Familjen består av mig, mamma Madeleine 34 år, som driver en av Sveriges absolut största, mest besökta mammabloggar. I mitt liv finns också pappa Micke 38 år, Victor 18år, Oliver 16 år, William 12 år, Engla-Freja 9 år, Adam 8 år samt tvillingarna Charlie, Colin 6 år och Tuva-Li 4 år och EmmyLou snart 2 år. Hundarna Devil och Buster samt ragdollkatterna Trasan och Elsa. Här kan ni följa mitt liv fullt med toppar och dalar. Alla barnen, min vardag & fest. På den här bloggen hittar du mamman som alltid har många bollar i luften.

När man verkligen är säker!

Har ni någon gång varit så säkra på något så inget i hela världen någonsin skulle kunna ändra på det?

Jag trodde jag var säker, att jag visste till etthundra procent att bebisen skulle komma tidigare. Även om jag egentligen vet att man inte kan vara etthundra procent säker på sin graviditet och kommande förlossningen så har jag liksom förlitat mig på kroppen. Det har hittills alltid blivit tidigare och jag har på något sätt känt det inom mig när det varit på gång. För sådär sjutton år sedan när jag skulle få mitt första barn så gick jag två dagar över tiden vilket är väldigt normalt med första barnet. Och statistiken säger att det bara är fem procent av alla blivande mammor som faktiskt får barn på sitt BF-datum. Nu är jag i vecka 40+3.

Känn ingen press.

Nej varför skulle jag göra det? Jag undrar om kroppen sviker mig? Har livmodern slutat fungera? Vad händer? Det har alltid hoppat igång av sig själv. Ja jag är ledsen. Det blev inte som jag trott. Fan.

Förra veckan var jag inne på förlossningen för en igångsättning. Äntligen, för jag hade skjutit på den redan en gång. Jag kände redan på måndagen att jag inte var redo, och följande dag efter så mådde jag riktigt dåligt. Det kröp i hela kroppen på mig och vetskapen om att jag var tvungen att åka in på en igångsättning på onsdagsmorgonen fick mig att känna panik. Allt var planerat. Onsdagen var den enda dagen vi hade barnvakt och Micke som inte haft full personal var tvungen att göra det här på onsdagen för att få ihop jobb och allt. Barnvakten vi skulle haft ändrade sina planer och har haft fullt upp med annat, detta har redan innan känts väldigt stressande. Och min mamma som nu var jätte gullig och kom hit istället skulle åka på semester på torsdagen och kunde bara vara här på onsdagen så nog var det tvunget att göra det här på onsdagen.

Jag vaknade vid halv fem på morgonen, hade sovit max två timmar under hela natten. Men vi kom iväg. Hela vägen in till   förlossningen så kändes det bara mer och mer fel. Men jag övertalade mig själv med att jag var tvungen att få det gjort.

Vi blev inskrivna. Gjorde en magkurva för att se att EmmyLou mådde bra där inne i magen och sen blev jag undersökt. Allt såg helt perfekt ut och jag var mogen för att sätta igång förlossningen. Eftersom jag redan har börjat öppna mig så var det nu bara att ta hål på vattnet och hoppas på att det skulle räcka för att sparka igång värkarna. Jag behövde alltså inte stimuleras med varken någon ballongkateter eller mognande läkemedel, det var bara att ta hål på vattnet. Det blev dags för frukost och innan vi gick vidare så skulle jag äta lite och få en kanyl i armen. Vi åt och ju längre tiden gick ju mer fel kändes det med en igångsättning. Jag låste mig av bara tanken, jag ville inte!

Tårarna kom och jag mådde riktigt dåligt. Micke blev också ledsen, han hade ju förväntat sig att åka hem med en bebis. Jag fick dåligt samvete och kände bara hur pressen rann över men jag ville verkligen inte! Barnmorskan vi hade var jätte gullig. Hon förklarade att min kropp verkligen var mogen för igångsättningen och att det antagligen skulle gå väldigt fort. En sak i taget. Jag kände mig trygg med henne och hade fullt förtroende för det hon sa. Men samtidigt så sa hon att jag själv måste bestämma. Sinnesstämningen är viktig och jag skulle absolut inte ha dåligt samvete för att det här inte kändes rätt. ”Ta det som en erfarenhet”. Jag ville bli lämnad ifred för att verkligen känna efter och många tårar senare så valde jag att åka hem igen och hoppas på att förlossningen hoppar igång av sig själv.

På vägen hem kände jag en enorm lättnad över att jag verkligen valde att ta beslutet själv oavsett omgivningens omständigheter. Logistiken löser sig. Det finns andra i vår närhet som vi kan ringa hit när det väl blir dags, och Mickes jobb klarar sig. Om inte så åker jag själv, det ska inte vara avgörande för detta beslut. Festen vi hade planerat in kändes väldigt avlägsen i sammanhanget och allt annat som var inbokat fick vänta. Samtidigt var jag också väldigt ledsen över att jag kände som jag gjorde, jag fick dåligt samvete för Mickes skull på något sjukt sätt. Han tycker det konstigt att jag inte vill hålla mitt barn i mina armar när jag väl får chansen att göra det nu. Han känner sig såklart uppgiven, orolig och har även han tusen tankar.

Men det är min kropp. Det är jag som ska göra det här. Och jag vill må bra. Och det finns inget hellre jag vill än att hålla mitt lilla hjärta i mina armar. Med detta beslut så valde jag också att koppla bort allt annat i min runtomkring. Är det någon gång i livet som jag ska tänka på mig själv så är det nu.

Bloggen, instagram, social media och uppdateringar finns kvar när jag känner att jag fått sinnesro. Omgivningen påverkar mer än man tror. Det har varit otroligt skönt att bara koppla bort allt ett tag och jag känner mig starkare än någonsin. I stunder som dessa när man bryter ihop en smula så känner man också vilka i ens omgivning som verkligen finns där när man behöver dom och jag är så otroligt tacksam för dessa människor. Sorgligt är det även när man inser att en del i ens familj inte ens kan ringa och fråga hur det är. Men man går starkare ur det.

Tacka alla ni som skrivit med omtanke, det värmer.

Vi mår bra. Bebis mår bra och hon kommer när vi är redo.

sistamagbilden

63 reaktioner på ”När man verkligen är säker!

  1. Hej! Jag följer din blogg och har förstått att vi ska ha barn samtidigt. Men det är tungt när man är inställd på att få tidigare, men att det inte blir så. Jag har gått 40+5 idag och bara väntar. Men den som väntar på nåt gott…

  2. Hoppas det kommer igång snart! Jag är själv i v 40 + 5 idag med barn nr 2 och är så trött på att vänta. Med första barnet gick jag över 16 dagar och blev igångsatt och jag vill verkligen inte att det ska bli så denna gången..vill att kroppen ska starta det själv när den är redo! Hoppas vi snart har våra små hos oss!

  3. Tror oxå det blir jättebra att ni får starta själva. Kroppen skrek nej och det är det du ska lyssna till. Du vet bäst. Massa kramar

  4. Tror också helt och fullt på att man ska följa sin känsla när det gäller sånt här. Lycka till när det väl sätter igång. Jag är också i v 40+3 idag och min lilla tjej verkar vara nöjd där inne. Men hon kommer när hon kommer

  5. Fast ja inte känner dig så blir ja stolt över dig på nåt konstigt vis!? Du är så rätt ute…man SKA göra som man själv vill när det kommer till ett sånt beslut! Bebis kommer när hon är redo ♥Jag gick över 13 dagar…jösses va trött ja va tillslut, åkte in till bb för att få sova! Vad hände när ja nyss somnat…jo vattnet gick!! 🙂 😉 Huvudsaken är att ni 2 mår bra!! Stor varm kram M

  6. Ojojoj!!! Så starkt och moget av dig att lita så till din intuition! Underbart, verkligen underbart!

    1. Mmm! Underbart och moget att stoppa allt… Absolut då det redan börjat öppna sig..hoppas Madde är redo när det väl.är dags
      Så, inga ångest attacker sätter fart. Då blir det problem! Du ville vara ifred står på bloggen. Vissa i fam våga säkert ingen kontakt ta. Det känner dig väl!!! Du, verkar vara en tjej där det mesta är på dina villkor. Hoppas nu allt går bra, då du ska styra/ställa…må bra

  7. Bra där, att lyssna på sin kropp o sitt hjärta! Önskar dig all lycka inför den kommande förlossningen, snart är hon här! 🙂

  8. Oh jag blev tårögd av att läsa detta har väntat på att se en uppdatering på instagram o här. Jag förstår dig. Jag trodde att med min första att jag skulle gå över tiden. Men nej 2 dagar tidigare kom vår lilla Stålmannen ut bråttom hade han. Och Lill tjejen trodde jag skulle komma redan i vecka 33. Men hon valde att komma på bf dagen. Helt otroligt hela våra familje grät av glädje första barnet i familjerna som väljer att komma ut på bf datumet alla andra barnen har kommit innan eller efter bf. Jag hejar på dig din kropp känner sig nog inte redo. När den är redo så fixar allt det andra sig. Lyssna på din kropp och dig själv. Tycker du är en fantastisk mamma/kvinna. Tänk på erat bästa. Micke förstår. Skickar lite kärlek i kramar ❤️

  9. Tycker det var modigt gjort av dig att välja att lyssna på dig själv och din egen kropp. Stort lycka till när det väl är dags, det kommer gå bra , du är en supermamma i mina ögon ❤️

  10. Många många stärkande kramar till fina dig! Allt har sin tid, hon kommer när allt klaffar perfekt, på hennes födelsedag, när den nu blir. Då lyckan är total. Vilken dag den än är, om det var igår eller om den blir i morgon. Så blir den precis så bra som ens barns födelse bara kan bli. Tiden är en världslig sak <3 ta hand om er.

  11. Du har gjort helt rätt som lyssnat på ditt hjärta!! ❤
    Ibland vet man bara saker, så är det.
    Vad som är rätt och fel och vilken väg man ska gå. När man vågar lita på sin magkänsla blir det alltid bäst!! ❤
    Du verkar vara en väldigt varm och intuitiv person, så jag är övertygad om att du tog rätt beslut! ❤❤❤
    Och inget konstigt alls att du har en liten ”mini-dipp”, egentligen handlar det nog mest om att du är extra känslig just nu, och det är bara bra!
    Det är ju så det ska vara innan en förlossning, kanske just för att man ska ha mer kontakt med sig själv.
    Och det är ju just det du har nu!! ❤
    Massor av kärlek och styrkekramar!
    HEJA DIG FINA DU!!!

  12. tänk bara på dig och familjes bästa så kommer hon snart ska du se du är jätte stark 🙂 jag gilla läsa din blogg jag ska upp datera min blogg lite bättre tror jag 🙂

  13. Helt rätt Madde-du måste gå på din egna magkänsla och göra de som känns rätt för dig 🙂
    Du hinner verkligen att hålla och gosa med den lilla prinsessan framöver 🙂
    Ta nu hand om dig och övriga familjen så väntar vi med spänning tills EmmyLou kommer 🙂
    Underbar bebismage har du.
    Stoooor kramis till dig Madde <3

  14. Du är en tuff brud och vet vad som är bäst för dig. Innerst inne känner du vad som är rätt och fel i alla lägen. Inte många som har den styrkan inom sig. Lika stark som du är lika jävla vacker är du. Den mannen som får hålla din hand kan skratta sig lycklig! 🙂

  15. Nä ä, jag blir helt bestört över att läsa att du har dåligt samvete för att du inte väljer igångsättning? !?! DU bär, DU när och DU föder, DU måste känna vad som är rätt för dig. Ledsen om M tycker annorlunda, men det är (med all respekt) inte HANS kropp eller modersinstinkt… ingen annans heller, de får bara gilla läget. Önskar dig en lugn, skön, eftertänksam sista tid med DIN mage nu. Lycka till när det är dags! Varm kram

  16. Du är verkligen en inspirerande stark kvinna. Ditt sätt att uttrycka dig får en att slukas upp i nuet. Du kommer klara det här galant när du och lilla kärleksbarnet är redo. LYCKA TILL!

    PS. Du borde skriva böcker, älskar verkligen ditt sätt att skriva!

  17. Håller med föregående, vilken klokt beslut! Och du är så oerhört stark som lyssnar på vad ditt hjärta säger. Kramar

  18. Vi människor väl väldigt gärna styra och planera för allt. En bebis kommer när hen mognat klart och är redo för att komma ut och jag tycker du tagit ett bra beslut❤️ Djupandas nu och förbered dig inför det som komma skall, du ska inte behöva ha dåligt samvete för att du låter naturen ha sin gång, lycka till med allt nu Madde❤️

  19. Min flicka kom i vecka 42. (41+3). Trots en brutal hinnsvepning på lördagen så kom hon inte förrän på tisdagen. Ja fick inte ens lite förvärkar. Det var tydligt att det var min kropp som bestämde och inte några yttre omständigheter. Press från sociala medier och vännerna var jobbigast. Och jag själv var så uppgiven ibland och kände att det kommer aldrig komma någon bebis haha. Jag var mest rädd för att jag skulle gå 42 fulla veckor och sen skulle det disskuteras om igångsättning. Bara disskuteras. Och var då rädd att de inte efter 42 fulla skulle hjälpa mig på traven. Men som tur var kom hon självmant. Datumet man får som beräknad förlossning är förblindande och missvisande ibland. Man stirrar sig blind på det datumet fast det bara är en fingervisning. Ett bra beslut gjorde du i alla fall! Det tyckte nog bebisen också.

  20. Jag fattar ingenting. Varför hade du tid för igångsättning? Det är abosolut inte att föredra om det inte är medicinsk betingat så jag förstår inte varför vdet alls var inplanerat och då åkte hem<+ Är själv igångsatt två illfällen i v 42 och 5 dagar och i v 42 och 1 dag. Blev bara igångsatt för att fostervattnet var slut, Det var väldigt noga överväganden och inget som jag fick bestämma själv.

  21. Du är så stark! Trots en längtan från alla i din omgivning och dig själv valde du att lyssna på din kropp. Många kramar och nu är det inte många dagar kvar tills hon är hos er❤️

  22. Du är stark och toppenfin. Mycket bra av dig att gå efter din egen känsla och du vet vad du vill i sista änden. Är själv gravid i v.34 och få för mig att bebis ska komma tidigare denna gången. Gick över 14dagar sist. Men de är nog förvärkarna som luras, så irriterande. Jag önskar dig all lycka med familjen och er bebis! Kram

  23. Med mitt första barn fick jag inga värkar. Han är född i v 41. Min igångsättning tog 3 dygn. Dropp ville inte fungera. Tablett på 3 dagen fungerade å då hade vattnet gått 3 dygn innan. När inget funkade sa dom snitt. Då var jag så trött att jag bara ville få ut honom. Bra beslut:) gravid i v 33+5 idag

  24. Tycker du är så modig och klok. Du ska absolut inte ha dåligt samvete. Jättebra att du lyssnar på din kropp och gör det som känns rätt. Ta hand om er och lycka till.

  25. Det ska kännas bra!
    Jag har blivit igångsatt med två av mina åtta barn och min erfarenhet är att kroppen inte är redo.
    Värkarna gör ondare och det tar längre tid. Precis som om kroppen kämpar emot istället för med.
    Det kommer igång när det är dags. Lycka till ♥

    1. Fast så kan man väl inte säga….? Jag blev ingångsatt med mitt första och enda barn i vecka 37 på grund av havandeskapsförgiftning. Hade inget val. Jag fick inte gå längre eftersom det blev farlig för både mig och barnet. Så…blir man gravid och väljer att behålla så får man nog räkna med att det kan innebära en igångsättning sen….för mig gick det jättebra. Ont ja, men det antar jag att det gör för de som inte är igångsatta med..

  26. Det ska va ett minne för livet och då vill man inte se till baka och veta att man inte kände sig 100 och att man gjorde nåt för att andra väntar sig eller förväntat sig ngt av en. Har själv aldrig varit med om en förlossning men har en son som vi adopterat och där kan vi prata om press och stress i olika skeden under hela ”processen” men vi har hela tiden följt våra hjärtan. Stort lycka till! Det är bara du som vet vad som är bäst för dig/er! Kram!

  27. Du älskar din barnmorska som ger dig möjlighet välja dag för igångsättning! Du går emot Micke, du gnäller över din familj, vänner m.m….ni valde skaffa ytterligare ett barn, det.är endast eran ansvar ingen annans. Så, vad gnäller du över??? Stackars Micke, du kör över honom ofta
    Du du och alltid du…så var rädd.om dom som finns kvar. Innan även dom ger upp dig!!!!!

    1. anna, du borde passa dig innan Madde på allvar gör något åt dina ständiga påhopp. Är ju inte bara här du håller på och tjafsar, har sett dig på fler bloggar där du gör allt för att sprida dålig stämning. Du måste må väldigt dåligt eftersom du är så negativ och bitter?

  28. De senaste inlägget här om igångsättning …..uppnådde nog önskad effekt …. För skribentens omättliga bekräftelsebehov alltså!
    Men onekligen märkliga turer i mitt tycke… som så mycke annat som skrivs här!

  29. Vad tråkigt för er att Madde skiter i era påhopp och elaka kommentarer. Hon, liksom vi andra, har förstått för länge sedan att ni som enbart kritiserar allt är avundsjuka och missnöjda med era egna liv. Varför lägger ni tid och energi på att läsa en blogg som ni bara stör er på? Har ni annat ni kan ägna er åt som ni kan må lite bättre av?

    Ni måste ha blivit väldigt dåligt behandlade i livet så bittra som ni är. Har aldrig läst att ni skrivit något positivt överhuvudtaget, bara kritik och skvaller. Det kanske är så att ni retar er på att Madde alltid gör det som känns bäst för henne oavsett vad omgivningen tycker och det är en styrka att alltid följa sitt eget hjärta. Känns inte som ni vet vad ni pratar om när ni tror det handlar om bekräftelsebehov. Om ni tänker på er själva, vad vill ni uppnå med era påhopp? Jo, just det, uppmärksamhet och bekräftelse. Och det har ni fått nu, tack och hej.

    1. Jag behöver varken uppmärksamhet eller bekräftelse, Ida! Lever ett gott och bra liv och anser nog mig ha rätt att göra ett litet inlägg då och då fast jag inte säger ”ja och amen.. Hurra va du e bra” tillt som skrivs här! De e de så många andra som gör så de behövs lite balans i det hela!

      1. Nej man har faktiskt inte rätt att skriva vad som helst på någon annans blogg. Har du någonsin skrivit en positiv kommentar till Madde? Varför har du det behovet om du mår så bra? Har bara sett kritik och påhopp från både dig och den där ”anna”. Hoppas Madde gör något åt alla knäppa kommentarer från människor som tror det är okej att hålla på så. Och det behövs inte alla sådana kommentarer för att få ”balans” men oavsett vad så vet jag att Madde inte tar åt sig av det ni skriver.

      2. Balans sa du var har du den? Här behövs den inte. Madde klarar sig galant. Det är det som retar dig förstår vi.Försök att va lite trevlig nån gång.!! Fembarnsmamma. ?!

  30. Du gjorde helt rätt!!!
    Bebisen kommer när den är redo,du känner din kropp bäst och jag tycker att du va modig som stod på dig trots press från olika håll.Har själv 4 barn o jag vet att väntan sista tiden är urjobbig men håll ut,snart kommer hon! Kram

  31. Det låter som att du gjorde ett klokt beslut. Förlossning ska inte stressas fram, det mår man inte bra av, varken mamma eller bebis. Därför tycker jag du var stark som valde dina känslor och din sinnesstämning före all fakta om att det var rätt tillfälle till igångsättning.

    Bebis kommer när hon är redo, och när du känner dig lugnare. Det är bra att du kopplar bort allt, ibland är det omgivningen som stressar upp en.
    Micke är omtänksam som inte tjatar på dig eller pressar dig, han är stark som är vid din sida och stöttar dig. Du är stark som lyssnar på dig själv 🙂 Massa lyckokramar till er!!

  32. Förstår hur du känner. De två senaste gångerna har jag fått tid för igångsättning men har som tur sluppit det då barnen valde att komma ut innan det.
    En otrolig lättnad eftersom jag tycker det känns läskigt att veta när det sker och att man ska ligga där och vänta på att få ont.

    Önskar dig lycka till med allt!
    Kram. ♥

  33. Vad tycker din man om att du visar dig i bara trosor till allmän beskådning? Ja man kan ha olika syn på nakenhet att det är naturligt å man ska inte skämmas å bla bla bla men va fan..? Måste ALLT visas JÄMT? Jag skulle aldrig lägga upp såna här bilder på min blogg med respekt för min man. Klart man kan ta såna här bilder men då enbart ha dom för privat bruk. Japp alla är vi olika men har du ens frågat vad dom tycker?

    1. Jag skulle aldrig våga visa mig sådär avklädd. Men jag tycker Madde är modig som alltid följer sig hjärta, det visar att hon är en stark person som struntar i vad alla andra tycker och tänker. Det märks att hon är trygg i sig själv och det är ju såklart positivt. Men jag håller med om att det kan bli lite väl mycket, att ta sådana bilder för privat bruk är ju en sak men att lägga ut det på bloggen så att vem som helst kan se skulle jag aldrig göra. Skulle inte vilja lämna ut mig själv på det sättet men man alla gör ju som de själva känna för och inget behöver ju mer rätt eller fel än något annat.

    2. Vad hennes man tycker? Det är väl enbart hennes eget beslut om hon vill visa upp en bild på sig själv iklädd trosor! Hennes kropp, hennes val.

Lämna ett svar till Linda Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *