När Jennifer vaknade vid 7 imorse, frågade Peter om han skulle gå upp med henne. Då såg jag min chans att komma ut på en tur i skogen för att rasta fläsket 😉 Sagt och gjort, jag gav Jennifer välling och bytte blöjan innan jag satt i hörlurarna i öronen, startade Spotify och runkeeper och stack iväg.
Jag sprang längre i den första mördarbacken än jag gjorde förra gången och jag sprang mer i den andra backen också. Igenomsnitt sprang jag fortare den här gången och det känns riktigt bra! Inte heller var jag lika slutkörd som förra gången. Kan iofs bero på att förkylningen nästan är borta nu 😉
Jag trodde aldrig att jag skulle gilla löpning. Jag kommer ihåg i skolan, i USA tex hade jag ingen idrott alls för jag avskydde det. Sen i 9:an skulle vi springa flera varv runt en plan och jag orkade inte (konstigt va?) ens ett varv. Jag kom fram sist, med tårar som sved i ögonen.
Tänk så långt jag kommit sen dess!
När det sen var dags att äta frukost idag, så var jag och Robin var ut i hallon buskarna och plockade. Mums!
Efter den här starten på dagen kan jag äta godis ikväll utan att få dåligt samvete 😉
grymt bra jobbat!