Vi var gravida

Jag är gravid men det finns inget levande foster. Vi har fått ett så kallat missed abortion. Ja, jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska börja eller hur jag ska formulera mig. Men kort och gott så har graviditeten avstannat och min kropp har inte fattat det. Den där kroppen som varit gravid förut. Kroppen som hanterat både ett missfall och producerat ett friskt barn förut borde väl ändå veta vad den ska göra? Inte denna gång. Denna gång är inte som dom andra och jag kände det från början. Jag har varit fruktansvärt trött och mina järndepåer är i botten. Det är ju helt normalt. Men jag har inte haft något som helst illamående, vilket visserligen varit skönt men ändå gett mig en känsla för att det här inte kommer gå vägen. För två veckor sen fick vi en tid på kvinnokliniken då jag haft väldigt ont i magen, särskilt ena sidan. Där gjordes undersökning och ultraljud som efter en second opinion konstaterade att allt såg okej ut just då. Igår hade vi en återbesökstid bara för att dom ville se så att det fortsatt växa och se bra ut.

Så där gick vi in genom sjukhuset dörrar. Jag med en dålig magkänsla. Han med en red bull i handen för att inte svimma denna gång. Vi blir snart uppropade och får komma in till samma läkare som vi träffade sist. Vi pratar lite om vad som ändrats sedan sist och det är egentligen inte mycket. Jag hoppar upp i stolen och får genomgå en mindre skön undersökning. Läkaren börjar att göra ultraljudet och då ser jag det. Allt är helt stilla. Läkaren letar en stund och jag ser på hela henne att det här var inget hon ville se. Jag frågar lite vad det är vi ser. Hon förklarar och säger att hon lägger på ett filter med färg för att det ska fångas upp av hjärtat. Efter långa minuter säger hon ”jag kan inte se någon hjärtaktivitet tyvärr… och jag beklagar verkligen det”  Den naiva Elin får ändå lite hopp när hon ber mig gå på toaletten så ska hon prata med en kollega som också ska titta på mig. Men det blir inte så. Läkaren kommer tillbaka och säger ”såhär är det.. jag kan inte se någon förändring sedan sist och det finns inga hjärtslag. Jag är hemskt ledsen men det blir ingen bebis denna gång. Jag beklagar” För mig blir allt tomt. Jag ser att hon pratar, jag hör vad hon säger men jag kan inte ta in det. Hon fyller i en lapp och pratar om att kroppen inte kommer kunna sköta detta själv. Plötsligt sitter vi hos en barnmorska som säger ”vad tråkigt hörrni!” och ger mig en tablett som ska starta processen. Hon har ordnat så att jag får göra en abort på avdelningen redan imorgon. En abort. Kan det heta så fastän jag inte valt det själv? Ja, det gör faktiskt det. Eller det kallas ”medicinsk behandling vid missfall” och hade jag bott i USA hade det inte varit lagligt, år 2022.

04DE74E9-99FD-4100-9A26-D06917333090

Missfall är vanligt. Vårt skedde tidigt och jag är på något sätt tacksam för det. För bara under denna sommar har vi hunnit måla upp så många bilder. Fantisera om hur livet skulle bli. Nu blev det inte så, denna gång. Läkarna säger att det bara är att försöka igen, att man kan bli gravid snabbt efter ett MA. Och det är ju toppen! Men helt ärligt, just nu är det inte alls vad jag tänker på. Nu fokuserar jag på att få den här dagen på sjukhuset att gå. Sedan ska jag åka hem och bara vara, vara med Alex, vara med Astrid, fortsätta jobba, fortsätta njuta av sommaren. Och ja, jag kommer ju till och med kunna njuta av ett glas cava på balkongen så småningom. Jag ska landa, jag ska andas och jag ska leva. En dag i taget.

One thought on “Vi var gravida

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *