Varken hjärtstartare eller väl utförd HLR kan rädda liv till vilken pris som helst. Jag vet ju det. Har sett det i min yrkesroll. Men så plötsligt handlar det om att vara anhörig, att på en sekund kastas in i en scen där jag liksom glömt manus. Det är något helt annat.
”Vi avslutar nu” Någon behöver ta det beslutet, säga dom orden. Denna någon har insett att det inte längre finns hopp om liv och om det funnits ens en liten gnutta är det inte längre värdigt.
2017 avslutas med ett dödsfall och 2018 börjar förmodligen med en begravning.
Men å vilket jobbigt avslut på året. ?
Ta hand om de dina ❤
Tusen tack, det ska jag göra!