Johan hade åkt för att fixa en grej vid jobbet. Jag skulle bara hämta papper och presenten inför dagens kalas. När jag närmar mig rummet hör jag ett klampade mot golvet. Kommer in och får se Astrid ta det sista krypsteget på den meter hon förflyttat sig sedan jag gick. (Men ni ska inte tro att hon kröp på beställning sen!) Nu ikväll har hon fortsatt smyg-krypa när hon tror att vi inte ser.. Älskade barn!
Och en sak till.. Sjukdomar är skit! Så ta vara på varje dag, varje ögonblick. Du vet aldrig när en otäck verklighet blir din.
Lev. Njut. Älska. Och var tacksam.
