VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ond cirkel

Idag har jag lugnat ner mig lite efter gårdagens utbrott. Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite av ilskan, och även få höra era åsikter om det bara är jag som överreagerar eller? Efter att ha läst era kommentarer så verkar det inte som att jag gör det…..

Just nu vet jag inte vad jag ska göra åt allt? Känns som att vad jag än gör, så är det Naomi som blir sårad. Fortsätter det så här, så kommer hon troligen att få stora men i framtiden (vilket hon säkerligen redan har), men vad ska man göra? Av lång erfarenhet vet jag att socialen bryr sig inte särskilt mycket, de gör ingenting om det inte är något påtagligt som fysisk misshandel el dyl.

Jag är inte en perfekt mamma. Absolut inte. Jag har många fel och brister i mitt föräldraskap, men jag försöker alltid göra det som är bäst för mina barn i längden. Det sista jag vill är att såra Naomi mer genom att bråka med hennes pappa, men jag bara önskar att han inte såg mig som en fiende hela tiden. Jag har ju försökt att prata med honom, men vad jag än säger så ser han det som att jag försöker manipulera honom eller ställa krav. Själv tycker jag att det jag säger, så som att sluta snacka skit och börja kommunicera, är sådant som ingen skulle behöva tala om för honom, utan det borde vara uppenbart. Samtidigt har både Tingsrätten och familjerätten och jag sagt detta till honom upprepade gånger, utan att det blir någon bättring.

Det enda jag vill är att allt sånt ska upphöra och att vi ska kunna diskutera utan att bråka om allting. Men det verkar omöjligt. Det finns ingenting mer jag kan göra, och det känns så himla trist. 

images

 


Kommentarer


  1. Madde september 20, 2013 on 12:39 e m Svara

    Kontakta din advokat: berätta allt det här. Hon har säkert ngt förslag vart du kan vända dig/ göra.
    Dessutom så skulle jag kontakta psykologen på skolan. Och /eller BuP o få detta inskrivet i journal.
    Det måste dokumenteras ! Du vet aldrig när det är bra att kunna bemöta… Bara att kalla den andra föräldern Saddam, är ju rent befängt o mkt omoget: visar väl om ngt på vilken nivå hans föräldra ansvar ligger.
    Jag tror fortfarande att du ska vara restriktiv med N´s träffar med honom. Hon kanske blir ledsen, men hon mår ännu sämre av att matas med all ondska från honom. Tro mig! Du MÅSTE leta ngt ingång till att få detta i journal/anmälan.

  2. Annika september 20, 2013 on 6:47 e m Svara

    Madde har skrivit det så bra.
    Kan bara hålla med.

  3. Christina Frisberg september 20, 2013 on 6:51 e m Svara

    Fortsätt att skydda din dotter som du ju nu gör, hon vänder sin frustration och ilska mot dig just nu, det är ju du som finns till hands för henne och hon känner sig trygg med dig och vet att du finns där hela tiden även om hon laddar ur sig mot dig ibland, hon är ju så pass stor nu att du faktiskt kan förklara för henne vad som händer runt omkring henne och varför du handlar som du gör ibland lie mot hennes vilja, men var rak och ärlig och försök att lägga din ilska/hat/frustration mot hennes pappa utanför, dvs( försök dölja det så mycket det går) säg att när hon är vuxen har ett eget hem och arbete och styr över sitt eget liv helt så kan hon själv planera för hur/var/när hon ska träffa sin pappa, men nu bor hon hos dig och du har vårdnaden och du står för hennes försörjning , då måste det passa in för resten av er familj som bor under samma tak när/hur kontakten ska ske. Ingen normalt funtad människa planerar en så stor resa som till USA så utomordentligt illa att det inte är klart med skola, pass visum ekonomi osv. Nä som sagt man har ju alltid dåligt samvete som mamma och velar hit och dit och vill inte göra sina barn ledsna, jag vet jag har 3 barn själv, men jag tycker du gör helt rätt sätt ner foten och var bestämd i ditt beslut.
    Massor av styrkekramar!! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna