VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Så nära den berömda väggen man kan komma. Men mer medveten än någonsin.

_DS_1965

# Style By Martens

Panikångest eller ”bara” ångest, Välmående eller icke välmående. Det kan vara en hårfin gräns och en svår balansgång. 

Nu skriver jag högt och lågt. Ytligt och djupt. Personligt och öppet.

Det här med att komma till insikt är aldrig helt enkelt. Många saker är just nu, rent ut sagt för jävligt. Men nu är det som det är. Det som har varit har varit. Det som redan har hänt går inte att påverka. Jag har ändå efter omständigheterna landat ganska bra. 

Jag lämnade Kari Martens (morbror) på tåget förut. Lite tråkigt, jag hade precis vant mig vid hans sällskap. Dessutom hade han frukosten klar när jag vaknade. Han ska tillbaka hem till moster och Göteborg efter helgens event på jobbet, där han igår föreläste. (Se förra inlägget) 

Han har lagt upp ett kostschema till mig. Han ska hjälpa mig att komma tillbaka, i en sund och balanserad form. Jag har redan påbörjat min ”resa”. jag är i ett förändringsläge i livet. 

Han har tidigare varit utbränd och känner igen sig själv genom alla mina symptom. Jag ska ta några exempel för dig, som jag DAGLIGEN kämpar med.

Jag kan gå ut till bilen, starta den och köra iväg, och sedan efter ett par minuter HELT glömt bort vad jag ska. Jag kan stoppa in tex mobilen i kylskåpet och stoppa ner osten i handväskan. Glömmer bort att hänga upp tvätten i tvättmaskinen Jag kan ta fram datorn för att jobba, men strax därefter inte ha en aning om varför jag egentligen tagit fram den. Jag kan få PANIK på event eller större sociala sammanhang, och bara v olja ta mig därifrån.

 Jag kan även få panik i mataffären när det blir för mycket folk. Jag glömmer saker, ställer samma frågor och är väldigt stressad generellt. Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst, Men jag tror att du förstår min poäng. 

_DS_1969

För bara ett par månader sedan var det ännu värre. Du som följde mig då vet om hur mycket jag tampades med min panikångest. Jag var så farligt nära man kunde komma, en totalkollaps. Flytten till Sigtuna, konkursen, separationen från mina anställda och mitt livsverk, två dödsfall, ett privat kaos, utreseförbud och annat skit som följde med konkursen. 2016 är året då jag prövades på alla plan. Jag avslutade det på sjukhuset efter operation och både blindarm och njursten.

Nu när jag känna mig mycket bättre så har jag ”glömt bort” hur nära jag varit att bryta ihop på riktigt.

För att ta en liknelse. Tex, Om man precis varit sjuk och man känner att energin kommer tillbaka. Då är det VÄLDIGT lätt att man tar i för hårt och går ut för snabbt igen. Vilket då ofta resulterar i att man blir ännu sjukare.

Jag har gjort precis just det. jag har kastat mig in i nya projekt, ställer upp på jobb både till höger och vänster. Jag jobbar ordagrant arslet av mig för att stabilisera upp ekonomin efter konkursen, och trygga min och Lillemans framtid.

Jag har INGEN att luta mig emot. It’s me myself & i.

Därför har jag sedan November haft överbakokad kalender. När jag akut fick åka in till sjukhuset med ambulans och fick opereras för både blindarm och njursten så var det kroppens sätt att säga ifrån. igen. Mitt immunförsvar var  ännu en gång kört i botten. Det blev ännu en tankeställare. 

Några veckor blev jag liggande. Liiite mycket tid för att tänka, resulterades i att jag nu kommer att backa lite gran. Backa undan ifrån ALLT som tar energi istället för att ge. Gäller både privat och jobb.

Jag måste distansera mig ifrån allting som påverkar mig negativt. Åtminstone tills jag är tillräckligt rehabiliterad själv.

Rom byggdes inte på en dag. Min förändring är under process.

Jag har gjort många positiva förändringar. Jag har slutat röka. Jag har börjat säga nej. Jag har bytt ut mitt umgänge. Jag har distanserat mig från energitjuvar. Jag har erkänt  mina svagheter för mig själv. jag har börjat med KBT. Jag jobbar med mig själv. Jag tillåter mig att vara svag, för att sedan växa mig stark.  

Även om jag är långt ifrån ”stabil” eller 100% tillbaka på banan. Så är jag MER än medveten om det. Jag jobbar på det och jag gör dom förändringar som krävs. För är det någonting jag måste prioritera så är det just min son, mig själv och min hälsa i första hand. Utan min hälsa så kan jag inte vara den mamma som jag vill vara. 

Långa diskussioner med min morbror om detta. Både om utbrändhet och fysiska konsekvenser. Såväl, kost, träning, som återhämtning.  Att hitta en balans, för allting hänger ihop. 

Rent fysiskt så har jag gått upp nästan 13 kilo nu. Av olika orsaker. Främst stress, och oregelbunden kosthållning. Min ämnesomsättning är helt rubbad! Jag står still! Likt ett kataboliskt tillstånd. Nu har jag tillsammans med Kari lagt upp en kostplan och en generell ”Back on track-plan” .  Jag kommer även att träna med mina egna PT kollegor. 

För att sakta men säkert hitta mitt nya jag, på alla plan.

Jag är mottaglig för en förändring, för nya relationer och för ett nytt kapitel i mitt liv. 

_DS_1993

Du som redan följer mig kommer givetvis att få följa min resa. i både med och motgång. Jag har lovat en ärlig blogg. Vilket jag står för. Jag kan ibland här inne på bloggen,  ”tappa bort mig själv ibland” främst när tiden inte räcker till. Nu vet du varför.

Missförstå mig rätt med detta inlägg.

Jag är ALLTID påväg någonstans. Jag är en glad och positiv själ i mig själv. Jag väljer alltid att se möjligheterna istället för tvärt om.

  Nu ska jag bara hitta mig själv.

VEM är jag, VART ska jag, VAD vill jag. VEM vill jag vara. 

Även om allt inte riktigt blivit som planerat så har motgångarna stärkt mig.

Min prioritering är och kommer alltid att vara Lilleman i första hand <3

Hoppas du förstår.

Kramar / My Martens 


Kommentarer


  1. Malinmoo 29 januari, 2017 on 09:50 Svara

    Hejjja hejja , låter jätte bra ❤️️?

    • My 29 januari, 2017 on 12:29 Svara

      TACK! =) <3

  2. Carro 29 januari, 2017 on 09:54 Svara

    ❤️ Kram

    • My 29 januari, 2017 on 12:28 Svara

      <3

  3. Bettan 29 januari, 2017 on 09:55 Svara

    Fina du ! Försök att ta det lugnt, skippa alla meningslösa inbjudningar med dess ytligheter, återgå till lugnet i ditt liv. Storstaden kan erbjuda alldeles för mycket av detta springande på diverse invigningar osv.
    Återgå till lugnet på landet, du måste ju få kraft att orka
    Kram

    • My 29 januari, 2017 on 12:27 Svara

      Ja Bettan… jag prioriterar inte det som verkligen inte behövs. men i min bransch, mediabranschen som är det som jag huvudsakligen försörjer mig på. Som PT kan jag nämligen inte klara mig på en PT lön, helt omöjlig! Det gör jag för att jag tycker att det är roligt, och för att det GER mig energi. Lugnet på landet och pulsen i stan gör varken från eller till. Bara balansen att hitta just det som GER energioch inte teört om =) tack fina för omtanken… Kram

  4. Lars Karlsson 29 januari, 2017 on 10:00 Svara

    Du fixar det.
    Det är bara så.
    Kram

    • My 29 januari, 2017 on 12:24 Svara

      Tack <3

  5. Helene 29 januari, 2017 on 10:00 Svara

    Bra insikt du har och att du är medveten om att det tar tid. Jag har också gått upp nästan 15 kg på kort tid, för mycket jobb och dålig kost. Intressant med kostupplägg är inte det något du också lärt dig på utbildningen? Jag behöver också det men vet inte vart jag ska vända mig.

    • My 29 januari, 2017 on 12:24 Svara

      Jodå… jag har en grundläggande kostutbildning. jag har även min tidigare erfarenhet ner ifrån drygt 100kg. MEN, min kropp ser annorlunda cut idag. jag är fysiskt och mentalt nedbruten. Då reagerar den inte som jag förväntar mig… Därför behöver jag den hjälpen…….. Hoppas du får ordning på din kost <3 Fråga får du gärna göra… så ska jag försöka svara så gott jag kan, när jag hinner. -Lycka till!

  6. Ewa 29 januari, 2017 on 10:10 Svara

    Jättebra tänkt o formulerat, men ord är bara ord. Det är först när ord blir handling som det får innehåll o ger resultat. Det är just det som du tar tag i nu. Det är bara du som känner dig själv o som kan utveckla dig med hjälp o stöd inifrån o utifrån. Lycka till My,du klarar det om du bara bromsar lite på takten. Var rädd om dig. Kram?

    • My 29 januari, 2017 on 12:18 Svara

      Helt rätt. Ord ska bli handling. handling blir resultat. Jag vill bara få känna att jag ”mår bra” att jag lever och utvecklas….. tack fina! Stor kram <3

  7. Sydneymamman 29 januari, 2017 on 10:11 Svara

    Ett väldigt starkt och öppet inlägg My, tack för att du delar med dig! Trots allt det negativa och tunga verkar det som att du har en plan och inte har gett upp. You go girl!

    • My 29 januari, 2017 on 12:18 Svara

      Jag har en plan…. jag har ambitioner. Jag kommer heller aldrig at ge upp. Men ibland ta det lite lenare, sänka kraven något och anpasslig efter dagsform. Tack fina du <3 Kram

  8. P 29 januari, 2017 on 10:35 Svara

    My om du inte kollat det, så gör det.
    Kolla sköldkörteln!
    Mycket av det du pratar om stämmer in på underfunktion, alltså Hypotyreos
    Viktuppgången, glömskan….
    Det är ett enkelt blodprov på VC

    • My 29 januari, 2017 on 12:17 Svara

      Ska faktiskt göra det…. Lämnar prover varannan vecka just nu. =) Tack!

  9. En annan mamma 29 januari, 2017 on 10:56 Svara

    My- du är fantastisk. Ärlig fast det gör ont att vara alldeles naken inför oss som läser. Med hjärtat i handen. Du skriver att du har INGEN. Jag känner igen känslan. Men du har NÅGON. Du har dig själv. Och det räcker långt. Till dess att du har någon annan som lyfter dig kommer du att ha dig själv. Men bra om du kan få hjälp ibland och framförallt att du inte är för hård mot dig själv. Tack för ditt träffande inlägg! Jag har fått ett litet wake up call. Kram från en annan mamma.

    • My 29 januari, 2017 on 12:16 Svara

      Fina du <3 Tack snälla du för din ord <3 Du anar inte vad dom värmer! Vad glad jag blir av att höra att även du får ett "wake up call". Vi ska peppa, stötta och lyfta fram varandra <3 Stor kram

  10. GC 29 januari, 2017 on 11:09 Svara

    Så mycket skit som hände dig förra året hade golvat den starkaste. Du är fantastisk som på det utbildat dig, fått jobb som pt, slutat röka m.m. Inte många som klarat det. Bra att du är medveten om alla hälsorisker och tänker på det. Håll kontakten med morbror Kari för goda råd. Heja dig mamma My. Kram❤

    • My 29 januari, 2017 on 12:14 Svara

      Tack Gunilla <3 Tack…. Jodå, jag håller kontakten med dom människorna runtomkring mig som ger energi och som verkligen betyder något… Kram <3

  11. Lena Andersson 29 januari, 2017 on 11:17 Svara

    Hej My ?
    Kan du inte berätta om din kost och hur du ska äta.. ?

  12. Lena Andersson 29 januari, 2017 on 11:19 Svara

    Oj.. gick lite för fort, och även vilka kosttillskott du använder dig av ?

    • My 29 januari, 2017 on 12:13 Svara

      Nja, nej… jag ska fokusera på mig själv och min kost. Svårt att dela med mig av någonting innan jag själv genomfört det. Det är basera och planerat utefter mina värden, mina brister och mina behov… Kanske senare =) Kram

  13. Robert 29 januari, 2017 on 11:19 Svara

    Det är bra att du börjar att lyssa på din egen kropp när den vill säga till att det är dags att ta det lugnt. PS akta dig för den dära berömda väggen för att den är svår att komma ut ifrån när man väl sitter där. Robert

    • My 29 januari, 2017 on 12:13 Svara

      Det gör jag.. Tack Robert. tack. Med vänlig hälsning,

  14. X 29 januari, 2017 on 11:21 Svara

    Du menar att inflammerad blindtarm och njursten är stressrelaterade sjukdomar? Det var nytt för mig…jag är dock osäker på att läkarvetenskapen håller med om det.
    Du skriver att du bytt ut ditt umgänge. Jag tänker, eftersom du menar att din blogg är ärlig, att det är ditt tidigare umgänge som bytte ut dig.

    • My 29 januari, 2017 on 12:12 Svara

      Hej anonym! Nej, nu lägger du i vanlig ordning orden i min mun. Jag har ALDRIG påstått att det är stressrelaterade sjukdomar. Inte heller att dom båda hör ihop. Kopplingen mellan att jag varit sjuk till och från under en längre period. Är just att mi immunförsvar och min kropp varit helt ur balans pga av omständigheterna och i kombination med att jag helt enkelt inte orkat/prioriterat att ta hand om mig själv som jag borde. Gällande umgänge. Ja, bytt ut och bytt ut. det är mitt egna uttryck. Men flytten från Öland och att inte ha butiken gör automatiskt att jag har fått en annan relation till ca 10 personer. Att dom vänner jäv haft på daglig basis, fortfarande finns kvar men att vi får hitta en ny fungerande relation. Jag har valt att ta mitt intresse i wellness branschen till mitt yrke. Då passar inte den livstil som jag haft tidigare, jag har valt även här att prioritera om. Vad det gäller ytliga bloggkollegor (rent generellt) då menar jag INTE mina tidigare bästa vänner, utan dom där runtomkring. Det är människor som har betytt någonting, men som aldrig funnits i min/våran inre krets. Mer ytliga blogg-kollegor-relationer. Inget ont om dessa, bara inte min typ av människor som jag vill ha omkring mig. Vi är alldeles för olika, med HELT olika värderingar. Jag har ställts inför ett vägsjäl i samband med konkursen. Då faller en del bort, och en del kliver fram. Helt naturligt…

      • Elianne 29 januari, 2017 on 13:10 Svara

        Njursten kan uppkomma av kosttillskott framför allt C-vitamin och D-vitamin samt högt intag av protein. Tänkte, du äter ju en del kosttillskott. Så det inte uppkommer igen.

        • My 29 januari, 2017 on 14:46 Svara

          Det vet jag…. jag har inte tagit kosttillskott på JÄTTE länge. (pga av slarv och orkeslöshet) Utan börjat med det nu igen, efter att jag varit sjuk. För att jag saknar många ämnen… Tack för omtanken =)

    • Charlotta 29 januari, 2017 on 14:20 Svara

      Ska man hårdra det skulle man kunna gå så långt som att säga att i princip alla sjukdomar är stressrelaterade, helt enkelt för att stress är en så stor påfrestning på kroppen att kroppens samtliga funktioner påverkas negativt, vilket under fel omständigheter kan leda till sjukdom. Inget konstigt alls med det, dock något som de flesta har väldigt svårt att acceptera. Istället föredrar man att se varje symtom och sjukdom som en isolerad händelse som inte hänger ihop med något annat, vilket är synd för det försämrar utsikterna för generellt god hälsa. Ta hand om dig My, något av det svåraste som finns är att dra i nödbromsen tillräckligt hårt och tillåta sig att låta livet springa vidare medan man själv läker och återhämtar sig. Dra så hårt du någonsin kan, det har du igen i längden. <3

      • My 29 januari, 2017 on 14:47 Svara

        Tack snälla Charlotta. Det är precis det som jag gör. Det är inte lätt… Det är sikt svårt och samtidigt vördigt frustrerande. Men jag har inget val, om jag vill komma tillbaka 100% och hålla mig frisk, stråk och bli pigg igen… tack <3 Kram

  15. Susan 29 januari, 2017 on 15:40 Svara

    Känner igen mig i så mycket det du skriver. Vi är många som hejar på dig. ❤

    • My 29 januari, 2017 on 16:07 Svara

      ❤️❤️❤️

  16. Terese 29 januari, 2017 on 16:42 Svara

    Vill tipsa dig om http://www.kroppiobalans.se. Har hjälpt flera jag känner som varit i samma sits som du. Riktigt duktig tjej med egna erfarenheter av utbrändhet osv
    Gå gärna in på sidan & läs. Kanske prova en sån scanning eller iaf köpa deras ” må bra paket”.
    Alla vitaminer är i terapeutisk dos, därav så bra resultat.

    • My 29 januari, 2017 on 20:09 Svara

      Tack snälla för tipset och omtanken… ??❤️

  17. Siv Åhlin 29 januari, 2017 on 17:08 Svara

    Hej My jag hejar på dig. Du kommer fixa detta, och kommer bli starkare än någonsin, för det du har gått igenom, är det inte konstigt att du är slut, bara tänk på dig själv nu. Kämpa på, vi är många som är med dig. Kramar från mig❤️

    • My 29 januari, 2017 on 20:08 Svara

      ❤️❤️❤️❤️ tack Siv, Tack ??

  18. Alexandra 29 januari, 2017 on 17:32 Svara

    Det där med att vara sjuk till och från under lång tid känner jag igen. Har varit sjuk till och från nu sedan i oktober. Sedan i mitten av november har jag jobbat kanske fem dagar, annars har jag varit hemma från jobbet. Det har varit magkatarr, spänningshuvudvärk, nackont, sömnsvårigheter plus några andra stressrelaterade symtom och nu för några veckor sedan så fick jag halsfluss och luftvägsinfektion. Skulle börjat jobba igen nu i tisdags och vad händer då? Jo jag får vansinnigt ont i magen igen. Känns som att så fort det är dags att jobba så blir jag dålig igen. Så det som jag står inför nu är om jag ska orka försöka ta mig tillbaka till att jobba. Eller om jag helt enkelt bara ska säga upp mig. Sista alternativet är ju rätt dumt egentligen, speciellt för plånboken. Men hälsan är ju också viktig. Och det börjar ta krafterna att vara sjuk hela tiden. Framför allt börjar det ta mer och mer på psyket. Vet inte hur många gånger jag brutit ihop de senaste dagarna och bara storgråtit. Känns verkligen jättejobbigt allt det här och vet inte alls vad jag ska göra.

    Vet inte varför jag skriver om det här så här. Men kanske någon har något klokt att säga, eller ja skriva blir det ju.

    Och till dig My så vill jag bara säga, du fixar det här. Du är en kämpe.

    • My 29 januari, 2017 on 20:08 Svara

      Men åhhhhhh! Du måste också lyssna på dig själv! ❤️?? Jätte viktigt! Tack snälla du! ❤️ Stor kram och en massa energi!

      • Alexandra 30 januari, 2017 on 14:54 Svara

        Ska försöka att göra det. Just nu känns det bara så himla jobbigt.

        Kram till dig ❤

    • Jenny 30 januari, 2017 on 00:03 Svara

      Alexandra, jag känner igen mig i det du skriver.
      Jag funderar på om det inte är så att det är din kropp som säger ifrån, att den försöker signalera att något är fel.
      Jag har själv upplevt liknande och det visade sig att jag under många år inte lyssnat på eller tagit hänsyn till min kropp. Till slut är det som om kroppen slås ut.
      Hoppas du har någon (kanske en läkare el någon inom vården) du kan prata med om hur du mår och få hjälp.
      Det låter nästan som att ditt mående kan vara kopplat till ditt arbete.
      Hoppas att du får hjälp så att du snart känner dig bättre.

      • Alexandra 30 januari, 2017 on 14:53 Svara

        Sorry för en lång, lång kommentar. 🙂

        I och med att jag hela tiden mår dåligt på något sätt så är det så jag tänker också. Att kroppen säger ifrån. Med största sannolikhet så har det med jobbet att göra. Började må dåligt i oktober förra året i samband med att jag skulle byta projekt på jobbet. Även om jag inte trivdes till 100% på det projektet som jag var på så var det ändå okej. Men när det lades ner så fick jag flytta över till ett annat projekt. Det jag valde var väl inte exakt det jag ville göra, men det var det som var minst dåligt. Hann genomgå två veckor teoretisk utbildning och en vecka praktisk utbildning innan jag började vara hemma. Då hade jag jobbat med blixtrande huvudvärk och magont de veckorna. Kände helt enkelt att eftersom det inte blev bättre av att jobba så ville jag se om det blev bättre av att vara hemma. Sen var jag hemma några veckor. Skulle börja jobba veckan innan jul. Hann jobba tre dagar innan jag var hemma igen pga av spänningshuvudvärk och nackont. Har även svårt att sova på nätterna. Inga problem att somna, däremot om jag vaknar på natten så har jag väldigt svårt att somna om. Blir oftast att jag ligger vaken och tänker. Hur som så var jag hemma från jobbet över jul och nyår. Skulle börja jobba 50% och vara sjukskriven 50% i början av januari. Hann jobba en dag innan jag fick halsfluss och sen efter det luftvägsinfektion. Skulle börjat jobba i tisdags förra veckan och då fick jag ont i magen igen.

        Ska väl säga det att min arbetsgivare , jobbar inom kundserivicevice, visar stor förståelse. De försöker hjälpa mig tillbaka till jobbet. Men som det känns nu så händer det ju något så fort jag ska igång och jobba igen.

        Min arbetsgivare löste i alla fall så att jag fick komma till företagshälsovård i tisdags förra veckan. Hade en väldigt positiv känsla inför det besöket. Tänkte att nu så kommer jag få hjälp. Kan säga att så känns det inte nu. Kändes väl mest som att läkaren ville ifrågasätta mig, varför jag inte sökt andra jobb osv tex. Inte så lätt att göra det när man knappt har någon ork. När man har fullt upp med att bara hitta energi till att bara vara. Sen i och med att jag var hemma från jobbet den dagen så behövde jag läkarintyg. Det var han väldigt ovillig till att skriva ut, även om han gjorde det till slut. Han tyckte att att ha magont är ingen anledning till att vara hemma från jobbet. Nä det var bara att ta en omeprazol och gå och jobba. Så det var jättedåligt av mig att jag inte kunde jobba. Sa bara ja det kan man ju tycka. Visste inte vad jag skulle säga. Är ju liksom inte bara lite magont som jag har som går över bara man tar ett piller. Nej den sitter i i flera dagar, gör att jag inte kan sova osv. Mådde ju inte bra innan besöket på företagshälsovården och kan säga att jag mår betydligt mycket sämre nu. Bröt faktiskt ihop och storgrät när jag körde hem där i tisdags. Sen har jag gjort det ett antal gånger de senaste dagarna. Försöker att ta mig samman, men det är svårt.

        I alla fall så är det möte planerat på företagshälsovården i morgon em. Då med läkaren som jag träffade förra veckan, HR-ansvarig på jobbet samt min teamledare. Ser inte alls fram emot det här mötet i morgon. Vet inte om jag tror det kommer att komma något gott ur det mötet. Har inget förtroende för den där läkaren i alla fall. Men tanken är i alla fall att jag ska få hjälp att komma tillbaka till jobbet. Saken är den att jag vet inte om jag vill det. Som det känns nu så har jag noll och ingen ork till det. Känns inte som att jag orkar kämpa. Och om det nu är jobbet som gör att jag mår dåligt hela tiden, ja då är det ju väldigt svårt att hitta motivationen till att vilja gå dit.

        Att bara säga upp sig är ju heller inte bra. Är ju massa dagar som jag inte får pengar på då från a-kassan. I och med att man blir ”straffad” om man säger upp sig själv. Samtidigt, vad är viktigast, hälsan eller plånboken? Ja just nu vet jag inte hur jag ska göra.

  19. Sanna 29 januari, 2017 on 19:23 Svara

    Finaste My!
    Du är klok som en bok, du är alltid så fräsch, man ser för 17 inte ens några 13 extra kilon,hur bär du dig åt:)Hoppas verkligen att 2017 är ditt år,det är jag säker på. Det som smärtar gör en starkare. Tro mig, man måste nå botten först, sen vänder det❤Massa kramar!

    • My 29 januari, 2017 on 20:05 Svara

      Haha! Vilket roligt uttryck! Klok som en bok ? TACK snälla du ?? Dom 13 kilona känns, inte ett enda klädesplagg passar ?? Men nu ska jag ta tag i det också… Kram

  20. Lena 29 januari, 2017 on 19:35 Svara

    Finns ingen som du som skulle klara av allt du gick igenom förra året. Att du vände på skutan med konkursen. Utbildade dig o fick jobb. Så du är ju på god väg <3 Kram

    • My 29 januari, 2017 on 20:04 Svara

      Tack Lena ❤️?? Ja, det går åt rätt håll… Kram

  21. A 30 januari, 2017 on 18:43 Svara

    Känner igen mej i dina rader. Utmattning tar tid men till slut så ljusnar det och du verkar ha en bra plan för att komma vidare. Lyssna på dej själv först och främst. Varmt lycka till!

  22. Nitis 31 januari, 2017 on 01:47 Svara

    Hej. Tråkigt för dej med allt. Går det inte att försörja sej som PT? Vet många som klarar sej bra på sin PT lön.

    • My 31 januari, 2017 on 06:58 Svara

      Jag har ju företag och flera jobb brevid…. Efter konkursen och som ensamstående mamma så skulle PT lönen inte kunna försörja oss på långa vägar. Men jag älskar att jobba som PT och gör det för att jag tycker det är roligt 🙂

  23. […] – 2016 är året då jag prövades på alla plan. Jag avslutade det på sjukhuset efter operation och både blindarm och njursten, skriver hon i sin välbesökta blogg. […]

Lämna ett svar till Sanna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *