sig, nr tio i ordningen. ( shiiiit alltså, cred för det! ✨?? TIO barn hade jag aldrig orkat med!)

Men det klarar Madde galant! Jag frågade om jag fick hälsa på henne, det fick jag.

-Sååååå söt liten tjej?

Det som slog mig när vi sagt hej då och vi båda körde vidare åt varsitt håll. Det var det att jag har ”förlåtit” (nu menar jag generellt i hela situationen med övriga inblandade också )  Jag har släppt taget och gått vidare.

Jag tyckte att det var kul att träffas trots allt ☺️

Du anar inte hur ledsen jag varit över hur jag känt mig sviken av vissa av mina tidigare vänner. Hur jag verkligen varit förkrossad när jag förlorat dom som jag trodde var mina närmaste.

Frustrerad över hur jag aldrig fått komma till tals eller egentligen  fått möjligheten att förstå vad det egentligen var som gick snett. Falska rykten som sa att ”hon sa att han sa, att hon gjorde, som hen sa” Ja du fattar helt surrealistiskt. Sånt som inte borde förekomma bland oss vuxna mammor!

Jag blev hacke hackkyckling deluxe! Jag fick ta enormt mycket skit för ANNANS skit! ?

Det är aldrig ens fel att två träter. Det vet jag mycket väl. Men jag fick lixom halva blogg sverige emot mig, ett gäng starka kvinnor som totalt krossade mig internt och även till viss del utåt genom bloggar/sociala medier. 

Jag har inte vetat hur jag skulle reagera när jag möter vissa av dom. Men helt ärligt så blev jag glad över att träffa Madde, jag blev verkligen det.

Jag tar med mig både det ena och det andra genom det som har hänt. Jag VET vad jag sagt och gjort och står för det. Jag går med rak rygg och har accepterat att jag aldrig kommer att kunna påverka vissa saker.  Vad folk tycker och tänker det skiter jag faktiskt i. 

Jag har lärt mig att det är ytterst få som man kan lita på och som verkligen finns där när det gäller. Jag har också lärt mig att det finns några personer som styr och ställer genom att använda sin härskarteknik och det är deras lag som gäller. Man följer dessa som små patetiska ”ja-sägare”, och hoppas på att bli accepterad och vara inne bland ”rätt” folk. (INTE Madde, bara för att vara tydlig här och inte skapa fler intriger!!! ) 

 -Bloggvärlden är grym, ytlig, falsk och riktigt skitig!????

När jag väl insåg det, när jag accepterade det och tog ett kliv ifrån det. Då slutade det att göra ont. För vet man vad man dealar med, då blir man heller inte sårad i slutändan…….  

Jag kommer inte att se bakåt. Det som har hänt har hänt.

Jag är själv en bloggare…. men sköter mig själv och håller mig långt bort ifrån drama och intriger! 

20170822-HermanCaroan-114445-0052

Jag ser väldigt ljust på framtiden, jag har jobbat hårt med mig själv sista året.

Konkursen, dödsfallen och privata svek slog undan benen på mig jag blev gravt deprimerad och fick söka professionell hjälp. Tack var den hjälp jag fått och att jag varit mottaglig för att jobba med mig själv…. Så  har jag sakta men säkert kunnat komma tillbaka. Kunnat resa mig. Fokuserat på mig själv, och ”de mina”.

Skitigt i ”alla andra”. Lagat mig själv.

Jag är långt ifrån ”hel”. Men jag har kommit en bra bit på vägen.

Jag ser ljust på hösten. Spännande projekt på gång. Både jobb och studie mässigt. Ludvig mår bra och har börjat skolan på Öland, precis som han önskade ☺️

Jag har skaffat pojkvän. Jonas, min fina Jonas❤️ 

Ett nytt kapitel har börjat för mig sista året,  Jag har stängt och avslutat det gamla……

Kram & Gonatt

/ My Martens 


Kommentarer


  1. Lotte 29 augusti, 2017 on 21:29 Svara

    Härligt att DU har den Inställningen, hoppas fler kan se det så 🙂 Bra gjort av dig att du kontakt med henne och det måste känts bra efteråt.
    Phu, jag förstår att det inte är så lätt att köra sååå långt med Lilleman, ibland kan jag dra mig för 10 mil med mina barn haha
    Många kramar❤
    http://lotte4.blogspot.se

    • My 29 augusti, 2017 on 21:36 Svara

      ❤️❤️❤️☺️

  2. Åse 29 augusti, 2017 on 21:51 Svara

    Härligt att höra hur stark du är nu. All kärlek??

  3. Lotta Lennartsson 29 augusti, 2017 on 21:52 Svara

    Bamsekramar ???

  4. Frida 29 augusti, 2017 on 22:10 Svara

    Glädje!! Det lyser om dig My o du är värd all lycka! Cred till dig som gick fram o pratade med Madde, du är stark❤️

  5. eva 29 augusti, 2017 on 22:40 Svara

    Härligt att du mår såpass bra att du kunde ta kontakt med någon där det inte varit ett bra avslut med! Cred till dig My!!
    Det är stort av dig att ta avstånd från bloggvärldens skitsnack och backstabbing!! Hoppas du fortsätter blogga med din härliga o ärliga inställning!!
    Du förtjänar verkligen att få vara glad, nykär i din Jonas och med din söta Lilleman!!
    Du är grym tjejen!! ❤️
    Kram kram ❤️

    • My 30 augusti, 2017 on 00:28 Svara

      ❤️❤️❤️??

  6. Sara 29 augusti, 2017 on 22:44 Svara

    Du är bäst! Kramar och god natt??

  7. Lars Karlsson 30 augusti, 2017 on 04:28 Svara

    Okej tjejen.
    Mycket imponerande.
    Du kan och klarar mycket nu.
    Så härligt att läsa och vilka härliga bilder.
    Bara fortsätt så.

    Kram L

    • My 30 augusti, 2017 on 08:46 Svara

      Tack Lars ??

  8. Mini 30 augusti, 2017 on 07:00 Svara

    Helt rätt inställning och se framåt. Tror dock att du för din egen skull måste se Öland som hemma också förlika dig med att ni två bor där, annars kommer det att bli jobbigt de här veckorna.

    • My 30 augusti, 2017 on 08:46 Svara

      Ja, det är sant… en utmaning men ett måste ☺️

  9. GC 30 augusti, 2017 on 07:39 Svara

    Håll dig borta från bloggmaffian. Och absolut dom du förr räknade som vänner. Du är alldeles för god för dom. Ni får ha en bra skolvecka nu. Kram❤❤

    • My 30 augusti, 2017 on 08:45 Svara

      Tack snälla du ❤️?? Kram

  10. Sara 30 augusti, 2017 on 08:05 Svara

    Skönt att läsa att du är tillbaka på banan igen. Men låt det ta tid och lyssna på din kropp och knopp. ? du ser iallafall strålande ut på utsidan. Så glad för din skull. Kram och ha en härlig onsdag fina My ?

    • My 30 augusti, 2017 on 08:44 Svara

      Ja… tiden är nog viktigare än jag förstått… tack snälla du ??? kram

  11. Ann-Charlotte 30 augusti, 2017 on 09:53 Svara

    Hej My heder åt dig som kämpar med att gå vidare. Intrigerna inom bloggvärlden verkar vara stora, kanske för att det mest är tjejer eller kvinnor. Jag har jobbat som terapeut under stora delar av mitt liv, är 70 år nu o blir bekymrad över att så många unga kvinnor far illa i relationer med andra kvinnor o att avunden är så stor. Du är ärlig My o jag är helt övertygad om din ärlighet o din sårbarhet o din vilsenhet ibland, men vet att du kommer att gå långt med ditt sätt att fungera. Lycka till.

    • My 30 augusti, 2017 on 13:05 Svara

      ???????

  12. Katja 30 augusti, 2017 on 10:56 Svara

    Heja dig!
    Kram

  13. Ann 30 augusti, 2017 on 11:48 Svara

    Madeleine Ilmrud är en mycket bra bloggare och verkar ha alla fötterna på jorden.

    • lena 13 september, 2017 on 12:47 Svara

      @Ann Vi har nog lite olika uppfattningar om det då 🙂

  14. Karin 30 augusti, 2017 on 14:20 Svara

    Vilket fint och inlägg. Kanske kan jag se någon ljusning, jag befinner mig just nu i en total livskris och mår jättedåligt fysiskt och psykiskt. Ditt inlägg gav mig lite pepp med att fortsätta KÄMPA och kanske vänder det även för mig så småningom och förhoppningsvis.

    Ha det så fint My!
    Kram Karin

  15. Ellen 30 augusti, 2017 on 16:31 Svara

    Men hur menar du att du ”inte fick komma till tals”? Du har ju en egen blogg där du haft/har möjlighet att komma till tals hur mycket du vill med din egen version av vad som hänt.

    • My 30 augusti, 2017 on 17:07 Svara

      ??? Det har jag inget behov utav. Jag syftar, på internt. Mellan min föredetta ”familj”, mina vänner…..

      • LisenA 30 augusti, 2017 on 19:08 Svara

        Vet exakt hur det känns när någon slags konflikt uppstår och man som part i denna, blir helt utfrusen ur samtalet och de ”på andra sidan” bara kommunicerar med varandra. Man vet inte vad som sägs bakom ryggen, man har ingen chans att försvara sig, förklara sig, försöka ställa allting tillrätta, reda ut saker eller ens få svar på vad konflikten egentligen gäller.

        I mitt fall, såsom troligen i ditt, eskalerade det hela ju längre tid som gick. Mobbaren fick med sig allt fler på sin sida (eftersom ingen talade med mig eller ville höra min version) och jag kunde ingenting annat göra, än att sitta och invänta total katastrof.

        Mobbare hetsar varandra/andra likt hyenor och blir med tiden helt blinda för fakta, ljuger friskt samt skriver om hela historien.Till slut kan den här typen av labila människor i grupp, hitta på att man är yxmördare bara för att det skall stämma in i deras egen verklighetsbild. (liten överdrift men ni hajar). 🙂

        Det beror oftast på att ”den andra sidan”, mobbarna (men oftast är det bara EN/TVÅ personer bakom det hela som tyvärr fått med sig ett gäng imbecilla), helt enkelt inte VÅGAR låta en komma till tals.

        Mobbare vet att de har gjort fel/haft fel/ljugit osv men deras psyke klarar inte av att stå för det. För att rättfärdiga sin mobbing, sina vidriga handlingar mot en, men samtidigt kunna bibehålla synen på sig själva som ”goda” (fast de är mobbare) måste de naturligtvis tysta sitt offer, dvs den som sitter på sanningen och DEN RÄTTA historien/bakgrunden/faktan till ”konflikten” som de för övrigt ofta själva har startat.

        Mobbarnas vidriga fejs riskerar ju annars att spricka när de tvingas ut i solljuset för noga granskning. Det är ofta väldigt svårt för elaka människor att erkänna att de är det. Jävlig elaka alltså, eller att de har ljugit/bedragit/fryst ut osv. De tar inte sällan till vilka metoder som helst för att slippa inse det och erkänna det, ens inför sig själva.

        Ett sätt är då, att helt enkelt tysta sina offer och inte låta dem försvara sig inför gruppen. Mobbare vill ju inte att sanningen om dem ska komma fram och de imbecilla som de har lyckats få med sig i sin mobbar-grupp, får ju absolut inte rubbas i sitt förtroendet till mobbaren.

        • My 30 augusti, 2017 on 19:38 Svara

          WORD! Det var sannerligen huvudet på spiken… har man själv något att dölja så eliminerar mobbarna ”problemet”. Det som redan vet för mycket och gör allt som står i deras makt för att minska trovärdigheten hos denna…. Nåja, det är ett avsluta kapitel som jag helst bara vill glömma….

  16. Henrik, Kalmar 30 augusti, 2017 on 16:31 Svara

    Du är en riktig 10-poängare och du strålar av skönhet!

    Lycka till med ditt ”nya” liv!

  17. Annica 30 augusti, 2017 on 16:40 Svara

    Men vad roligt! Ni är bäst My och Madde 🙂 Håll i den här känslan nu. Kramar

  18. Erika 30 augusti, 2017 on 22:31 Svara

    Sjukt bra gjort av dig ? Som du säger, det aldrig en persons fel att två träter. Jag har ingen aning om vad som hänt, men jag har ju förstått att du blivit missförstådd och att du mått oerhört dåligt över det.. Och det känns som att du blivit fruktansvärt orättvist behandlad. Otroligt starkt sv dig att våga ropa hej. Det hade nog inte jag vågat ?

    • My 30 augusti, 2017 on 22:36 Svara

      <3

  19. Mia 31 augusti, 2017 on 07:03 Svara

    Jag tycker nog dock att du är blåögd. Tror du Madde hade ropat på dig om hon fått se dig först? Knappast! För din egna skull och för att inte bli besviken igen håll huvudet högt och gå iväg och ut ur den här blogglåtsasvärlden. Ursäkta men VEM är Madde Ilmrud? Och var fanns hon när du behövde någon son stod upp för dig? Lycka till! Kram

    • My 31 augusti, 2017 on 08:59 Svara

      Jag blir inte sårad eller besviken igen… hon betyder ingenting för mig☺️ Jag är ”färdig” med henne och dom likvärdiga ☺️ Sen kan man hälsa och var trevlig ändå…. Det var kul att se henne. Även för min egen skull som verkligen kände att det inte gör ont längre ☺️ Tack! Kram

Lämna ett svar till lena Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *