Liv – en småbarnsmamma med en mission, välmående inifrån och ut.
Okänt flöde
Arbetar frenetiskt och för fullt med Allt för föräldrars många spännande projekt. Tidningar, tävlingar och intressanta artiklar, men bloggar också på http://oh-my.se.
KommenteraLady Sylvia lät mig gästa med detta inlägg den 30/11
Jag var hyfsat bekant med mig själv trodde jag. Jag hade gjort allt det där man ”ska” göra innan man slår sig till ro. Du vet vad jag menar, levt runt, rest, dejtat knepiga typer och druckit färgglada drinkar. Jag var utbildad och med en bra uppåtgående karriär var jag redo att skaffa barn.
Jag känner mig själv, sa jag lite självbelåtet och tänkte att jora såatte, man är ju vuxen och nu är det dags för familjebildning.
Kände mig själv???
Det visade sig att jag hade ingen aaaaning. Inte den blekaste aning.
Vi kan börja med den enorma hormonstorm som fullständigt slog undan mina fötter. Reklamfilmer gjorde att jag bröt samman så att min make började snegla på telefonen och fundera på larmnummer.
Livet som nyförlöst golvade mig med både kärleksstorm och trötthetsångest och jag ammade ca 25 av dygnets 24 timmar. Jag ville vara allt. För alla. Utom mig själv.
Jag som var så förberedd, jag som skulle excellera inom detta område också. Jag satt chockerad och utmärglad och stirrade på min hålögda spegelbild.
-Vem är jag, undrade jag och såg stora tårar rulla nerför min kind.
Är jag inte så duktig som jag trodde att jag var? Är jag inte starkare än så här? Är det här det bästa jag kan göra?
Vad jag behövde var en rejäl ”reality check”. Det går inte att göra allt samtidigt. Det är inte meningen att man ska göra det. Det är en kosmisk sammansvärjning -ju snabbare du springer, rusar och stressar, desto långsammare går det. Stanna upp och stå stilla och du ser hur livet rör sig i perfekt oorganiserade cirklar.
Lite i taget, liiiite i taget påbörjade jag min väg tillbaka. Ett mellanmål här, en tandborstning där.
Rätt var det var kunde jag titta mig i spegeln och säga:
– Jag var här hela tiden. Hålögd och trött? Det är jag. Kärleksfull och varm? Det är också jag.
Vem har sagt at det är knepiga dejter och färgglada drinkar som får oss lära känna oss själva? Det ordnar livet självt utan dikterade attiraljer. Och varje dag öppnar för en ny del av dig själv att lära känna.
KommenteraFöljande skickade jag till Emma-Lou 24/11
Mamma – Glamour
– Men hur glammigt kan det vara, ville P veta.
– Ganska glammigt faktiskt, svarade jag.
Diskussionen rörde livet som mamma.
P är min ”aldrig-gifta-sig-aldrig-bli-mamma-alltid-singel-det-är-ju-så-kul”-vän.
– När var du utomlands senast, undrade hon och la armarna i kors.
– Du, det var ett tag sen. Men att vara mamma är glammigt på ett annat sätt. Du vet känslan när man kommer hem från Cannes och har handlat hem flera påsar couture, sa jag, mån om att nå fram till P.
– Självklart, sa P.
– Det här är mycket bättre, sa jag och log.
P såg tveksam ut och andades långsamt in genom näsan. Det var inte utan att jag förstod henne. Jag såg vad hon tänkte, för det var vad jag själv hade tänkt så många gånger när jag träffat någon av mina väninnor som ”gått över till andra sidan”, mamma-sidan. Hålögda, med håret hopsnott i en rufsig hästsvans och med ett fånflin på läpparna.
Nu satt jag här, med samma fånflin som enbart innehas av mammor och nyligen värvade sektmedlemmar.
Jag undvek skickligt att svara på Ps utfrågning gällande mina senaste besök hos hudterapeut, massör och frisör av rädsla för att hon hade golvat mig om jag svarat sanningsenligt.
Jag kommer att återgå till mina gamla vanor med regelbundna besök hos diverse skönhetsexperter. Så småningom. Men sanningen är att först nu förstår jag innebörden av att ”skönheten sitter i betraktarens ögon”. Den betraktare vars ögon jag speglar mig i är min dotters, och hon tycker att jag är urvacker som hålögd, rufsig och med ett fånflin på läpparna.
KommenteraDen här hade jag med på LadySylvias blogg den 24/11
Sweets 4 my sweet
– Ska hon inte få äta kakor, utropade min väninna M.
Hon stod med ett färgglatt och prassligt paket fyllt med hårda kakor som fullständigt kryllade med E-nummer och härdade fetter.
– Självklart ska hon få äta kakor. Hon ska få äta massor med kakor, godis och alla tänkbara läckerbitar. Men inte några som innehåller saker jag tror är skadliga. Till exempel transfetter.
– Alltså, man kan inte skydda dom från allt här i världen, sa M och höjde förnumstigt på ögonbrynen.
– Nej, det har du verkligen rätt i, höll jag med och fortsatte:
– Men transfetter, cigaretter och kokain är sånt jag känner att jag som mamma faktiskt kan skydda henne ifrån. Du vet, man gör vad man kan.
Det här är ett referat av vad som känns som en allt oftare förekommande diskussion. Min dotter börjar närma sig året och äter med god aptit allt som bjuds. Människor runt omkring oss vill bjuda henne på än det ena, än det andra. Allt som oftast någon liten godsak de har fått för sig skulle falla henne på läppen. Eftersom jag själv är noga med vad jag stoppar i mig, har jag självklart argusögon även på Trixis kosthållning. Än så länge har både kokain och cigaretter lyst med sin frånvaro på förslagslistan, men annars så duggar det tätt med tveksamma propåer.
Varför tror många att ”gott” är synonymt med färdigköpt? Jag kan baka kakor tusen gånger godare och helt utan vare sig transfetter eller raffinerat socker. Dåligt med tid eller ork? Nemas problemas, mosad banan med jordgubbar är färdigt snabbare än du hinner öppna ett rör med pringles.
KommenteraDen här var på fina Bambis blogg 30/11. Såhär på juldagen känns den som en påminnelse inför alla måsten som vi tror att vi nödvändigtvis ska uppfylla. Och du, är du och din familj förkylda, trötta, slitna eller helt enkelt bara osugna på att ge er ut? Utlys undantagstillstånd. Dra ur telefonjack, stäng av mobilen och bädda ner er allihop i soffa eller säng, ladda med familjefilmer och godsaker (även frukt) och njut av att titta ut på kylan.
Julstress
Stötte ihop med min väninna S häromdagen. Vi skulle ta en snabb lunch innan hon var tvungen att kasta sig iväg på nästa überviktiga uppdrag.
– Åh, vad skönt, nu är advent och jul äntligen här åh vad jag har längtat jag behöver verkligen vila upp mig lite nu, (andningspaus), men man får ju inte missa att verkligen njuta för det är verkligen inte länge den är här, julen alltså, nästan rappade hon fram, samtidigt som hon läste ett sms och vinkade till sig en kypare.
– Mhm, har du några speciella planer inför ledigheten?, undrade jag.
– Ja, oh, ja, jag menar, det är ju mycket som ska hinnas med på den här faktiskt ganska korta tiden. Tillexempel så är det ju alltid stress att kombinera makens och min familj, och jag vet att jag verkligen måste åka ner till syrran en sväng, jag gör ju alltid det och det skulle kännas konstigt och liksom inte som om julen kommit igång riktigt om jag inte gjorde det, sa S, med gäll och lite konstig falsettröst.
Hon liksom pressade in en tugga baguette som hon omedelbart svalde, osökt kom jag att tänka på hur boaormar ser ut när de sväljer en hel kalv. Levande.
Ungefär fem sekunder senare var lunchen över och vi tog ett hastigt avsked.
– Nä, vet du vad, nu måste jag rusa om jag ska hinna hem och vila, andades S utan ett uns ironi medan hon kindpussade mig farväl.
Kvar stod jag och funderade på om jag skulle gå förbi apoteket och fråga om jag kunde få köpa ett storpack Losec till S, nu när hon var tvungen att stressa iväg på sin vilsamma julledighet.
Vad jag vill säga med ovanstående litania är självklart. När så äntligen julen breder ut sina vingar, vägra alla krav. Se istället till att ta några riktigt lata dagar och bara njut.
Skynda dig att ta det lugnt!
Kommentera