Nu är snuttan frisk och kry igen och vi kan gå på våra dagliga klasser igen! Alltså dagens heartbeepsklass förtjänar ett eget blogginlägg. Jag dog. Jag borde bli sponsrad av dom då vi är deras största fan. Det är jultema varje vecka nu fram till jul och jag knäckte mig flera gånger av skratt!
Grace fick gå på ’elf training’ (hon klarade testet hehe), ta reindeer körkort (fast vi fuskade när det inte var några reindeer speedcameras), klä ut sig i julprops, kasta snöbollar, dekorera julgranar och gå på disco på nordpoolen. (där kidsen fick rocka loss till ’ice ice baby’ ??) G hade the time of her life som ni hör! Som avslut hade vi ’relaxing time’ då vi lyssnade på snöstormen och kollade på the northern lights (discolampa i taket). Hon somnade gott därefter vill jag lova..
Har ju inte berättat att vi hade besök av ingen mindre än ”Mommo och Mats” för två veckor sedan. G kan inte säga morfar ännu men Mats går bra ? Det gulligaste är att hon läspar på i princip alla ord, även de som inte har S i haha.. de stannade i fyra dagar varav hon blev sjuk dag 3, så de fick några dagar med henne när energin var på topp. Här kommer lite bilder.
Mormor och Grace på balettklass
Vi tajmade in deras besök väl då de barnvaktade när vi var på Andys (Min svägerskas pojkvän) 30 års fest. De hade hyrt ett rum på Century club där vi gifte oss, så det var extra roligt att åka dit! Helt galet att det snart var 3 år sedan vi tied the knot!
Vi åkte in till London och visade husbygget. Stor skillnad sedan sist men det känns fortfarande som ett never ending project..
Anka är ett av Gracie’s favoritord. De flesta ord säger hon dock på engelska (trots att jag mest pratar svenska). 
Pub lunch i Chiswick på fars dag
Mormor och Mats fick se the magic of Heartbeeps, Gracie’s favoritklass.
Kommentera (2)Hej från sjukstugan. Tänkte bara ge en liten update då jag fått så många sms och meddelanden i veckan från oroliga vänner och familj. Tack för att ni tänker på oss ❤️ Grace fick åka hem från sjukhuset i fredags, men förbättrades inte mycket över helgen trots all medicin. I söndags natt (varför händer det nästan alltid på natten ?) hade hon andningsbesvär och hög feber igen så det var bara att åka in till akuten. 3 timmars väntan känns som veckor när man är orolig och har en ledsen tjej att trösta. Läkaren konstaterade att hon nu har lunginflammation (lunginfektion innan) men att lungorna lät ’ok’ och hennes oxygenvärde näst intill normalt tack och lov så vi slapp att spendera natten.
Hon är redan mycket bättre men hostan är fruktansvärd. Varje natt runt 3 har hon fått hostattack som varat i ca 2 timmar (!!!) Läkaren sa att de inte ger hostmedicin till barn i hennes ålder, kan det verkligen stämma? ..så det har inte blivit mycket sömn. Hon äter inget fortfarande (8 dagar nu) har bara fått i henne en yoghurt om dagen så hon har gått ner i vikt. Bortsett från det så är hon mycket bättre!
Det har ekat tomt här inne ett tag nu. Vi har haft en tuff vecka då Grace varit sjuk sedan i söndags. Det började med feber och krupp (3e gången så blev inte så orolig utan trodde det skulle gå över som sist efter 1-2 dagar.) Hon har haft 40 graders feber vartenda dag (febern går ner med febernedsättande men när den går ut går det tillbaks till 40 igen) och inte ätit på 5 dagar (druckit massor med vatten dock)
Igår, dag 5, åkte jag hela vägen in till London/Chiswick för att ta henne till vår läkare. De hade drop in så fick vänta 2 timmar. Blev direkt skickade till akuten då läkaren tyckte hennes lungor lät konstigt. Så fick köra direkt från Chiswick till ett sjukhus i Surrey. Väl där vet jag inte hur många väntrum och läkare/sjuksköterskor som vi gick igenom. 5.5 timmar och en röntgen senare beslutar de att vi måste stanna över natten då Gracies oxygen levels är för låga, febern steg och lungorna inte lät som de skulle. Hon har en lunginfektion. Har aldrig sett henne så sjuk. Vartannat timme kom de in och gav henne nån oxhygen mask (10 sprut, 10 andetag på varje så detta tog flera minuter varje gång). Det går inte att beskriva skräcken i hennes ögon när de fick tvångshålla henne och hon skrek för sitt liv. Steve kom så fort han kunde och det värsta ögonblicket var när de höll fast henne och gav henne masken då Grace lyckades ’smita’ och skrek allt var hon kunde ’dadda!!!!!!’ I ren panik. Hon måste undrat varför han inte räddade henne mot de här hemska människorna. Jag stortjöt såklart.. jag hade aldrig klarat av att vara sjuksköterska men credd till dom.
Mitt i allt elände blir jag jättesjuk!! Spydde som en kalv helt oväntat. Jag blev hemskickad direkt (48 h policy) och Steve som egentligen bara skulle hälsa på (han jobbar och bara en förälder får stanna över natt) fick stanna över natten istället och jag fick köra hem och hoppades att jag inte spyr i bilen. Första natten jag är ifrån henne och det är när hon som mest behöver mig ? Körde in till sjukhuset vid 7 i morse och väntar nu i kafeterian då jag inte får gå upp till henne. Har varit uppe mer eller mindre hela natten både av oro och illamående så är extra känslig idag..
Kommentera (2)
Var uppe i London här om dagen för att kolla på byggprocessen. De har kommit en bra bit på vägen och man ser nu stora framsteg varje gång. De gräver det mesta för hand med en vanlig hederlig spade tro det eller ej. Hoppas temperaturen håller uppe nån månad till, för om det fryser så förlängs bygget direkt. Tänk att det är november nu och 1 år sedan huset blev totalförstört..det känns inte som om vi kommit så långt i processen då. Vi hoppas att kunna flytta in innan jag fyller 30 och Grace 2 i början av Juli. 
