VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ond cirkel

Idag har jag lugnat ner mig lite efter gårdagens utbrott. Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite av ilskan, och även få höra era åsikter om det bara är jag som överreagerar eller? Efter att ha läst era kommentarer så verkar det inte som att jag gör det…..

Just nu vet jag inte vad jag ska göra åt allt? Känns som att vad jag än gör, så är det Naomi som blir sårad. Fortsätter det så här, så kommer hon troligen att få stora men i framtiden (vilket hon säkerligen redan har), men vad ska man göra? Av lång erfarenhet vet jag att socialen bryr sig inte särskilt mycket, de gör ingenting om det inte är något påtagligt som fysisk misshandel el dyl.

Jag är inte en perfekt mamma. Absolut inte. Jag har många fel och brister i mitt föräldraskap, men jag försöker alltid göra det som är bäst för mina barn i längden. Det sista jag vill är att såra Naomi mer genom att bråka med hennes pappa, men jag bara önskar att han inte såg mig som en fiende hela tiden. Jag har ju försökt att prata med honom, men vad jag än säger så ser han det som att jag försöker manipulera honom eller ställa krav. Själv tycker jag att det jag säger, så som att sluta snacka skit och börja kommunicera, är sådant som ingen skulle behöva tala om för honom, utan det borde vara uppenbart. Samtidigt har både Tingsrätten och familjerätten och jag sagt detta till honom upprepade gånger, utan att det blir någon bättring.

Det enda jag vill är att allt sånt ska upphöra och att vi ska kunna diskutera utan att bråka om allting. Men det verkar omöjligt. Det finns ingenting mer jag kan göra, och det känns så himla trist. 

images

 

Kommentera (3)

Sadam Hoffa

Nu är jag så rasande så det kokar i mig! Min gräns är nådd, jag har verkligen försökt få det här att funka men det är totalt omöjligt! De senaste dagarna har det kommit fram så mycket saker som jag inte kan nämna här, men som är så illa att ni inte skulle tro det om jag berättade.

Som jag skrev för ett tag sedan, så har jag funderat på att låta Naomi åka med till USA över Halloween någon gång, under förutsättningen att kommunikationen mellan mig och hennes pappa blir bättre. Detta har ju INTE skett, utan tvärtom har den kanske blivit sämre. Häromdagen skrev jag ett mail till honom, och frågade då om han inte kunde tänka sig att hälsa på oss när han ser oss på bland annat Naomis dans osv, och inte bara gå 20 meter bakom eller framför. Naomi blir alltid lidandes och vet inte vart hon ska gå, så hon hamnar i mitten och känner sig kluven. Det var inget ”krav” jag ställde, utan mer en undran om hur han själv skulle må om hans föräldrar hade betett sig så. Till svar fick jag:

 

”So Sadam, 

You are such the wonderful communicator. One day I only hope to be as Great as You. There is a BIG difference between communicating and a DICTATORSHIP.  Would you like me to hold your hands and give you all kisses as we walk together hand in hand as we go to Naomis activities? Naomi can always walk with your family. I could care less. Do not tell me how or where to walk. The only one it bothers is you. If you don’t want me there, which you don’t. Have the police either arrest me, kick me out of your country, or kill me. ”

 

Jodå, att han kallar mig Sadam är väl känt. Även till Naomi kallar han mig Sadam. Jag bryr mig inte, tycker mest synd om Naomi. Ingen förbättring i kommunikationen alltså. Så igår fick jag ett mail där han skriver att han behöver veta senast fredag om Naomi får följa med till USA på Halloween.

Öhhh! Inte nog med att det finns noll och ingen kommunikation, att han kallar mig Sadam och snackar massa skit, eller att han inte diskuterat resan med mig över huvud taget….nu säger han på onsdag kväll att han måste ha ett svar innan fredag om hon får åka! 

Inte ens om jag ville släppa iväg henne nu så skulle jag ha en möjlighet att kolla med ledighet osv innan fredag. Så jag svarade honom kort och gott att tyvärr, måste han veta så snart så blir det ett nej.

Då ringer Naomi mig för en stund sen och är tvärförbannad. Skriker och grinar och är jättearg på mig för att jag har sagt nej och frågar varför. Hon ringer. Inte hennes pappa.

Hon säger att efter fredag stiger priserna och det är därför han måste veta. Jag försöker förklara att då kunde han ha talat om det här för en vecka sedan och gett mig lite mer tid på mig, och oss, att diskutera saken mer. Nej. Hon är så arg så då menar hon (läs han) att jag får betala mellanskillnaden på biljetterna som tillkommer efter fredag. Jag förklarar för henne att jag inte tänker diskutera detta med henne. På telefonen. Det är en diskussion mellan mig och honom.

Jag har fortfarande inte sagt helt nej till resan, men ska han ha svar imorgon så blir svaret nej. Så nu är Naomi arg på mig också. Precis som han ville, det var därför han gjorde som han gjorde.

Nu har det gått för långt. Han bara utnyttjar henne och sårar henne för att komma åt mig. Gång på gång, och jag har fått nog. Nu räcker det.

Med det sagt, så säger Sadam godnatt!

 

sadam hoffa

Kommentera (10)

Maktlös

Tänk att en person kan förstöra så mycket. Att man kan reta upp sig och känna sig så maktlös mot en ensam persons anklagelser och falska påhitt. Hade det bara handlat om mig så hade jag inte brytt mig så mycket, men när det är mitt eget barn som hamnar i kläm och mår dåligt så blir man så fruktansvärt ledsen.

Förra veckan gick det så långt att fröken ringde mig och var orolig över att N var så nedstämd att det påverkade skolarbetet. 

Till slut framkom det varför. En viss person hade hittat på en massa lögner och berättat saker för henne som ett barn inte ska behöva höra. Saker som hon grubblade över och inte visste om hon skulle tro på.

Det gör mig så ledsen. Jag känner mig så maktlös för det finns absolut ingenting jag kan göra för att få slut på skitsnacket och lögnerna. Han ser inte att han gör henne illa genom sitt beteende, jag tror inte ens han gör det med mening utan han tänker helt enkelt inte. Och att jag säger till gör ingen skillnad, då tror han bara att jag försöker styra över honom.  Jag kan inte göra någonting. Bara se på hur han förstör hennes barndom.

 

knackttomledsen

Kommentera (7)

Är mina krav orimliga?

Efter att jag fick ensam vårdnad så har jag försökt att få saker att fungera så smidigt som möjligt för alla inblandade.

Jag är inte så dum så jag trodde att det skulle gå helt smärtfritt. Visst förstod jag att Naomis pappa skulle vara arg och bitter efter att domen kom, men det har han ju varit ända sedan vi gick isär för drygt 8 år sedan så det kan jag leva med.

Ända sedan domen kom och fram tills nu så har ju han varit i USA, vilket inneburit att vi inte behövt ta tag i några diskussioner, men nu är det vardag igen och verkligheten börjar hinna ifatt.

Jag har sagt till Naomi hela tiden att hon ska få träffa sin pappa så mycket hon vill, men det under förutsättning att allt skitsnack upphör. Tycker det känns som ett rimligt krav. Varför skulle jag skicka henne till honom om han spenderar tiden till att förpesta henne med skitsnack om mig?

Jag sa även till Naomi att hon gärna får åka till USA under höstlovet och spendera Halloween där om hon och hennes pappa vill. Det känns ju tryggare att skicka iväg henne nu när jag har vårdnaden, samt att hon blivit äldre också. Tänkte även att detta kunde vara ett sätt att visa hennes pappa att jag inte är ute efter att hålla honom utanför hennes liv, vilket han verkar ha trott.

Jag har dock ställt ett krav även på resan till USA, och det är att kommunikationen måste fungera mellan mig och hennes pappa när hon är med honom. Även det ett rimligt krav kan tyckas. Reser de till andra sidan jorden så vill jag veta att allt går bra, och inte bara ha en kommunikation med Naomi utan även från honom, då han ska föreställa den vuxna.

Efter att Naomi varit i USA nu 5 veckor under sommaren och jag inte hört ett enda ord ifrån honom, inte ens när flyget var försenat då hon skulle komma hem och jag inte lyckades få tag på någon av dem, så skrev jag ett mail till honom. Inget otrevligt, utan endast att jag tyckte det var dåligt att han inte hört av sig, och att jag hoppades han förstod att jag var orolig när jag inte hade hört från dem. Jag skrev att jag tyckte kommunikationen behövde förbättras avsevärt från hans sida, och inte bara låta Naomi skicka ett meddelande via facebook och sen tro att allt är bra. Ska hon få följa med till USA under hösten så vill jag kunna lita på att det fungerar med kommunikationen.

Detta såg han som ett hot och fick totalt spel.

Han skrev ett argt mail till mig där han förklarar att han inte tänker spela mitt spel och att jag inte ska tro att jag kan få honom att dansa efter min pipa typ.  Enligt honom hade han inte hört av sig om en tid hon skulle komma hem, eftersom flyget var försenat? Detta kunde han ju knappast ha vetat innan? Och desto bättre anledning att höra av sig kan tyckas?

Han avslutar sitt mail så här, ordagrant:

”Do not try to make me kowtow to you. If I do this then Naomi can do that, and if I don’t then Naomi cant. Im not playing your STUPID, CONTROLLING, ALWAYS GET YOUR WAY, GAMES. If you want to discuss something PERTINENT to Naomi then we can communicate. If not then COMPLAIN AND WHINE to someone else, IM NOT LISTENING ” 

 

Jag är så glad, att han inte längre kan använda sitt hat och sin bitterhet till att förstöra för mig. Tyvärr blir ju Naomi fortfarande drabbad. Men jag tänker inte ge upp, jag har sagt till honom att hon fortfarande får följa med till hösten om han ändrar sig och vill kommunicera. Jag tänker göra allt, för att det ska bli så bra för henne som möjligt. Om han sen inte vill få det att fungera på grund av att han är bitter, så finns det inte mycket jag kan göra.

Så har det ju alltid varit, och det är därför vi är där vi är idag.

Skulle ni skicka iväg ert barn till andra sidan jorden utan att veta att ni har en vuxen kontakt med som ni kan lita på?

 

 

Kommentera (11)

Advokatens kostnader

För någon vecka sedan fick jag en faktura från min advokat.

Efter drygt 2 år så är ju ärendet avslutat, och då är det dags att betala. Jag var införstådd med att den skulle bli saftig, och blev inte så förvånad när den efter rättsskyddet hamnade på ca 24 000:-

Vad som däremot gjorde mig chockad, var när jag några dagar senare får ett nytt brev från advokaten, där det står att mitt försäkringsbolag ej har godkänt hela beloppet, utan att jag därför blir skyldig ytterligare 13 000:-!!!

De har inte lämnat någon förklaring till varför de inte godkänner det, och det finns inga konstigheter med fakturan. De ska ersätta belopp upp till 200 000:- och där ska jag ha en självrisk på 20%. Denna fakturan hamnade inte ens i närheten av den höga kostnaden, ändå blir jag skyldig att betala närmare 30% av summan? Varför???

En annan sak som jag reagerade starkt på angående fakturan, det var den inställda huvudförhandlingen som var i februari. (ni som följt mig minns det kanske, ni andra kan läsa det här). Motpartens ombud ställde in förhandlingen i allra sista sekunden, ett beslut som kostade mig dryga 11 000:- vilket jag hade sluppit om hon hade ringt bara en timme tidigare och ställt in. Detta borde inte vara en kostnad som jag ska behöva stå för enligt mig. Timkostnad, tågresa och hotellövernattning helt i onödan, enligt mig borde antingen motparten eller dess ombud få stå för detta, men hur går man till väga för att göra en sån sak???

Nog för att det är värt varenda krona att ha kommit dit vi är idag, men rätt ska väl ändå vara rätt?

naomi

Kommentera (3)

För att få de senaste uppdateringarna