Hej och välkommen hit! Jag som skriver här i bloggen heter Beatrice och här delar jag med mig av mitt liv med två skruttar! Det är Robin som är född 10 maj 2009 och Jennifer som är född 9 maj 2013. Sen barnen kom och förgyllde mitt liv har barnkläder och barnrumsinredning blivit ett stort intresse så bläddrar du ner på sidan hittar du en del sånt, men även bakning och tävlingar kommer med jämna mellanrum ;) Vill du kontaka mig finns jag på beabofink84@gmail.com. ♥

Robin 5 år!

Hujedamig så tiden går, idag fyller Robin 5 år! 😉

Robin 5år

Jag kollade på min gamla blogg vid den här tiden för 5 år sen och då hittade jag hans förlossningsberättelse så här kommer den:

Det började på kvällen den 9 Maj. Vi hade kollat på film när jag kände att foten hade svullnat upp igen. När jag tog av mig strumpan såg vi att det var svullet upp mot benet också och jag hade fått ett konstigt märke precis ovanför vänster knä. När jag ringde sjukvårdsupplysningen tyckte dom att vi skulle åka in då hon inte kunde säga vad det kunde vara.
När vi kom dit så sa dom att dom kunde inte utesluta att det var en propp så jag fick ett dropp med blodförtunnande och en tid på röntgen på morgonen efter. Jag som INTE ville sova över! Som tur var fick jag iaf ett eget rum :)
Jag hade riktigt svårt att sova den natten och var upp på toa flera gånger.
När klockan var 7:15 gick vattnet helt plötsligt. Skönt att jag inte låg hemma i sängen, då hade vi fått köpa en helt ny säng. Det var ju rätt mycket vatten som kom på en gång. När sköterskan kom satt hon ett CTG för att kolla bebisens hjärtverksamhet och mina sammandragningar. Men sammandragningarna kom inte alls ofta och gjorde inte ont heller. Jag skickade sms till honom och berättade att vattnet gått, men han behövde inte skynda sig…Så jag låg i sängen och kollade på nyhetsmorgon. Då började sammandragningarna kännas lite och dom kom lite oftare.Tänkte att det kanske är dax att skriva till honom och säga att det kanske börjar bli tid att komma in. Då var klockan runt 10 kanske…
Provade att röra lite på mig så sammandragningarna skulle kännas lite bättre. När klockan var runt 11:30 kände jag att jag ville ha alvedon mot smärtan, men sköterskan sa att jag skulle bli förflyttad till förlossningen. Dom frågade om jag ville ligga i sängen eller om jag ville gå dit. Dum som jag var bestämde jag mig för att GÅ dit. Det tog ett tag eftersom jag fick lov att stanna lite då och då :)
När vi väl kom fram till rummet hade sammandragningarna börjat göra riktigt ont och kom oftare och oftare. Klockan 12 kollade dom hur mycket jag hade öppnat mig. 4 cm… Runt den tiden fick jag också prova på lustgas. Men då jag blev för snurrig av det och tillslut spydde av det var det inget jag fortsatte med. Istället satt jag i skräddarställningen i sängen med en bönsäck vid ryggen och andades genom varje värk. Jag visste ju innan HUR man skulle andas, men när jag väl var där var det inget jag kom ihåg. Så barnmorskan fick påminna mig och älsklingen hjälpte till :) Jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom :) Tillslut kändes det som att den ena värken inte hann gå över innan en ny kom så mellan värkarna satt jag med stängda ögon och orkade knappt prata med någon. När klockan var runt 14:00 kollade hon igen hur mycket jag öppnat mig och då var det 9 cm! Kände ju redan då att kroppen ville krysta men jag tänkte att det är ju förtidigt om jag bara är öppen 9 cm, men det är ju inget man kan hindra när kroppen väl vill det… När jag började krysta vid varje värk tog det 1 timme innan HAN äntlligen kom ut! Det första jag tänkte när jag såg huvudet var : Va mycket hår! Vet också att jag tänkte att jag klarade av det här UTAN någon smärtlindring! Gissa om jag är lite stolt över mig själv 😀

När dom väntat 40 minuter på att moderkakan skulle lossna och den inte ville det, blev jag nerskjutsad till operation. 2 timmar senare kom jag tillbaka upp till förlossningen, men med 1,3 liter mindre blod i kroppen…

Eftersom han är så pass stor nu så är han inte med lika mycket här i bloggen. När han är det har jag frågat honom om det är ok och han har godkänt det. Det jag kan skriva är att han är så fruktansvärt älskad av oss alla, han har ett underbart skratt som smittar av sig och han är (oftast) väldigt snäll mot sitt minsta fan, sin lillasyster. Han gillar att hjälpa till i köket, både med dukning och att baka och laga mat. Fast mest kanske han gillar att smaka smeten. Om man frågar honom vad hans favoritmat är får man höra, chili con carne, pannkakor, våfflor, makaronpudding, pizza och korv i alla former. Robin är en riktig tävlingsmänniska som avskyr att förlora, man ser hur glad han blir när han klarar något nytt. Han är helt galet bra på att bygga LEGO, både med hjälp av bilder och på fri hand. Han har kommit på att det är skönt att sova, och när han sover är han som en virrvelvind. Han slår i både armar och ben i väggen, och han pratar massor i sömnen. Robins stora idol är hans pappa, och när dom leker är det nästan alltid LEGO som det byggs/leks med.

Tack för att du är DU, Robin. Underbara älskade Robin ♥

 

2 reaktioner på ”Robin 5 år!

Lämna ett svar till Elin - Livat på torpet Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *