Ja, jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan de senaste veckorna haha. Senast ikväll, grannpolacken ska äntligen åka hem imorn. Äntligen enligt henne själv – och jag förstår henne! Men det kommer bli SÅ TOMT utan henne. Hon kom i slutet av sommaren och skulle passa granntanten en månad,  nu har hon varit här 6 månader. Jag har kört henne till affären ibland, hon har varit här inne och beundrat både köket, barnen och djuren. Vi har pratat varje gång vi gått förbi, då kommer hon utspringande och har alltid något att berätta ”om Älmhults hemskaste familj”, till och med kommunens hemskaste familj, enligt denna goa härliga tant. När barnen varit hemma själva om så bara för en liten stund har de gått till henne och hon har gjort mellis till dom. Å nu åker hon imornbitti. Hon kom med sin mejladress, adress hem till sitt land, godis till barnen och hon vill såååå gärna att vi hälsar på henne hemma hos sig. Jag började gråta. Hon kändes nästan som en liten mormor, det har jag ju aldrig haft någon. Hon sa det till Tuva med jag är nästan som din mormor 🙂 Jag kommer sakna henne!! Inte nog med att hon åker, huset ska bli tomt så när som på 2 katter. Ingen som vet någon som vill ta hand om 2 katter? Hunden tar en annan granne. Hoppas huset ska säljas och en barnfamilj kan flytta hit! (Såg förresten att ett annat hus på våran grusväg ska säljas, hoppas på barn!)
Iallafall, Linus har frågat flera ggr om jag är gravid eftersom jag kan börja gråta för minsta lilla. Jag är känslosam och har många känslor! Det är väl bra 😉 Men en bebis? Nja, Linus sa idag att vi kunde stoppa tiden på Tuva nu, denna åldern är ju såååå go. Å visst är den, helt underbar. Hon skulle bara sovit liiite bättre.