Usch, den här dagen hade jag gärna hoppat över!
Det började ganska bra med att jag skulle få lite egentid på affären, Robin skulle få leka ute och Jennifer skulle sova i vagnen. Peter och Robin gick ut medan jag klädde på Jennifer, när hon var klar satt jag ner henne på golvet i hallen och passade jag på att gå in på toaletten en snabbis. Jag hann inte ens stänga dörren förrän jag hör en duns och gallskrik. Det tag lång tid att trösta henne och efter ett tag ser jag lite lite blod på underläppen, så ett litet sår och en fläskläpp hade hon fått…
Och dagen är inte slut där!
Peter är iväg på hockey i Karlstad med en kompis och jag satt och gav Jennifer middag när Robin ville ha hjälp att ta ner en kartong på sitt rum. När hon ätit klart tog jag med henne in på Robins rum, jag ville inte sätta ner henne på golvet. Inte med allt lego som finns där… Så jag lade ner henne i sängen och bad Robin lägga sig bredvid så hon inte skulle ramla ner. Jag ställde mig på stolen och tog ner kartongen. När jag hoppat ner på golvet så hör jag en duns och ser Jennifer ligga på golvet.
Fy f*n så rädd jag blev, jag tog upp henne, hon grät och jag grät. De allra värsta tankarna flög genom huvudet. Hon lugnade ner sig lite efter ett tag ( nu när jag tänker efter gick det över fortare än tidigare på dagen, så det var ingen fara) och jag ammade henne lite ( hon åt så lite middag så jag hade ändå tänkt ge henne lite extra) och efter det var allt som vanligt igen. Nu sover hon i sin säng, jag har varit in 2 gånger under kvällen och inatt sover hon bredvid mig. För att jag ska vara lite lugnare. Jag pratade med sjukvårdsupplysningen (och ena syster och mamma och Peter) och hon sa att så länge hon är som vanligt och pratar och har sig (som hon gjorde då när jag pratade med dom) så är det ingen fara, men jag skulle hålla lite extra koll.
Men du kan ju gissa om jag känner mig som världens sämsta mamma just nu…
Det är sånt som händer. Sedan är väl oturen där att det var på samma dag. Men som sagt det är sånt som händer. Men förstår din känsla. Skönt att det gick bra i de båda fallen i alla fall.
Sånt är verkligen sueprläskigt! Alexander ska klättra på allt så han har oxå gjort en del dunser…. Man blir livrädd som mamma och får sjukt dåligt samvete! Men tex nä du satte henne på golven är ju inte ditt fel! Sånt händer och vi kommer få vara med om sååå mycket 😉
det är inte roligt när det händer sådant :(. man tar på sig all skuld, men de är ju så snabba på egen hand! vad bra att det är bra med henne i a f <3. här hemma är charlie en riktig vilde, så när hon är ute på äventyr så ramlar hon både tre och fyra ggr haha! som tur är så har det inte blivit något allvarligt iaf, men hon är lite försiktigare har jag sett :p
Den där paniken man känner, usch… 🙁
Hoppas du känner dig lugn och har slutat anklaga dig själv, olyckor händer ju.
Kram
Du är inte ensam, jag tror de flesta mammor har vart med om liknande saker med sina små mer än en gång under småbarnsperioden. Mina två t.ex har ständigt blåmärken, oftast i ansiktet. Kan ju bara tänka mig vad folk i denna hålan som jag bor i tror jag är för en mamma ;P haha.