Det slår aldrig fel. Ju mer planerat livet är, desto större risk är det att något händer som ändrar på det. Hans är bortrest från söndag fram till vi (förhoppningsvis) åker till New York och jag ska jobba som en gnu måndag till onsdag för att kunna vara ledig torsdag fredag måndag. Dessutom vill jag ha nya naglar och franspåfyllning så att jag känner mig lite extra snygg i New York. För att få ihop allt detta på egen hand hade jag planerat dagarna i minsta detalj men det fick jag ingenting för när förskolan ringde klockan 09 i morse och berättade att Baxter har feber. Som tur är har jag väldigt förstående kunder så inga sura miner men ändå surt att behöva boka av allt jobb i två dagar. Sedan jag fick barn har jag fått lära mig att vara sjukt planerad och strukturerad men samtidigt väldigt flexibel. Nu får vi två dagar hemmahäng och hålla tummarna att Baxter blir frisk och att mormor som ska bo hos oss när vi är borta också blir frisk. Hon verkar ha fått samma virus som Baxter.
Jag är i alla fall glad för det lilla: hon som gör mina fransar kommer hit istället när Baxter sover så jag kommer ha långa täta fransar oavsett hur mycket det regnar i New York. Vilken stjärna hon är!
En helt annan sak: satt och läste igenom gamla blogginlägg och hittade en bild från april 2011. Den tog jag 5 månader efter att Baxter fötts. Apropå gårdagens inlägg om motivation och drivkraft. Förstå hur motiverad jag var hela graviditeten och första året efter Baxter fötts. Jag hade ett sånt extremt fokus på mitt mål med att åter bygga upp en stark bål med de magrutor jag för första gången i mitt liv hade precis när jag blev gravid med Baxter. Det är först efter att jag varit gravid som jag lyckats forma min kropp till det den är idag.
Wow! vilken kropp och efter två graviditeten också 🙂 grymt jobbat!
Vill verkligen lyckas med mina mål men är så dålig på att få in en bra rutin.
Hej!
Oj det är fantastiskt hur du tränat snabbt efter graviditet.
Hur mår du om du inte får träna på några veckor och annat kommer emellan som omöjliggör träning?
/Anna
Såååå grymt jobbat.. jag var med på Gladiator utmaningarna samtidigt med dig..min mini föddes i Maj 2011…
Jag gick hela vägen, men fick negativt besked sen efter långa veckors vänte tid…men jag måste bara skriva att efter att ha varit i samma rum som dig..sett din kropp & sett din energi…jäkla vilket lyft det blev på min egen träning sen när jag kom hem..:)
Du är en grym inspirationskälla!!! har nästan fått rutor på magen…. men dom ligger långt inne..har tyvärr en kraftig magdelning som inte vill ge med sig…
Började träna kanske lite för tidigt..gick upp 34 kg & ville bli av med allt så fort som möjligt…
Ha en underbr dag & hoppas lilleman kryar på sig!!
MVH Sanna
Vill också ha……
Verkligen grymt jobbat och jag är imponerad över att du kan behålla ditt fokus så stenhårt!
Jag måste hitta den där viljan och fokuset, just nu är jag sockerråttan nr 1 som inte tar tag i något alls. tvi!
Hoppas innerligt att det lugnar ner sig i N.Y inför torsdag så att ni kommer iväg!
Kära Lofsan!
Har följt din blogg ett bra tag nu. Från att jag förfasades över din i mina ögon maniskhet till att du inspirera och motivera. Jag gillar dig! Därför vill jag gärna veta hur du tänker kring att gå ut med dessa grymt vältränade bilder, din fettprocent osv. De sätts alltid i ett sammanhang och du är en av dom mest kompetenta träningsbloggarna. Men… Tänker du någongång på eventuella negativa konsekvenser. Det gör du säkert, men jag vill veta hur du resonerar. För i mitt huvud ger det också en viss ångest och hjärnspöken. Jag är kanske ensam om detta. Men jag funderar… Och vad vill du med bilderna? Syfte? Få bekräftelse och hejarop det får du. Men finns dom där för den sakens skull.
Återigen jag gillar dig!
Jag vill ha fler bloggläsare. Mer komplicerat än så är det inte…. 😉
Tråkigt. Där tappa du mig! Men du får säkert en massa andra läsare.
Det var ett skämt…
Inspirera kanske?
Får man hjärnspöken av att läsa om en kompetent, driven ich fokuserad kvinna/mamma så kanske man bör sätta sig ner och fundera över varför man mår dåligt över att andra lyckas…
Onekligen imponerande, jag är osäker om jag skulle klara av det där…..kanske en utmaning det hela. Jag har en tendens att bli väldigt besatt av det jag gör så det kanske är rätt egenskap att lyckas. Eller misslyckas. Vi får väl se efter jag ploppat ut denna bebis om jag återfår min gamla figur en fjärde gång.