Satt & funderade lite på det här med att vara sig själv på bloggen och privat. Ibland får jag frågan om hur det känns att ”lyckats” med bloggen. Ja jo det känns jätteroligt men jag har också jobbat mig till det. Jag valde något jag verkligen brinner för och där jag kunde involvera Helmer.
Jag läser inte jättemycket bloggar.Någon enstaka mammablogg ibland.
Med anledning till att det känns som en falsk värld. Förstå mig rätt men ingen människa ser väl spacklad ut alltid,ingen mamma har alltid det välputsat hemma och aldrig några leksaker framme. Tycker snarare att det är konstigt att där aldrig finns leksaker framme hos många av de här duktiga föräldrabloggarna. Men det är viktigt att zooma in kaffekopparna som kostar 1000:- st på marmorbordet. Kanske ställer jag barnen i bakgrunden som två prydnader i sina nya Ralph Lauren utstyrslar.
Bloggar ska spegla verkligheten men många bloggar gör inte det, eller vad vet jag?
Jag tycker iallafall att det är lite sorgligt att ett föräldraskap ska framställas som perfekt via bilder som gör att andra föräldrar kanske till och med mår dåligt.
Jag vill se fler föräldrar som vågar vara sig själva inte tar skit och inte heller känner sig tvungna att tillhöra ett specifikt ideal.
Med det här vill jag bara säga att jag alltid kommer vara jag. Inte någon falsk marknadsförd mamma. Jag äger inte den senaste kameran och dyra fotoprogram men jag lyckas rätt bra ändå.
Bara för det så får ni se skillnaden på mig hur jag ibland väljer att se ut & verkligheten 😉
