Det är söndag och jag har ångest, igen. Inte för att jag måste jobba imorgon utan för att jag måste lämna Astrid på en skola där hon blir illa behandlad.
Jag hade så gärna velat lägga ut en bild på Astrid, då hennes första dag i ettan. Men det var inget glatt barn jag hade utan en nervös Astrid som gråtit flera timmar under natten för att hon inte ville gå till skolan.
Det hann gå två dagar utav höstterminen och sedan var det igång igen. Någon hade hållit fast henne. Någon hade ritat på hennes kropp mot hennes vilja. En annan retade henne för att hon har gula tänder och nu i veckan tyckte några barn att just Astrids skor skulle få bada i en vattenpöl. Den dagen fick Astrid gå hem med blöta skor. Förstår ni hur det känns för mig som mamma? Kan ni ens tänka er hur kränkande det är för Astrid?!
Och jag har inte fått ett enda telefonsamtal. Inte ett meddelande. Än mindre fått se en kränkningsanmälan. Det här är saker som kryper fram under kvällar och nätter, mellan hennes utbrott och tårar. När jag sedan ifrågasätter personalen vad som är riktigt visar det sig att det Astrid säger stämmer. ”Fast hon är ju känslig” Ja, och vet ni vad? Jag skiter i vilket. Inget barn, känsligt eller ej ska bli behandlad på det här sättet.
Astrid är förmodligen inte heller ett felfritt barn. Men om hon gör fel vill jag veta det så att jag kan prata med henne och tillrättavisa. Det är det vi vuxna är till för. Att lära våra barn att behandla varandra med respekt. Att säga tack och förlåt. Att det aldrig är okej att såra en annan människa. Jag är hemskt ledsen att säga det här men fan vad ni är många som misslyckats.
Lärarna har min stora respekt och jag är evigt tacksam för allt dem gör för Astrid och alla andra barn. Men resurserna är för få så att mobbning pågår finns det inte tid för att prata om.
Ska jag behöva sjukskriva mig själv för att kunna vara med Astrid och endast låta henne gå i skolan de timmar hon har skolplikt? Ska det behöva gå så långt? Nej, det räcker nu.
Det där är absolut inte okej någonstans. Du skall gå vidare till rektorn med dessa händelser. Personalen gör fel. Du skall kontaktas och dom skall skriva en kränkningsanmälan. Och även om din dotter är känslig har ingen rätt att behandla henne så . Å blir så arg. (Jobbar själv på skola)
Va ledsen jag blir för Astrids och er skull ?. Vet du om det är jämnåriga som retas eller äldre barn? Vår dotter har precis börjat trean. Det verkar som att hennes skola har ok med resurser och fångar upp saker som händer men man vet aldrig riktigt. Som du skriver är det konstigt att inte skolan hör av sig till dig. Jag vill också veta, både om vår dotter skulle råka ut för nåt och om hon skulle göra något mot nån annan, så man kan prata om det hemma. Hoppas det kommer bli bättre för Astrid ?.
Kram Cecilia