VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Till min Pappa

Jag skriver inte mycket om min pappa här på bloggen då han inte är särskilt förtjust i internet (han är av typen:det var bättre förr), men i dag när det är Fars Dag får han stå ut med ett undantag.

För ganska exakt ett år sedan fick han diagnosen prostatacancer, och ett tag trodde jag att jag skulle förlora min pappa. Det gör att man får sig en tankeställare. Man inser exakt hur mycket han betyder för en, och jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan honom. Han är världens bästa pappa, som älskar sin familj och alltid ställer upp i vått och torrt.

Idag är han i stort sett helt återställd och jag är så tacksam att han finns i mitt liv.

 

Jag älskar dig pappa Fille! ♥pappa

Kommentera (1)

Jag har gjort något dumt…..

I början på september tog jag ett mycket dåligt beslut, som jag nu får äta upp med hull och hår. Jag gick med på att vi skulle köpa biljetter till Stiftelsen, med övertygelsen om att ”då är Lily så pass stor att du kan lämna bort henne en kväll utan problem”. VAD I HELA FRIDENS NAMN TÄNKTE JAG PÅ??!!!

Hon är ju inte stor! Hon är ju mini-tiny-jätteliten!

Ikväll är det alltså meningen att vi ska ta in på hotell, gå ut och käka, och sen se på Stiftelsen på nöjes. Jonas tycker att det kan vara bra för oss att få lite vuxentid. Är det någon nybliven mamma där ute som förstår vad det betyder och kan förklara det för mig? För jag funderar nämligen bara på hur jag ska överleva kvällen utan att få sniffa bebis….Längtar typ bara tills det är över imorgon och jag är hemma igen.

Nåja, det blir säkert skoj. Svärmor och svärfar ställer upp som barnvakt, och Lily sover ju hela nätterna nu för tiden så hon märker nog inte ens att jag är borta.

 

Men det är MIG det är synd om!!! Jag är ju kär i denna lilla skrutta!

barnvakt

Kommentera (2)

Min guldklimp

Dagen började så där lite jobbigt så man tänkte ”Åh nej, det blir en sån dag idag…” Ni vet känslan va?

Och så åker man till dagis för att hämta gossen och helt plötsligt vänder allt när han får syn på en, lyser upp kommer fram och kramar om en och säger:

”Åhhh mamma, jag älskar dig!”

3 år

Kommentera (1)

Vem är vem?

För ett tag sedan köpte vi en ram som vi tänkte vi skulle sätta in bilder på våra barn som bebisar i. Igår fick jag äntligen tummen ur att göra det, och där satte jag bilderna sett från vänster: Naomi, Nino, Lily på båda raderna, och sen en på dem ihop i mitten.

När Jonas kom hem från jobbet visade jag honom ramen.

”Det var fint, men det är ju tråkigt att det bara är på Naomi och Nino, och att inte Lily är med också.”

”Öh….hon är med. Det är hon till höger på bilderna”

”Men VA! Det är inte bra att de är så lika, jag ser ju inte skillnad på barnen!”

 

Hmmm, kan vara bra att veta vem som är vem när det gäller sina egna barn 😉

babyfoto

Kommentera (1)

Att älska ett barn

bebis skrattar

 

Är det inte märkligt att man kan känna en så otroligt stark kärlek för ett litet barn?

Ibland kan jag tänka att det är tur att de som väljer bort barn i sina liv inte vet vad de går miste om. För har man en gång upplevt den enorma kärlek man känner för sitt egna barn, så kan man inte tänka sig ett liv utan det. Man hör så många som pratar om det, men går det verkligen att beskriva?

Så fort man ser sitt barn för första gången så blir man alldeles överumplad av känslorna som uppstår. Man känner en sån stark kärlek som man aldrig upplevt tidigare, och man vet nästan inte vart man ska göra av alla känslorna. Man är totalt hals över huvud störtförälskad! Jag vet Fredrik Backman skrev en gång att det ”känns som att någon springer barfota på insidan av mitt bröst varje gång jag tittar på mitt barn” och det stämmer så bra.  Det bubblar liksom till som det gör när man är så där himla kär.

Att kunna sitta och titta på en sovande bebis i timmar med ett stort leende på läpparna, och bara veta att det här är den största kärleken man någonsin kommer att få uppleva, det är en så fantastisk känsla! Och det spelar ingen roll om det är barn nummer 1, 2 , 3 eller 10, man känner lika mycket för allihop.

Det är nästan tur att det faktiskt är jobbigt ibland att ha barn också, annars skulle man nog fortsätta skaffa fler och fler hela tiden. 🙂 Man vill befinna sig inne i denna nyförälskade bubblan hela livet om det går ♥

 

Kommentera (5)

För att få de senaste uppdateringarna