VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

När olyckan är framme…

Häromdagen hände det som jag varit sååå rädd för ändå sen Charlie var liten (10 år sedan) vi var hemma och plötsligt hör jag ett illvrål Leo hade råkat klämma sitt finger i en dörr. Ångesten!

Han hade lyckats stoppa in handen vid gångjärnen samtidigt som han smällde igen dörren med den andra handen.

Som tur var så var jag i samma rum och kunde snabbt öppna dörren men herregud vilken chock jag fick. Fingret var helt ordentligt inbuktat på båda sidor och jag fick panik och försökte trycka tillbaka formen på fingret men då sprutade det bara blod istället för att fingret fick tillbaka sin form.

Det här har ju varit min stora skräck sen Charlie var liten, att fingret ska fastna i dörren och GÅ AV… så medans jag i halv (eller kanske mer i HEL) panik skrek på Carl att komma med is och hjälpa till, så kunde jag bara tänka på att om finget går av så måste jag stoppa toppen i munnen och få iväg oss till sjukhuset….

Som tur var så gick inte fingret av och efter lite baddning med is och mys från föräldrarna så somnade han (måste ha blivit utmattad av chocken, stackarn).

Nu är fingret blått och svullet men det verkar som att det hela gick väldigt bra ÄNDÅ.

Men fy fy fy va jag mådde dåligt efter, jag fick sån ångest att jag inte hade såg och vad som höll på att hända…


Kommentarer


  1. Sara 1 april, 2019 on 17:35 Svara

    Huuuaaa! Fick mig att tänka på när JAG råkade klämma min 8-månaders lillfinger i dörren och tippen hängde på en skinnbit typ…kalabalik då jag förstås var hemma själv med ytterligare 2-åring och en 4,5åring. Men allt gick som tur bra och fingret kunde sys men ack sånt dåligt samvete man haft genom åren.

    • malingramer 11 april, 2019 on 19:57 Svara

      Fy va läskigt! Fattar verkligen paniken, jag tror att det är slla föräldrars stora skräck. Sån tur att det gick bra! ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna